The Rants And Moans Of Negative Nancy

Har suttit och skummat forumsdiskussioner idag (som vanligt med andra ord) och småtjafsat olika saker med Helena mellan pluggsessionerna nere i källaren. (Lika bra att stänga in sig för att slippa se alla andra ha kul när man måste plugga.) Hursomhelst, en diskussion kom upp som rör viktförändringar och utseendefixering. Jag är inte dum nog att påstå att det endast är insidan som räknas men lets face it, det första som åker är utseendet och att endast fokusera på det när det kommer till partnerval leder till obehagliga insikter när rumpor och pungar släpar i marken efter fyrtio.

Att personer tycks vilja framhäva sin nyfunna viktnedgång som en ursäkt till att vara mer utseendefixerad (dvs. nu är jag het och då fan ska jag har värsta bombnedslaget, inget annat DUGER!) är oerhört skrattretande. För det första är smalhet inte en genväg till att bli het, mindre omfång gör inte en person per automatik mer attraktiv. Att dessutom se det som att man förtjänar något för besväret i form av en annan sorts ragg blir liksom bara fel. Att bli jävligt självgod är liksom inte vägen till en ny flickvän/ pojkvän och det är en kortsiktig tillfredsställelse (lets face it, det kommer inte håller för evigt). Attitydproblem och arrogans är det mest avtändande som finns (glashus?) och tyvärr finns det för mycket av den varan out there.

Hade jag genomfört en stor kroppsförändring och blivit superfit hade jag antagligen blivit bittrare än vanligt (är det ens möjligt?) och cynisk och blivit irriterad på människor som inte tyckte att jag hade varit godkänd innan men nu var a-okay. Kroppen är inte ens identitet och hur länge håller endast fysisk attraktion i längden?

Ett avsnitt av Listen up! (medioker komediserie) gick i helgen och innehöll en poäng som fastnade i skallen. En självutnämnd casanova i serien försöker bjuda ut en tjej genom diverse "games" men lyckas inte och han frågar varför. Kvinnan svarar med att han inte är hennes typ - hon gillar korta stubbiga män och avslutar: "They try harder!"
...Och jag ville applådera.

För det är ju det det handlar om: ansträngningar i relationen, inte mindre fettprocent och tajta magmuskler. (Förutom the obvoius då: intelligens, dålig humor och nörderier deluxe.) And yeah, ugly people try harder... eller?

Spatserade lugnt ner från UB på väg till spårvagnen när jag såg hur en tjej låg draperad över gräsmattan och åmade sig, inte helt olikt en katt, och knäppte bilder med mobilen. Jag såg framför mig hur åtskilliga bilder publiceras om hur fantastiskt vädret var och hur mycket hon njöt av solen. En stund i alla fall, för hon verkade nöjd med bilden och plockade snabbt ihop sina saker och följde samma väg som mig ner till vagnen. Det viktiga var alltså inte att njuta av solen utan att knäppa bilder på det.

Inte bokstavligen naturligtvis. Mitt arbete med uppsatsen fortskrider och den inneboende flummigheten i litteraturvetenskapen tycks inte erbjuda några gränser överhuvudtaget. Vilket är tråkiga nyheter för mig vars tankar och idéer ibland behöver begränsningar och klara insikter för att inte spinna vidare i oändligheten. En handledares begränsningar och feedback hade inte heller suttit fel. Hittills har jag dock haft 20 minuter handledning fördelat på två möten. Det värsta är väl att jag knappt vet vad jag ska fråga när jag väl är där och handledaren verkar inte sugen på att sätta igång någon diskussion. Jag t.o.m saknar den statsvetenskapliga institutionens galna besatthet av metod och fotnoter. Skrämmande men sant.

Idag kommer större delen av dagen tillbringas framför datorn i UB:s källare med uppsatsångesten som gnager i nacken. Men det finns fortfarande ingenting som slår att vara student.

Poserandes mitt i natten i min nymålade uppgång. Färgen skrämmer småbarn
om nätter - fruktansvärd! Uppenbarligen var målaren färgblind.


Även om jag kom iväg sent igår till förfesten och var opepp som en daggmask under regnperioden slutade kvällen ganska bra. Fick prata gott med vänner och dricka starka drinkar samt träffa syster i stan mitt i natten för akut förtärande av potatismos. Jag äter det med ketchup, hon med senap - rena barbaren. Min bästa vän Resorb har även sett till att jag kan förtära en delikat orgie av vitlöksmjukost och kex till frukost. Inget illamående här inte, idag är magen min bästa vän.

Frukostmusik:

Jobbade natt tors-fre och en upptäckt jag har gjort är att min aptit rubbas mer nuförtiden än min sömn. Igår exempelvis åt jag en kesomacka runt två-tiden och åt ingenting förrän runt klockan åtta och sket i middagen då för jag hade verkligen ingen lust så det blev en macka till. Sedan när klockan närmar sig elva, tolv är jag plötsligt jättehungrig och blir det mer och mer ju senare klockan blir om jag inte somnar innan dess. Not good. Har en känsla av att inte äta ordentligt på dagarna för att sedan äta massor på kvällen/ natten inte är särskilt hälsosamt. Hm.

Ledningsraset imorse var ypperligt tajmat med löningsdag och fint väder vilket alltid innebär att massor med folk ska till stan. Att det tog mig lite över en timma att ta mig till stan är väl i sig lite mera förvånande än Västtrafiks inkompetens. Visst, akutläge med rasad ledning och jävligt jobbigt att hantera (hur sjutton skrapar man fram tillräckligt med ersättningsbussar liksom?) men man tycker ju att det skulle vara lite lättare att ta sig hem sedan flera timmar senare. Oh I was so wrong. Alltså, på vägen hem, det var fan upploppsstämning, alla skulle på och ingen fick gå av och alla gamlingar och handikappade hade ingen jävla chans. Jag är fruktansvärt skillad i trängande (uppvuxen i ett antal förorter) men fyra bussar hann passera och fyllas upp innan jag kunde komma på med livet i behåll.

Det som dock var mest upprörande är när jag hör ett par trafikledare snacka (de försökte hantera folksmassan vid gamlestadstorget) och det var tydligen sju bussar som trafikerade sträckande fram och tillbaka. Que?
Och minst hälften av de var enkelbussar (de fyra bussarna som passerade mig var just enkelbussar). En enkelbuss ersätter inte ens hälften av en spårvagn och vanligtvis i rusningstrafik går det tre spårvagnar till Angered, en spårvagn ungefär var femte minut och detta ersatte de med sju enkelbussar (tur OCH retur mind you) - tänkte de med röven eller?
Att ingen är allvarligt skadad är inget annat än tur. Man blir arg när man tänker på hur tungt belastad kollektivtrafiken vanligtvis är ut hit och att de som ändå har underlag med denna kunskapen ersätter med för få bussar. Och jag är fullkomligt övertygad om att någon rikare och poshare förorts invånare inte skulle behövts fraktas som ihoptryckta boskap fram och tillbaka i bastuvarma bussar. Man kände sig som en boskapstransport i tredje världen, vilket är lite ironiskt med tanke på att vagnarna till Angered vanligtvis brukar refereras till som boskapstransporter i mindre lyckade och snäppet rasistiska skämt. Kanske vore mer pk att jämföra bussturen med en tonfisks eskapader i en konservburk?

Idag gör jag min debut som "stödjande" (ha!) flickvän och ska glutta på när M spelar fotboll (korplag). Sport är bland de tråkigaste jag vet (näst efter förvaltningspolitik och tandläkarebesök). J ska med som sällskap för mitt intresse sträcker sig inte längre än till att få en chans att glo på M i små shorts. Thats about it och t.o.m det blir tröttsamt efter ett tag men lite prat och socialiserande under tiden höjer tålamodet. Som sagt: vi har ett bra förhållande jag och M, dvs. där vi inte klänger på varandra eller förväntas göra det. Men som sagt: fint väder, sällskap och shorts, I'm game.

Mina samlade kunskaper kan sammanfattas:

Naturligtvis handlar det, precis som i del ett, om tvättstugan. Att tvätta efter tio timmars jobb är inte att rekommendera men utan rena kläder: what are you gonna do?
Egentligen finns det sex tvättstugor som vi kan tvätta i, samlade i ett hus på gården. Först kommer man alltså in i ett rum där det sedan finns sex dörrar till olika tvättstugor, dessa måste bokas med en elektronisk nyckelbricka och tillträde till dessa får man bara genom att boka en tid och om man innehar den nyckelbrickan som har använts för att boka tiden.

När jag och M kommer in till tvättstugan idag (förrummet) är det belamrat med X antal turkiska mattor med finfina accessoarer som en person iförd gummistövlar och en person iförd bara fötter. Mattorna är dränkta i vatten och tvättmedel och större delen av golvet ligger under vatten.

Efter en timma kommer vi tillbaka för att sätta på torktumlaren och nu är resterande av golvet under vatten, doften av rengöringsmedel är tjock i luften och även vår tvättstuga ligger under 1 cm vatten. Har ingen energi till att hantera detta men tar ändå upp detta med Herr och Fru gummistövlar, Herrns lösning är att gå in i vår tvättstuga och skrapa ut allt vatten. Jag är dock ganska övertygad om att det inte löser någonting då jag tror att de har slammat igen avloppet och alla vet väl vad som händer då?
Jo vattnet bubblar upp i alla befintliga hål. Brunnsparken under stormförhållanden i mikroformat. Men vad fan ska man göra. Personligen tycker jag dock att man ska överväga att låta bli att skaffa trettio turkiska mattor när man inte har råd att lämna in dem på mattvätt åtminstone en gång per år. Men hey - varför göra det när man kan leka översvämning?

Verkar vara en allmänt rådande uppfattning. Bullshit liksom. Hett samtalsämne på jobbet för övrigt och jag blir så trött ju mer man lyssnar på folks historier och argumentation. Kommer själv ihåg när jag gick till frisören och ville kapa av det (hade axellångt). Kvinnan ifråga börjar klippa det men slutar då och då och jag får verkligen betona gång efter gång: jag vill ha det KORTARE!
Frisören flackar nervöst med blicken på min kompis i hopp om gehör och tycker att inte vill väl jag ha det superkort samtidigt som hon hela tiden upprepar att hon inte alls förstår det och aldrig skulle klippa av sitt långa hår. Så jävla löjligt. Jag hade dessutom inte särskilt högkvalitativt hår från första början med tanke på hur sönderblekt det var.
Tackar vet jag den homosexuella frisören med grov brytning som gav mig en tidning i knäet (slapp kallprat yej) och nickade bistert när jag sade 2 cm och med lite taggig lugg. Han fattade precis och inga jävla invändningar. Men kvinnlighet är ju resultatet av rejäla ansträngningar och kort hår tar alltför kort tid att fixa. Det fattar ju vemsomhelst att det inte är ett dugg kvinnligt att bli klar i tid.


Annie Lennox. Inspiration.



Syns väl hur okvinnlig jag känner mig.
(Att man inte fångar killar med kort hår är också en sällsynt korkad rädsla, jag "fångade" M i kort ljusrosa hår (var på väg att bleka från rött till blont). Sjukt fult och skabbigt och oerhört svårt att snärja honom - not.)

En personal idag ville bjuda oss på något gott så när hon handlade på hälsokosten köpte hon en bunt chokladbitar (trodde hon) men det var egentligen bars som är måltidsersättning (fast i mindre storlek). Orkade inte engagera mig, personen ifråga menar väl men är ett yrväder och hon hade betalat och så, men det var ju inte särskilt gott. Åt halva och petade sedan diskret ner resten i fickan. Fick dessutom ont i magen sedan (ouch!) men som sagt en trevlig tanke som bara blev helt fel.
... Just a another day at work.

Problemet med förväntningar är att de förblir sanning tills de motbevisas. Som idag på jobbet när den urgulliga människan jag jobbar med förvandlas till en helt annan pga hennes politiska åsikter. Naturligtvis ingenting extremt som exempelvis främlingsfientliga sådana men tillräckligt för att man ska gå runt och fundera på det.
Jag blir alltid konfunderad över folk som är helt andra än vad jag förväntar mig då jag oftast har rätt från allra första början (ödmjuk, moi?). Ofta blir de vänner för komplicerade människor är intressanta och överraskningar är roligt. Men när personerna ifråga inte kan se sin omgivning, sina egna förutsättningar och villkor och formar sina politiska åsikter helt löjeväckande "fel" blir det knepigt. Som när svarta blir nazister eller när låginkomsttagare röstar på moderaterna. Weird indeed. Eller det kanske bara är jag.

Blev söndertjatad om jobb idag. Jag är bra på att säga nej men när det verkligen inte går utan sura miner trillar jag dit. Så nu ska jag jobba hela helgen (12-22) och även imorgon. Sucks big time. Visst, pengar är motiverande men vafan liksom. Som vikarie är det dessutom alltid samma visa: säger man nej för ofta går det åt helvete och man slutar få erbjudanden men säger man ja hela tiden har man till slut inget liv.

Tröstar mig med att tjejen som jag ska jobba med imorgon iallafall är hur trevlig som helst.

Oprah diskuterar Carsons nya program "How to look good naked". En tanke som slår mig är inte att kvinnorna hänger upp sig på vikt, även i den bästa av världar har alla kvinnor (och män?) tänkt negativa tankar kring sin kroppsform och vikt. Men det viktiga blir att vi kvinnor inte bara hänger upp oss på vikt (age old news) utan att vi behöver ett program för att komma till rätta med det. Det säger till mig att vi inte nödvändigtvis uppfostras in i viktnojan utan att vi uppfostras till att inte kunna tycka saker utan att få bekräftelse på att det är rätt. Vi måste höra från främlingar att vi är snygga.

Å andra sidan finns det ingen bättre kur än att bombardera sig själv med "tjock"-propaganda istället för den smalhetsen som förmedlas i tv, tidningar, internet och liksom överallt. Mitt bästa köp är en stor fotobok med erotisk konst genom historien. Kroppar i alla storlekar och former speglar allt från prydhet till det mest obscena (insert your worst hang-up here). För det värsta som jag märker med mig själv är hur jag själv formar mina tankar kring kropp och storlek och sveps med och jag ser mig ändå som en människa med kritiskt öga.



Foto taget av: Jana Hojstricová

Min pappa har förlovat sig. Hans liv, hans grej... Men vafan, fel kvinna helt uppenbarligen. Och alla andra fick veta det innan mig och syster. Seriöst, fel JÄVLA kvinna. Nu ska jag gå och sura.

Till slutar helt aldrig med att vara charmerande vidrig. Luv it.

Jag har ingen stor cdsamling, trots detta lyckas jag aldrig med att slutföra operationen att lägga in alla skivor i datorn. Och man sparkar sig själv vid sådana tillfällen när man är sugen på att lyssna på något och skivan ligger under alla andra skivor i en gigantisk stapelhög. Att jag aldrig lägger tillbaka rätt skiva i rätt fack gör väl inte heller saken bättre.

Dita är helt enkelt bäst

Firade farmors 85 årsdag igår och blev hemskickad med tårtrester som blev en utmärkt frukost idag sådär runt tolvtiden. Tillsammans med lite ovanstående ögongodis, a really good morning.

... är obarmhärtigt. Beroende? Why yes. Jag försöker iallafall se det som att jag går plus minus noll när jag ofta säljer av saker för att sedan shoppa nya för pengarna.
Vad ska inhandlas denna gången då?
Skor naturligtvis...
Tradera!

Reklam i bloggar är billigt och enkelt och når ut till specifika målgrupper. Produktplacering är också extra bra för folk tror på vad andra folk säger även om det är totalt skitsnack - förtroende mellan människor and so on. Men den senaste tidens artiklar om vad storbloggerskorna tjänar eller inte tjänar måste ju ändå varit spiken i kistan?

Varenda gång jag läser i en blogg som har mer än 1000 läsare per dag misstänker jag direkt produktplacering om vederbörande ploppar ur sig tips efter tips om helt faaaaantastiska produkter. När det kommer till storbloggarna ignorerar jag alla möjliga tips eller dylikt och funderar istället över hur mycket de fick betalt för att skriva det. Nyfikenheten brinner i hjärnan, istället för köpiver - vilket vore företagens dröm. Men det är bara jag som misstänksam och missunnsam? Alla andra konsumerar och idoliserar bloggflickorna?

Flocken råkade ut för öronskabb och som vanligt var Skrutten värst drabbad. Han fick gå med tratt länge och lyckades innan det med att klia upp sår i öronen vilket gjorde att tratten fick stanna på även efter utrensning och behandling hos veterinären. Jag har uppfostrat det lilla monstret och är mest van vid att hantera honom så därför blev det så att jag höll fast honom hos veterinären och har hållit efter och rengjort hans öronen mellan varven. Inte undra på att katten är sur på mig, han är superpurken faktiskt. Men till skillnad från innan, när jag bodde ensam, har han inte slutat sura för det är bara att gå till M för lite kel och uppmärksamhet. Ett superlöjligt problem men nu efter en och en halv vecka känns det jobbigt. Skrutt vill inte ligga hos mig, sover inte i sängen längre, vill inte kela alls förutom med M. And it is breaking my heart. Framstår säkert som skitlöjligt men min kattflock har varit min familj i flera år nu och den betyder mycket för den har jag skapat själv, istället för bara fötts in i. Dessutom har Skrutt bott hos mig sedan han var kattunge, jag har uppfostrat det lilla aset (eller snarare låtit bli att uppfostra honom) - han ska inte sura såhär länge. Surkisse.

Blev tipsad om ett band igår, som jag hört lite av innan men aldrig kopplat med namnet, and it's soooo good:



Hade det inte varit för min tillfälliga brist på pengar hade jag klickat hem ett antal skivor direkt. Damn.

Denna underbara uppfinning som utplånade minnet av flera drinkar, shots och öl och bäddade ner mig så mjukt att jag vaknade utan huvudvärk. Det enda som fattas är att resterna magiskt förvandlas till en pizza, then I would be in heaven.





Gladast över idag?
Jag hade rooooligt igår, som fan! Fem glada töser, några shots och hetsiga genusdebatter - it can't go wrong. Var pigg och glad fram tills jag somnade på spårvagnen med min svettiga panna mot fönsterrutan. Kom hem och terroriserade M med spritfabriksandedräkt, svaga puster av choklad från Snickersmumsandet, gapflabb och osmidiga kramar.

Redo för djävulskap på vägen hem

Insikt: enda sättet att överleva krogen är uppenbarligen att gardera sig med söta flickor som en mur mot alla andra svin.

Jag ska jobba natt igen och som vanligt känns det som om hela dagen försvinner (promenera för att kunna sova, sova, äta, göra sig i ordning ---> jobba). Det är dock tacksamma pengar och jag har ändå ingenting för mig idag förutom middag med M och ett besök på ICA. Tänkte roa mig med att byta ut musiken på mobilen dock till lite lugnare (känner för det idag). Pluggandet får stryka lite på foten idag: jag har ingen lust med att vara slut i huvudet och kroppen på jobbet senare. Not very interesting.

Dumma mig som tittade på Angel idag och fick denna låten i huvudet: (Evil youtube som har allt tillgängligt och kan föda mina besattheter! ... ignorera videon däremot, något dåligt ihopkok...)



Apropå besattheter, Fisherman friends i smaken: äpple/ kanel är totalt underskattat!

Min fenomenala tur yttrar sig igen: jag ska skriva en uppsats som Äldreomsorgen i Övre Kågedalen och naturligtvis är första upplagan extra svår att få tag it. Det är sådana här saker som kryddar min vardag och ger mig en perfekt ursäkt att surfa hela förmiddagen - det är ju faktiskt riktigt skolarbete, efterforskningar and shit, mucho seriöst. Det roliga tog dock slut efter jag klickat hem ett ex på bokbörsen. It's down to serious business for me.
...But I don't wanna...

... or not. Lyckades med konsttycket att fastna med läpparna på en isglass (lite slicka inte på räcken för då fastnar du-fenomen). Men jag märker ingenting utan forsätter äta glassen till fullo koncentrerad på ett tv-program. När jag sedan tittar ner på glassen ser jag att den är blodig. Tydligen fastnade lite hud på glassen och läpparna har blött ner den utan att jag märkt någonting alls. A real bloody mess.





Fatta hur uttråkad jag är som dokumenterar detta. This is such a boring day.

Jag har aldrig varit en särskilt frusen person och har alltid varit ett stort fan av att håna min frusna far som alltid envisats med att bylta på sig värre än farmor. På sistone verkar några latenta gener kickat in för jag fryser - jämt. Den utdragna vintern har förvandlat mig till en värmefetischist av stora mått. Utan M hade jag antagligen delat säng med ett riktigt element istället för den mänskliga varianten. Poetisk rättvisa är en passade term och det suger. Ska inte synden straffa mig på min dödsbädd istället för nu?
Jag ligger för tillfället i sängen med mac:en (som värmer min lår sooo good) iklädd mysbyxor, linne, M:s stora morgonrock och invirad i duntäcket. A little too much?
Not really, detta är tydligen vad som krävs idag för att jag ska hålla kroppstemperaturen uppe.

En sak har jag väldigt svårt för att ta på allvar på jobbet:

En av nattarnas uppgifter är att koka kaffe innan morgonpersonalen kommer (everybody need their fix early). Och då och då slinker det ur dessa att kaffet var väldigt gott idag, menat som ett slags beröm. Hm, ja, vad svarar man på det?
Det är liksom ingen komplicerad procedur och man tillför ju knappast något själv: vatten i, kaffefilter, kaffe, tryck på on. Yep, thats it. Jag har så svårt att svara på det och brukar bara humma lite och vet inte alls vad man ska säga. Bli glad över att man bemästrat en maskin som en treåring kan hantera? Ta det som en förolämpning då man anses inkapabel till detta men faktiskt lyckats och därför behöver beröm för sin prestation?
Nuförtiden brukar jag dock slänga i ett extra mått kaffe, till viss del för att det verkar uppskattas med starkt kaffe men också för att kunna lura mig själv att jag tillför det lilla extra.

Det tar ca en kvart att gå hem från jobbet i rask takt och fem minuter med bussen. Jag brukar nästan alltid promenera både till jobbet och hem för då får jag en halvtimmes rask promenad genomförd och mindre dåligt samvete för att jag inte gick till gymmet (palla gymma och jobba på samma dag). Plus att promenader med musik i öronen är uppfriskande och bla bla bla (palla vänta på bussen på kvällen för att åka två hållplatser).

Hursomhelst, på vägen hem går man genom skogen och allmänt mörka och folktomma områden och varje gång jag går där och låter tankarna flyter utvärderar jag mig själv. Idag hade jag visserligen sminkat mig men var osexigt klädd i pösig tunika, blåjeans, kängor, svarta kofta och svart parkas. Om jag skulle bli våldtagen skulle iallafall ingen kunna beskylla mig för att "vilja något" - det är bara flickor i genomskinliga toppar och stringtrosor som "vill något" och ger mixade signaler. Påbyltade flickor i parkas och kängor är bara intresserade av att gå hem och sova (ensam!). Men sedan tänker jag på alla böcker om sex, fetischer, seriemördare, pornografi och annat allmänt avvikande (och tämligen intressant) som bor i min bokhylla och drar en tyst men djup suck för mig själv. Ungefär fem sekunder senare inser jag att min närvaro vid ställen som FPP och KN antagligen var sista spiken i kistan. Sexfixerad står som stämplat i pannan säger de. Sådana flickor som jag får tydligen inte våldtäktsmän fällda även om de har fula jeans och parkas på sig. Lustiga och irriterande löjliga tankar som fyller skallen på vägen hem sådär.