The Rants And Moans Of Negative Nancy

Snöade in på att försöka spåra upp mina gamla album på photobucket för att hitta gamla bilder (som är evigt förlorad pga min döda hårddisk). Tyvärr bytte jag mail och användarprofiler förr som jag byter underkläder nu. Från början var jag nöjd om de innehöll någon form av 'dark' sedan utvecklade en mer sofistikerad smak: de skulle knappt gå att uttala och vara svårstavade och långa. Nuförtiden är jag smart och är konsekvent med 'Negative Nancy' - I have learned my lesson. Efter fruktlöst letade på internet rotade jag igenom mina dammiga påsar med gamla dagböcker och skrivböcker (jag var en deprimerad OCH produktiv tonåring) and found nothing. Hittade dock en väldigt underhållande och förtjusande dålig lista på gamla favoritlåtar. 1999 satt jag med kajalen rinnandes som asfalt nerför mina finniga och vitpudrade kinder när jag lyssnade på denna låten:


Djur alltså. Jag är så jävla lättrörd av de fyrfota små älsklingarna. It never ends: (re-publication)



Ja, jag är en av de där djurvännerna som ser sina husdjur som fullvärdiga familjemedlemmar. Skitjobbigt. Borde ju föda barn för kung och fosterland. Men don't worry, eventuella avkommor skulle ändå bara bli fullfjädrade rättshaverister så egentligen skonar jag samhället genom att vara ofruktsam. Har dessutom redan förvarnat far om vad han har att vänta sig: 'barnbarnskatter'.

Vilodag? Inte i mitt hushåll.
Blev sparkad i magen på jobbet, biten i handen samt så insjuknade en i vinterkräksjuka idag - fan om jag blir sjuk jag med.

Förra julen var helt okej. Lugn och skön med efterlängtade klappar och mycket godis. Samtalsämnet för dagen var all over the place och kretsade kring allt möjligt. Igår (pre-julafton med fika och granklädning) ägnade vi tre timmar åt EU-kravallerna och den svenska polisen med inslag av feministiska debatter. Jag har en känsla av att det satte ribban för denna julen. Jag höll även hårt på traditionen att envisas med att de fulaste kulorna skulle upp på den ynkligaste granen far någonsin släpat hem. It was a good night.

Julrätt för mig i år: Svampgryta med fetaost och kryddig bulgur blandat med grönsaker.

Jag har givetvis tillräckligt med dålig smak för att önska mig (och få) Zombie Strippers i julklapp av M. Dålig b-film indeed (jag har en förkärlek för dåliga filmer) men älskar Roxy Saint (mitt kungarike till den som hittar "Smother you") och ovanstående låt (Kazy - "Choke").

Åt lunch med M i stan och handlade lite inför "vår" julafton på söndag (sista dagen innan han åker hem till mamsen och papsen). Sojamjölk, lite bittrare chokladpulver (varm choklad here I come), sojafärs, Tartex, en chokladask från Flickorna Kanold, sojaburgare och färsk fylld pasta (ricottaost, pesto/ nötter/ ost). Har ingen lust eller behov av att vara traditionell. Till julafton hos far tar jag med mig en speciell varmrätt till mig och plockar annat från julbordet som jag kan äta. Förra året tog jag med mig röd currygryta. Smakade underbart. Det enda juliga jag äter för tillfället är kanel (på skivade äpplen, på gröt med äpplemos och kanelknäcke) och vörtbröd (med basilikamjukost). Fast en och annan pepparkaka slinker ju ner förstås.

Annars: öl ikväll och jobb hela helgen.

Playlist for today:
Dilana "My drug"
Slipknot "Wait and bleed"
Slipknot "Spit it out"
Slipknot "Prelude 3.0"
Reamonn "Supergirl"

Tvättiden imorse gick inte alls när jag upptäckte att tvättmedlet var slut och grovtvätten var fullbokad tiden efteråt. Fan för grovtvätt. Åkte till affären och träffade Martina på torget av en slump och snackade skit medan jag handlade frukt och hon väntade på sin klient. Höjdpunkten på dagen hittills. Har inte ätit frukost än och känner mig oduschad och helt enkelt förfärlig. Då planerna för dagen inte kickar igång förrän vid sextiden (ungefär) tänker jag frivilligt städa fram tills dess. Jag är inte på humör för att sitta ensam med mina tankar som roterar runt i huvudet 24/7. Jag gillar att vara ensam, helst mycket men idag är one of those days när jag bör ha saker att göra för att hålla humöret uppe. Ibland tänker jag att träffa syster på tu man hand är som att gå till psykologen. Vi tycks ha en ofrånkomlig förmåga att alltid prata mycket om det förflutna och vädra glömda känslor/ minnen. Känner mig nästintill utmattad idag i huvudet.

Lång dag i skolan med grupparbete och lång dag med huvudvärk och maratonlyssnade på Dilana. Mötte sedan upp syster för middag och för inspektion av hennes nya lägenhet. Får sådan ågren när jag ser folk med fina supermatchade lägenheter, min egen känns som en sådan röra som svämmar av saker och katthår. Noll golvyta, fulla bokhyllor och kattleksaker precis överallt. Flocken styr uppenbarligen här hemma medan jag och M mest är dekorationer.



Martina bangade rb ikväll så det blev ingen Dilana, grämer mig lite över det, men inte tillräckligt för att bry mig imorgon. Ska hem till Anette då och dricka drinkar och vara mitt-i-veckan-oansvarig, det får räcka och bli över.

Today:
- Grupparbete plus handledning
- Julklappsförvärvande och julklappsinslagning
- Beställning av hattflor inför TTV
- Upptäckt: Dilana kommer till rb på onsdag. What to do?


Luv luv luv:

Helgen har varit oväntat uttröttande. Jag är van vid att jobba långa pass på helgerna men just denna helgen har tärt på mig. Vilket antagligen är direkt relaterat till att jag inte kunnat sova särskilt mycket eller bra någon av nätterna och tvingats jobba minst nio timmar varje dag ändå (utan rast I might add, som är praxis på mitt jobb nuförtiden). Krävande gäster, ond fot, ont i huvudet och ingen sömn gjorde mig så trött att i slutet av passet idag hade jag svimmat om jag hade suttit ner mer än två minuter åt gången.

Lyckligtvis slutade jag vid fem idag (vilket tog innebar att jag började aptidigt imorse) och gick sakta ner till ICA och köpte pulversoppa (yej middag), ostbågar till M (share?) och naturgodis (pecannötter ftw!) till mig och lät den kalla luften väcka upp hjärnan. Gjorde sedan en vanlig vända och somnade mätt och glad på M i soffan framför Red dwarf. Att ha ett liv har inte stått på schemat i helgen med andra ord.



Är dock redo för nya tag i veckan, intagandet av diverse alkoholrelaterade drycker eller annat social umgänge är hemskt eftertraktat, frivilliga anmäler sig i receptionen.

Man ska inte utmana ödet sägs det och även om jag tekniskt sett inte "tror på ödet" är jag böjd att hålla med. I september (ljuvliga ovetande jag i september) kände jag efter och kom jag till insikt över hur tillfreds jag var med tillvaron och grävde därmed min egen grav. Nu i december då min fot torteras om och om igen, då min rygg värker, då jag inte kan få ut aggressionerna genom att träna bort ilskan pga av foten, då FS vägrar bli färdiga med att utreda Ms sjukskrivning, då jag står inför min tolfte vidriga termin på universitetet innan arbetslösheten kickar igång på riktigt, då min hud envisas med att vara torr/ fet/ känslig/ "problemig"/ finnig på samma gång (vilket hindrar mitt smink att åtminstone se snäppet bättre ut än en lermask), då linjer i ansiktet och torra fläckar dyker upp överallt (och synnerligen på spännande ställen) och då jag fortfarande hänger på en lös (men mindre lös) tråd på jobbet inser jag mitt grova misstag. Utmana inte ödet. Min fot exempelvis, inte något med att jag lyckas med att slå den tills den svartnade svullna form som den är utan jag har även lyckats välta ner en ljushållare på den. En tung ljushållare i metall med vassa piggar som rev upp två sår och mer blåmärken. Utöver detta har jag under hela dagen på jobbet/ utflykten blivit utsatt för att folk snubblar över mig och landar på foten, inte ser mig och landar på foten och min personliga favorit: ser mig, skiter i mig och trampar mig på foten.

För att göra saken bättre har jag också gått på julmarknader idag på jobbet. En julmarknad är för fega skitar med beslutsångest, att släpa runt på arbetstid med gäster, gimpig fot, dåliga kassa tantlungor (astma plus kyla is no good) på flera julmarknader däremot is the shit. Särskilt när man ser tusen saker man vill ha och känner gudomliga dofter från kalorispäckade godbitar som man INTE köper utan bara TITTAR på med stora besvikna ögon. Någonstans långt ner i magtrakten kände jag idag ilningar som vittnade om en mycket liten och mager julkänsla och det gjorde det naturligtvis "hemskare" att dra runt välmedveten om att jag inte är ledig en helg förrän mitten av januari och äta gott på helgerna inte existerar mer i min almanacka för i år. Jag blev nästan förvånad när det pirrade till inuti och jag döpte det till "julkänsla", men å andra sidan kan det också varit hunger motiverad av de brända mandlarna jag gick förbi tre gånger men INTE köpte. Eller den kitschigt fula lampan med en guldelefant som fot och en fransig skärm med yviga broderier som jag inte heller köpte, oh my black heart beats for you. För längesedan övergav jag en dylik lampa på en konkursförsäljning då M undrade om jag var helt från vettet och utan smak (tolkningsfråga) och har längtat hett efter den sedan dess.

Fem minuter innan jag pallrade mig iväg till jobbet igår kväll slog jag i tån ganska rejält i byrån som står i hallen. No biggie tänkte jag som är van vid att klanta mig och slå diverse tår, fingrar, fötter, armar, huvuden i saker. Slängde glatt på mig mina stövlar och bet ihop (första varningen: gör det ont att ta på skon, stay at home) när tårna och högerfoten protesterade högljutt. Vad kunde jag bry mig om det, tjugo minuter kvar tills nattjobbet började, off and off we go. M följde med mig ner (på väg till tvättstugan) och runt 100 m från portuppgången gör så det så förbaskat ont att jag dels linkar men dels också (äntligen!) inser att jag slog nog i foten ganska mycket. Tio minuter kvar innan jobbet börjar och det finns liksom inga option för en timvikarie så jag linkade till bussen och linkade sedan från busshållplatsen till jobbet där jag blev måttligt hånad över min klantighet. Thank god så innebär inte nattjobb alltför mycket faktiskt arbete (lite tvätt, lite städ, lite matlagning och en jävla massa tvtittande). Men hemlinkandet sju på morgonen kunde ju varit roligare, fan ta förortsbussarna som bara går två gånger i timmen på helgerna innan åtta!

Väl hemma tar jag av mig strumpbyxorna och mina vanliga strumpor och lo and behold, min lilltå ser ut som en uppsvullen svart prinskorv och närmsta tågrannen skimrar charmigt i lila. Fan-freaking-tastic!
Sitter även om funderar på om jag borde oroa mig över att jag inte tycks kunna röra tåbiten? Hm. Well well, off to bed!

Jag gästbloggar hos bästaste Rocketqueen om skönhetsideal!

Idag har jag hunnit med att hjälpa syster att flytta, äta pizza (kändes jobbigt haha) och sova länge och väl mitt på dagen (som förberedelse inför jobbet inatt). Fredagen som jag spenderade ensam med M och mina bakterier (yej att vara sjuk) var precis vad jag behövde. Känner mig piggare, lugnare och precis så glad som min övriga bitterhet tillåter:


I gotta be Luke Skywalker!

PS. Folk som inte läser min blogg vanligtvis och kommer hit från länken via RQ:s blogg och letar efter liknande inlägg som jag skrev där, kolla kategorin "Feminism" som är späckad med dylika texter och resonemang kring ideal, feminism, kvinnor, män och allt annat vettigt (och ovettigt). I nuläget är jag förkyld, stressad och löjligt opepp vilket innebär att de senaste inläggen är lika intressanta som virusinfektionen som för krig med mitt immunsystem just nu. DS.

Today: Me so sick.

Mitt humör är i absoluta botten och jag försöker tappert spela med (som aldrig varit min starkaste sida). Lets face it, jag är bitter och missunsam, varför förändra mig själv till någonting som inte fungerar?
Men det finns inget som får mig på bättre humör som ikväll: öl med en god vän och söta sockervaddssliskiga Hairspray vars soundtrack går på repeat i poden. Bättre humör ja, happy? But no.


My absolute favorite. Visst de är två karlar, varav en är i en fatsuit deluxe, but this is my kind of romance.