The Rants And Moans Of Negative Nancy

Idag fick jag ett brev av Elina med lite påskpresenter, fina kort på min favorit Marilyn, sött kattkort, hudvårdsproduktprover och kick ass-servetter. Thanks hun!

Jag är uttråkad och obeslutsam. Har sådan ångest inför att jobba inatt och imorgon natt att det inte är sant. Gör ingenting, kan inte ta tag i någonting, sitter framför datorn mest.. Hyser in lite personer som är kraftiga utåtagerande, tystnadsplikten är lag, men ja, förra gången hade jag fullt av blåmärken på benen, bitmärken på ena armen och ömheter på hakan efter sparkar. Ja. Förutom all den psykiska tröttheten som förvandlade mig till ett vrak. Och inatt är det dags igen. Gah. Vill inte. Hade gett mycket för att typ bli magsjuk eller vadsomhelst. Nu. Kan inte tänka på något annat. Och det handlar inte om en natt, utom om två. Blir det sjukt jobbigt inatt måste jag alltså gå hem, våndas och tvinga mig själv att gå tillbaka för en omgång till.

Vaknade med känslan av blöt filt fastklistrad på tungan. Hade dock en helt fantastisk kväll igår. Som vanligt på Tip the Velvet. Hängde med på förfest hos folk jag inte träffat innan och det startade kvällen perfekt. Trevliga människor, god dricka och värdinnan hade en fin lägenhet fullproppad av vintagestuff och smått och gott. Levande ljus, öl och inte en regndroppe så långt ögat nådde.

Jag börjar snart bli tjenis med chefens "sekreterare" (?) som man kan vända sig till med lönefrågor. Fick ju min lönespec idag som var oväntad mager då jag faktiskt jobbat extra and all that. Naturligtvis har de glömt lägga in mina fyllnadstimmar. Yes. Underbart. Hon är rar som få och har lovat att försöka fixa med detta så jag får en utbetalning innan månaden är slut. Förhoppningsvis iallafall, får veta det imorgon. Hade jag fått min egen kod hade jag kunnat fylla i min fyllnad själv som det är tänkt men hittills har jag väntat i två månader på den och jag när en minimal förhoppning om att chefen kommer ta tummen ur röven och fixa den inom den närmsta framtiden. Chefen behöver egentligen bara skicka in ett jävla papper men det är ack så komplicerat och stress och bla bla bla. Thank god att jag är misstänksam numera och noggrannt kollar varje lönespec. Innan har jag bara flutit med för det har alltid glidit tidigare (som timvik) och rantat: "Äsch jobbar man kommunalt behöver man inte oroa sig." Think fucking again. Undrar hur många timmar de har screwat mig på genom åren?!

Pepp-playlist under skrivandet:
PJ Harvey "Angelene"
Sahara Hotnights "Drive dead slow"
My ruin "Beauty fiend"
Queens of the Stone age "Little sister"
Metallica "Wherever I may roam"
Children of Bodom "Needled 24/7"

Pepp, pepp, pepp - typ.

Samhällets förväntningar på föräldskapet är ganska tydliga. En helt ny generation unga killar (och äldre) upptäcker att svårigheterna som pappa vid bryt med mamman är många. Samhället har stämplat kvinnan som den vårdande parten som ska ha/ har huvudansvaret och de huvudsakliga rättigheterna för barnet.

Det är trist och hör samman med uppfattningen om att kvinnor anses vara naturligt omvårdande och naturligt bäst lämpade för barnskötsel. Det hör däremot INTE samman med samhällets förvandling till ett feministiskt dito.

Min petpeeve är alla dessa idioter som har bakat ihop en lång och utförlig konspirationsteori om att det är feministernas fel att de måste betala underhållsbidrag och kämpa för umgängesrätt. Denna uppfattning om föräldraskap är något som levt och frodats i samhällen sedan långt, långt, LÅNGT tillbaka. Hur i helvete skulle detta vara feministernas fel? Könsroller är aldrig bra, det leder till sjuka förväntningar på könen och skeva uppfattningar, det är tankar som frodas i feminismen - inte att alla pappor ska screwas på rätten till sina barn. Att kvinnan tog hand om barnen har alltid setts som rätt bekvämt och behändigt. Men nu när barn föds utom äktenskapet, utom relationer och efter blöta utenätter och ONS i en högre grad inser plötsligt killarna att fan, det var inte så behändigt att ha en unge som jag måste kämpa för att ha rätt till. Tough shit I say, men det handlar inte om någon feministisk tanke om att alla med kuk ska vara barnlösa, det handar om den uråldriga myten att alla med fitta kan hantera the kids the best. Patriarkatet ya know.

Men den dagen man "erkänner" detta och kommer till insikt måste man ju också öppna ögonen för alla andra skeva förutsättningar och normer som det finns i vårt samhälle, så det är klart, det är sjukt mycket lättare att skylla på de där "feministerna".

Apropå en diskussion jag följer i ett forum.

Jobbat hela helgen och kan inte klaga, det var ganska bra, men min hud tycks ha flippat ut. Har torrfläckar, kliande torra fläckar och just plain itchyness lite överallt på kroppen. Min panna fick typ leprautslag för jag såg på M och hans skägg (haha typ). Fan. Är allmänt stressad, angstad och bara uppe i varv. Hm.

Edit: Det är klart att jag smörjer in mig. Jag knarkar krämer, salvor och aloe vera som värsta tjackpundaren. Men stress and kyla fucks with me anyway.

"Jag kände att jag måste uppdatera min kunskaper i historia lite så jag gick och köpte Arn-böckerna."

...eh?!

Clintan är äldre än folk som ligger inlagda på ålderdomshemmet med nedsolkade blöjor. Han ser äldre ut än pyramiderna. Jag är tveksam till att han fungerar framför kameran längre (kommer han ihåg sina repliker? Senil hello). Men visst fan vill jag se filmen ändå.

Sitter i soffan, fortfarande i myskläder med flottigt hår och rödsprängda ögon (gnuggandet have gone bananas) och försöker hitta artiklar, forskning, tidskrifter and whatnot som kan tänkas stödja de idéer som jag försöker pränta ner på papper. En ganska stor del av tiden tänker jag på kakor och choklad (som inte finns hemma). Detta har pågått de senaste timmarna. Yej me.

Jag sitter och läser en forumstråd och slås som vanligt av folks inkonvekvens (a.k.a dumhet). Diskussionen handlar om huruvida det är rätt eller fel att uppfostra ett barn könsneutralt. Och den vanligaste invändningen mot detta är "Låt barnen välja själva, man ska inte tvinga pojkar att vara flickor och tvärtom, barn behöver sin könsidentitet."

Det första jag blir nyfiken på är vad folk lägger in i begreppet "könsneutral uppfostran" och det andra är väl snarare en fråga om vad folk tror att barn får sina idéer ifrån?
No man is an island är ganska passande. Vi bildar inte våra uppfattningar och åsikter i ett vakuum, vi tar intryck av världen kring oss och reagerar med välvilja eller motvilja. Oavsett om folk inte håller med normen, sina kristna föräldrar eller den senaste leksaksreklamen är de inte fri från påverkan då åsikterna fortfarande bildats som en motreaktion. För att återgå till de små liven, barn föds naturligtvis inte som tomma flaskor som väntas att fylla på (jag är ett fan av en balans mellan nature and nurture) men dessa åsikter som föräldrarna (och the rest) i tråden hävdade "kom från barnen själva" är knappast genetiskt medfött. Omvärlden är fylld av normerande regler som är subtila och konkreta. Jag har alltid hävdat att barn och förståndshandikappade är perfekta exempel på detta då de härmar stereotyper i samhället utan finess och bara rakt av. Man ser vad som "finns" genom folk som förvandlas till extremer då de saknar fingertoppskänsla.

Det argumenteras friskt för att föräldrar aldrig ska tvinga sina barn till att använda andra leksaker eller "gilla" andra färger än den som den tycker om, flickor som vill ha rosa ska alltså få detta and vice versa. Det är alltså mer okej för barnen att ledas in i en normerande könsroll som samhället deklarerar, eller att förvandlas till en könsinriktad konsument som leksaktillverkare gärna hejar på genom sina reklamer och filmer än att föräldrar, gud förbjude, skulle styra barnens uppfostran rörande leksaker och kläder? Som för övrigt de flesta föräldrar gör ändå right?
Det ska inte vara för kallt, för dyrt, för litet, för stort, för avslöjande, för "nygammalt" och absolut inte för avklätt. Men smäll på fingrarna om mamma och pappa vägrar köpa prinsessklänningar till sin lilla sessa eller t-shirtar med fejkade skotthål i till sina små pojkar. Barnuppfostran baseras ju generellt sett knappast på tesen att "barn ska få göra som de vill" men när det kommer till rosa vs. blått är det viktigt att låta barnet få leka härskarinna och härskare?

Barn tvingas äta grönsaker för att det är nyttigt för dem och då kanske man ska reflektera över hur bra det är för barnen att ha på sig stringtrosor och högklackat i första klass? Eller hur bra det är att pojkarna lär sig att killar inte gråter? Att flickor lär sig om reproduktion, preventivmedel och graviditet på sexualkunskapen där njutning, onani och orgasmdiskussioner helt glöms bort medan pojkarna meddelas av en skrockande lärare att våta drömmar, hår på pungen är lika ofrånkomligt som det faktum att de får tafsa på tjejerna, de kan ju inte hjälpa det, flickorna är ju så söta och de är ju i puberteten? Eller sträcker sig bara funderingar kring barns hälsa till kokta grönsaker och begränsning av socker?

Jag slås snarare av en knepig rädsla över att få ett barn som blir "konstigt sexuellt sett" snarare än en vilja med barnets bästa in mind. Tänk om barnet blir sådär förvirrat och leker naken både med flickor eller pojkar? Tänk om tjejen sportar baggyjeans och kort hår resten av livet? Hur ser det ut med brudklänningen? Tänk om lillpojken vägrar gå till gympalektionen utan sin tyllkjol eller skaffar katt och läppstiftssamling på äldre dar? Tänk om jag blir mamma/ pappa till "det där"?

En könsneutral uppfostran behöver inte handla om att klä barnet i svart och vägra säga kön (även om jag förstår idéen, hur folk utanför den direkt familjen behandlar ett barn är ett stort problem om man är ute efter en uppfostran fri från könsnormerande beteende, större delen av mänskligheten är knäppa idioter som gullar med flickor och skäller på pojkar: "Hundar och pojkar ska ha smäll när man ser de för har de inte gjort något så tänker de på det." End rant.). Det handlar om att sluta vara besatta av att kvinnor per automatik är så, ser ut så, beter sig så och pojkar är så, ser ut så och beter sig så och nåde dig om du inte gillar det. Det finns undantag, vi kallar dem "freaks".





Jag förstår liksom inte folks behov av "kvinnligt" och "manligt". Sure thing, jag har säkert ett "typiskt" kvinnligt utseende (för gemene man) men jag har personligen inte behov av att känna mig kvinnlig (eller manlig för den delen). Jag har behov av att känna mig smart, fin, trygg, glad, arg, snygg, proper, utflippad, uppskattad, kreativ, stark och tusen andra saker mer än "kvinnlig" och "manlig".

Att hela tiden ställa könen i motpol till varandra och kalla vissa aktiviteter och egenskaper för "tjejiga" och "killiga" är det som måste skrotas. Folk är så förbaskat snedfuntade att trots att det mesta "finns" i både killar och tjejer så är det undantag hit och undantag dit. Och rätt var det är så slänger någon in "naturligt" i nästa mening. INGENTING är naturligt i samhället, så om nu detta ens var naturliga företeelser för könen (vilket de INTE är) varför har vi ett behov av "naturliga" kvinnor och "naturliga" män när vi inte har ett behov av att ta oss fram "naturligt" till jobbet (dvs. gå) istället för att åka buss eller köra bil? Då kan vi lika gärna skrota all medicinsk forskning för det är "naturligt" att vara sjuk! Fan, när vi ändå håller på kan vi skrota sjukhus, läkare, antibiotika, bedövning för det är "naturligt" att dö? Vem är DU som säger emot moder natur?!



Dessutom handlar väl barnuppfostran om mer än leksaker och kläder? Hade jag en unge skulle denna gladeligen få gå klädd i prinsessklänningar eller tuppkam eller en ihophäftad tidning kring höfterna så länge ungen var medveten om att tjejer inte är kassa och pojkar inte är the shit och att alla bögar är äckliga och invandrare är parasiter på samhället. Sedan skulle jag liksom skita i resten. Förklarat i korta ordalag utan de nyanser som alla icke-idioter uppenbarligen förstår. Jag skulle dock aldrig bli lurad och tro att min hypotetiska treåring som skriker efter broderade tajta rosa jeans (som alla andra i skolan) vill ha dessa av sin egna fri vilja eller att införskaffandet av dessa är viktigt för ungens könsidentitet. Jag välkomnar gärna lite förvirring bland folk faktiskt, lite mer experimenterande och mindre fack-indelning skulle göra de flesta gott. (Inte riktigt som om att alla är "bisexuella längst inne" men lite så ja fast med allt annat.) Lets go wild.

Jag har haft en sjukt rolig helg och "gud" straffar mig.

I fredags gjorde jag och Mattias hemmagjorda pizzor och såg på film. Deathproof och Planet Terror. Jag avgudar Tarantino och trots folks dumbassiga protester om att Death proof inte håller måttet tycker jag den är sjukt bra. Filmen är the usual Tarantino, men i stort sett bara med tjejer och folk tycks ha ett problem med detta. Well, jag brukar ha problem med folk. Att musiken i filmen är grymt bra och att fötter lustigt nog är med i en stor del av filmen är bara grädden på moset. Lördag sov vi ut, åt helgfrukost, såg Bondook saints (LUV!) och jag åkte på syjunta hos Kicki. Vi knåpade hattar inför nästa TTV och åt middag tillsammans. Därefter hem and out and about med Martina. Blev tvingad att se på Melodifestivalen på förfesten men kändes bättre när vi väl kom till stan, drack något så gott som jordgubbsmojito och hamnade slutligen på Kellys då kön till rb var too long. Jag köar inte mitt i natten. Söndagen slöade jag och M tillsammans i sängen och åt sedan nachos framför tv:n. Jag har inga klagomål. Det enda mindre roliga var väl när jag svepte lite 60%ig Koskenkorva i tron om att det var vatten, sprutade ut vodka över vardagsrumsbordet och somnade glatt lullig.

Men nu, Martina var "typ frisk" från sin halsinfektion när vi gick ut i helgen men vems mandlar har svullnat och vems hals gör ont? MINE! Den lilla... The silverlining är väl att jag fick godkänt på den absolut sista resttentan och numera är en stolt ägare till en komplett utbildning och en examen från Göteborgs universitet. Yej me.

Idag bokade jag tågbiljetter ner till Skåne (nästnästnästa helg). Dags att åka ner till Lund/ Malmö och hälsa på Karin och leva rullan. Glass, whisky, jävligheter och skåningsbashing here I come!

Sitter och ugglar i forum igen, god, irriterande. Kille startar tråd i genusforum, ojojoj vad jobbigt att tjejer kallar varandra horor, ojojoj stackars tjejer. Efterföljande svar lägger allt ansvar på tjejerna och menar på att om vi slutade konkurrera med varandra så skulle världen typ vara ett bättre ställe, typ fluffy, kattungar och typ rosa moln. Jag har då aldrig blivit kallad hora av en tjej (förutom i plumpa skämt som uppkommer i alkoholförstärkt kompisjargong vänner emellan). Men sedan jag började gå ut på krogen (i unga naiva år) har det hänt på regelbunden basis. Nästan alltid som ett gensvar på att jag dissat någons raggningsförsök. Vilket inte är logiskt alls: jag vill inte ha med dig att göra=hora? Que liksom.
Nuförtiden händer det dock inte that much - jag är inte ute lika mycket, när jag väl är ute sitter jag mest på Kellys och dricker öl i ett slutet sällskap och ibland hänger M på min arm, så yeah, möjligheterna är väl inte särskilt stora när det kommer till att få chansen att bli dissad och sedan skrika hora åt mig. But still.

Poängen är, äckelpäckelidioter som kallar tjejer hora är i mitt perspektiv vanligare än vuxna tjejer som kallar varandra hora bakom ryggarna på varandra och "konkurrerar" - eller är jag helt ute och cyklar?
Jag kanske helt enkelt umgås med vettigt folk, who knows.

Saker som förpestar dagen:
- Spenderar en timma med att försöka hitta den perfekta boleron som matchar klänningen till nästa TTV. Inser sedan att jag har en perfekt kofta i klädkammaren. Med matchande skor. Pinsamt. Jag har för mycket kläder.
- Hittar kattuslingen liggandes på sagda kofta.
- Ingen bekräftelse från någon av lärarna på min resttenta. Har skickat ett mail till. Still nothing. Tiden tickar på.
- M ringde. Hörde inte. Ringer tillbaka. Ingen täckning för han sitter begravd i något extra tjockt betongkomplex. Måste duscha. Vill veta varför han ringde först.
- Det FUCKING snöar!


SATAN!

Försöker sammanställa ett CV. Det går sådär. Det var ett tag sedan senast och som vanligt är det fullt av total irrelevanta anställningar (såsom min stora bunt timmar inom vården). Damn.

Vaknade av att dörrklockan ringde, vilken är riktigt knepigt, för jag vaknar knappt av väckarklockan men det var ett gott tecken för utanför stod ett bud med min klänning från Vivien of Holloway. Det blev den helröda och oj vad jag inte ångrar mig, som gammal gothare är jag kräsen gällande röda nyanser (orangeröd is not my thing) men denna är helt perfekt. Underkjolen passade perfekt även den, den såldes som 'one size' och jag har dåliga erfarenheter av den sortens konstruktion men överraskad blev jag denna gången. Men eftersom den passade mig perfekt kan jag säga att mycket större flickor än mig inte bör göra sig besvär, den är stretchig and all men sitter troligtvis inte bekvämt (beroende på om man vill ha den i midjan eller på höften). Klänningen passade sådär, precis som jag misstänkte är den lite stor men hellre att sy in en klänning än att stå där med en för liten historia. Nu är frågan bara om jag ska ge mig på den själv? Eller överlåta detta projekt till någon lite mer kunnig?
Min första plan var att sy in den själv men sedan kom jag på att min gamla symaskin i princip är hemsökt och trådklumpar sig minst en gång i halvtimman, gärna mitt i en lång raksömn, gärna mitt på en fåll etc, när du minst väntar dig det och blir mest frustrerad. Men å andra sidan äger syster en ny maskin som man kanske kan låna temporärt (fjäsk, fjäsk). Men sedan är klänningen iförsig i satin, killerfabric att sy i om man inte vet vad man gör (vilket jag medger att jag inte gör, min syerfarenheter begränsar sig till mitt ihopknåplande av en gothliknande garderob i gymnasiet samt en klänning till balen i trean). Å andra sidan behövs klänningen bara sys in lite i sidorna, vilket t.o.m jag borde klara. What to do, what to do.
Bör nog även skaffa mig någon 'underklädestopp' med lite mer retroformade (pointy that is, eller lagom buckliga) kupor för kuporna på klänningen är sydda och förstärkta med plastskenor för att ge illusionen av detta. Mina vanliga underkläder just won't cut it. Borde jag offra mer pengar och beställa någon mildare form av en "bullet bra"?. What Katie did har ju en del smaskigt. Å andra sidan ser de flesta superspetsiga ut och jag är väl inte jättepepp på att leka Madonna goes 90s pre-frälsning. Å tredje sidan köpte jag klänningen till nästa Tip the Velvet, ju mer vintage desto bättre liksom. Å fjärde sidan borde det inte svårt att plocka ut plastskenan och sy in kuporna lite lätt så de blir mer min storlek och mer rundade. Yes.

På vägen till jobbet sent igår kväll knatade jag på som vanligt med musik i öronen och jobbångest i hjärtat. Plötsligt smäller någon till mig i rumpan och jag blev helt livrädd, dels för att smällen var hård och dels för att jag inte hörde någonting och var helt oförberedd. Framför mig åker två killar vidare på moped en bit innan jag fattar vad som hänt. Underbart. Jag blev livrädd men jag var deras kvällsnöje då de saktat in och passade på att tafsa och ha lite roligt. Att jag blev skitskraj vara bara grädden på tårtan. Och jag blev så jävla trött. Detta hade inte hänt en kille som vandrade omkring, kanske hade de jävlats på något annat sätt men de hade inte tafsat - men smällen på rumpan påminde mig bara om att jag är en kropp. Som kvinna är man en vandrande kropp där tafsande är roligt, spexigt eller ett enkelt sätt att jävlas. Jag ville bara klösa mig ur mitt skal och sluta existera som ett kön. Och jag hade absolut ingen lust att att gå till jobbet men vad man vill här i livet är inte alltid vad man får. Jag vill bara vara i fred. Varsomhelst, när jag klär upp mig, när jag går ut, när jag går igenom skogen på kvällen, när jag står på hållplatsen sent, när jag åker nattvagn ensam - jag vill bara ifred. Men 5 gånger av 10 blir det inte så och jag är så innerligt jävla trött på det. Och i slutändan är man alltid en hora för att man säger att man vill vara ifred. Personligen skulle jag vilja tvinga alla antifeminister sitta på spårvagnen mitt i en bunt av fulla idioter, för vadå, det finns inget patriarkat, det finns ingen särbehandling av kvinnor, vi är redan så jävla jämställda vi kan bli - sure thing, men då finns det ju inget skäl till oro heller.

Att inte ha saker att göra är uppenbarligen inte bra för undertecknad. Jag har växlat mellan att vilja skjuta mig själv och vara hyperaktiv i flera dagar nu, hell, flera veckor egentligen. Antingen släpar jag fötterna efter mig, vägrar möta folks blickar och lyssnar på deprimerande musik i poden eller så hoppar jag omkring som en skadeskjuten duva på tjack och ingen aktivitet duger, allting är för långsamt och tråkigt och jobbigt och RASTLÖS. Och sedan vaknar jag upp i sängen, intrasslad i täcket, ensam för M har gått till skolan och jag har ingenting att göra, men jag borde tvätta och jag orkar inte äta frukost och katterna gnäller och det är kallt på golvet och bam, så orkar jag knappt lyfta huvudet från kudden. Att vara ledig mycket är trevligt, på så vis är jag förtjust i jobbet men om jag inte blir bättre på att fylla ut tiden med saker som inte får mig att vilja karva upp mina egna handleder känns det väldigt onödigt att ha ledigt en och halv vecka på raken varje månad.

Angelene

Äntligen. Jag har krånglat mig igenom danska texter, jag har tragglat litteraturteori (förbaskade Riffaterre) och jag satt fyra i natt på jobbet och gissade mig till listiga slutledningar (så listiga som de kan vara mitt i natten dvs.). Men nu är tentan helt klar. Och jag kommer storgråta om den inte blir godkänd för jag är verkligen helt done med litteraturvetenskap, jag pallar inte mer. Jag älskar böcker (ah that old library smell), jag älskar att läsa och jag älskar att skriva (när andan faller på) men oj vad litteraturvetenskap inte är något för mig. Gnisslar mest tänder över de sk. metoderna och de högtravande resonemangen. Svär över tråkiga debatter kring författarens avsikter och läsarorienterade analyser. Det var kanske min grej när jag började på universitet för typ sex år sedan men nej, inte längre. Allsl

Well off to bed, ikväll blir det öl. Och imorgon blir det öl. Och kanske ett samtal eller två till farmor och far.

Okej, jag har valt och funderat halva morgonen och har bestämt mig för att valet står mellan dessa två klänningar. De finns inne i min storlek och jag kan tänka mig att bära båda men har bara råd med en, a dilemma indeed. Vilken?

Blev utmanad sådär på morgonkvisten av Cecilia
Kopiera detta till din blogg och utmana 5 personer. Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn. Om personen som utmanade dig har ett namn som börjar med samma bokstav får du inte svara likadant som denne. Du får heller inte ange samma svar två gånger. Detta är klurigare än man tror. Lycka till!

1. Vad heter du?: Anna- Maria
2. Ett ord på fyra bokstäver: Aska. Som i cigaretter.
3. Flicknamn: Anna. Vanligast namnet jo jag tackar för den jag.
4. Pojknamn: Anders. Min gamla handledare som poppade upp i tankarna förut när jag började redigera om mitt examensarbete. Igen. För hundraelfte gången.
5. Yrke: Arbetsförmedlare. Apotekare. Arkitekt. Alla oändligt mer spännande än mitt nuvarande.
6. Färg: Analröd.
7. Klädesplagg: Axelbandslöst. Som jag aldrig någonsin kommer bära frivilligt.
8. Mat: Ananas. Come hither.
9. Sak i badrummet: Ansiktsmasker, Apevita - vad skulle jag göra utan er?
10. Plats/stad: Angered. Förorten in my heart baby.
11. En orsak att vara sen: Analläckage. Finns ingen i världen som ifrågasätter den ursäkten. Ever.
12. Något man skriker: Attans fy bubblan. ATTENTION!
13. Film: All about Eve.The ever wonderful Bette Davis har huvudrollen och ljuvliga Marilyn slinker med på ett hörn i en liten biroll.
14. Något man dricker: Alkohol. Tack gärna.
15. Band: Alanis Morisette. "Not as we" är jag stuck on för tillfället.
16. Djur: Allmogeget googlade jag fram. Yeah.
17. Gatunamn: Aschebergsgatan. Hm.
18. Bil: Alfa Romeo googlade jag fram. Oj, mina bilkunskaper är otroliga.
19. Sång: "Awful". Hole.
20. Aktivitet med mer än en deltagare? Afropower Dance. Inte en chans i helvete att jag utsätter mig för detta.



Orka utmana. Nu fördrev jag iallafall en stund.

Resttentan, nästan ett år gammal, går framåt. Har gjort över hälften och mitt gamla hat inför litteraturteori har återuppväckts och riktas för tillfället särskilt mot en viss herre, nämligen Riffaterre. Nåja, tre frågor och två är nästan klara. Det kallar jag framsteg iallafall. Skäms bara lite för att det tagit mig ett år att ta tag i den. Fan.

Jag tar åtminstone en bild om dagen på mig själv, oftast med Photobooth. Samlingen bara växer och växer. Sedan tar jag förbaskat många bilder på katterna också, men det är en helt annan historia.

Jag hatar uttrycket "att unna sig". Egentligen. Jag känner för att dricka öl, inte "unna" mig öl men Nina Hemmingsson är så förbaskat bra ändå.

Änligen har ångesten över resttentan gått in ordentligt. Jag har en tendens att inte ta tag i saker (som idiotiska hemtentor i litteraturteori= bah humbug) förrän detta händer. Känner mig extremt stressad över allting. Kommer antagligen jobba natt i sommar också (skrev upp mig på jobbet) men då mitt vikariat går ut maj innebär det i stort sett att jag kommer göra samma jobb men för betydligt mindre pengar då jag återgår till timvikarie. Jag kommer även behöva blanda upp nattiderna med dagtider för att gå runt, vilket kommer leda till sjuk trötthet. Nu är ändå allting okej med bara nattider, jag har min egna dygnsrytm, jag har fått ordning på när jag ska äta och ledigheten driver mig minimalt till galenskap, ergo it's all good. Och hösten sedan? Jag vet ingenting om hösten och det känns inte bra. Jag har väl en del planer som det vore roligt om de infrias men jag har ångest både för att det kommer bli som jag vill och om det inte blir som jag vill. Och vad gör jag annars? Fortsätter som timvikarie? Hoppar på ett annat vikariat i brist på annat? Hm.

The silverlining existerar dock ändå: snart är det dags för Tip the Velvet igen och jag har redan börjat planera klädsel! Är grymt sugen på att beställa från Viven of Holloway men troligtvis blir det inget av. Jag har en föraning om att de klänningarna är något som jag tycker är helt fantatiskt snyggt men inte kommer trivas i själv. Ska också på pysseldag hemma hos Kicki och pyssla ihop mer minihattar, har beställt fler sysaker från en brittisk sida så snart kommer jag ha hattnålar, hattflor och annat smått och gott att misshandla (till något bättre förhoppningsvis).


Från Vivien of Holloway