The Rants And Moans Of Negative Nancy

Dagens asgarv idag blev när jag läste en kille som försökte göra aspiration på att presentera biologiska fakta, men misslyckades totalt och summa summarum av hans pannkaka blev: "Män attraheras naturligt av kvinnors bröst på samma sätt som kvinnor naturligt attraheras av mäns penisar - inte deras bröstkorgar!. Apropå debatten om att kvinnor ska kunna gå topless på offentliga platser precis som män. En påpekade att mäns bröstkorgar fortfarande är hot stuff även om de går utan tröja, vilket herr hobby-biolog inte ville köpa och hoppades att kvinnor skulle fortsätta gå påklädda för det vore tråkigt (för samhället) om kvinnors bröst avsexualiserades. Jag tror inte en sekund på att kvinnors bröst skulle avsexualiseras om de tilläts att flasha de i tid och otid och att sedan följa upp sina argument med att kvinnor inte attraheras av mäns bröstkorgar - va? where you been lately?
Och om nu dessa kroppsdelar blev mindre laddade? Vad är problemet?! Skulle folk sluta ha sex med varandra? Knappast.
Personligen angående mäns bröstkorgar, not a big fan, (jag är mer för rumpor) men löjligare påstående får man ju leta efter. Att sedan vederbörande rackar ner på motdebattörer som oromantiska och tråkiga för att dessa säger att penisen i sig inte är eggande men funktionen och mannen den sitter på är grymt hett. Que?
Fast, ja, det är klart, jag glömde ju att män bara är vandrande penisar och kvinnor fittor med bröst. Punkt.
Jag har haft tillräckligt vidlyftiga diskussioner med kvinnliga vänner för att ha hört allting stötas och blötas och suckas över. En gillar hår på bröstet, en gillar magmuskler, en gillar ben, en gillar penisar, en gillar armar - whatever liksom. På samma sätt med män och deras preferenser. Varför måste den där jävla irriterande klicken människor jämt dra upp massa snack om vad som är naturligt eller inte och stämpla andra människor som onormala? Avslutande hippieliknande klyscha: Live and let live man.

Har spenderat större delen av dagen ensam framför datorn intensivt hatandes kursböckerna och hemtentan medan M roar sig på togasittning. Livet är orättvist. Det finns ingen ork i huvudet för fem öre. Ovanpå det känner jag mig lika sällskapssjuk som en brunstig hund. Lägenhetens förfallna tillstånd stör mig aldrig, men som vanligt i tentatider vill jag städa/ sortera/ dammsuga snäppet mer än vad jag vill plugga, alltså är städlusten påfallande stor idag. Sällskapsjuk pluggeremit som funderar på att svänga en trasa eller två, thats me.

Igår:" Jamen det är nästan lite trevligt att läsa lite kursböcker igen och kicka igång hjärnan med lite hederlig litteraturteori (även om litteraturvetenskap inte är särskilt vetenskapligt). "

Idag: "För fan i helvete vad jävla svårt det ska vara att ordbajsa sex A4papper om fucking jävla läsprocessen och jävla Riffaterre med sina förbaskade värdelösa begrepp."

Så enkelt var det alltså att hitta tillbaka.

Tycks vara den rådande meningen.

Läste ett väldigt bra inlägg idag av Johnny Scharonne som fick tankarna att vandra och när jag väl kastade mig in i en forumsdiskussion om vad killar "egentligen" tycker om sminkade tjejer exploderade hjärnan av åsikter. Konsensus tycktes råda i tråden att osminkade girlies är hetast. Några drog också till med att sminkade tjejer är osäkra (undertecknad fick ett par dängor av denna lite förenklade kritik) och bimbos med dåligt självförtroende. Undertecknad blev fly förbannad av detta för faktum kvarstår: ehr... WRONG!
Alltså, att folk har sina personliga preferenser tvivlar jag inte på: vissa killar gillar osminkade tjejer allra bäst och jag älskar rödhåriga allra bäst, it's all good, men detta är inte generella preferenser som gäller i samhället. Tyvärr.

Först av allt: smink kan vara en kreativ aktivitet som är fruktansvärt roligt att ägna sig åt. Många sminkbloggar har bilder på färggranna konstverk, där handlar det inte om någon skam som gör att man draperar sig i puder och kletar in krämer. Men smink kan också vara ett sätt att gömma sig givetvis. Själv är jag tvådelad: jag har kass hy och uppskattar de flesta sätt som kan gömma/ förminska akne och ärr men samtidigt är smink kul. Jag gillar verkligen att sminka mig själv, mina vänner eller frisera dem. Det är en del av mitt pysslande, jag har alltid gillat att måla/ teckna, sy, skapa, klä ut mig etc - smink är bara ETT uttryck bland andra.

Hursomhelst, back to business, jag blir så trött på folk, varför kan ingen bara erkänna att 90 % av alla människor är ytliga i den första kontakten med andra människor? Jag menar, jag tycker inte heller att det är bra, men vem väljer tjejen med pizzafejs när man kan få värsta-fräscha-släta-hy-tjejen?
För smink är inte bara kajal och rött läppstift. Det verkar också de flesta ha missat, det är mååånga som sminkar sig "naturligt" och förvånande många killar tror att det är naturligt. Vi sminkvana brudar fattar dock direkt att det är minst ett lager av foundation, lite concealer, en puff puder och färgade ögonfransar om mascara anses för mejkat. Och den här förbaskade plattityden: "Men varför måste tjejer dölja sig och gömma sig under smink? Luktar osäkerhet! Var er själva, vi killar är inte så ytliga som ni tror, buhu buhu buhu...".
Ur den synvinkeln kan vi väl alla vara oss själva?
Sluta med rakning, vi är naturligt håriga!
Sluta träna, vi är ju faktiskt naturligt feta/ mulliga/ otränade/ slappa!
Sluta använda parfym och deo, vi luktar ju naturligt ingenting förutom svett!
Sluta klippa håret, vi är ju naturligt lånhåriga med slitna toppar!
Sluta tvätta håret, vi är ju naturligt smutsiga!
Sluta ha snygga kläder, vi är ju naturligt nakna (och fula)!
Nähe? Jamen precis, det var väl det jag trodde.

Newsflash: alla människor (ergo tjejer OCH killar) vill naturligtvis se så bra ut som möjligt, vissa anstränger sig mer än andra förvisso, men det är inte så att 90 % av alla killar inte uppskattar om en tjej gör sig i ordning precis som vice versa för tjejerna. Samma nötter som säger att alla sminkade brudar är osäkra fån brukar vanligtvis vara samma nötter som säger att tjejer är naturligt omvårdande av naturen. Varför mecka med naturen tjejer? C'mon liksom. Samma nötter sitter sedan och tittar på porr innehållandes de mest mejkade brudarna inom filmvärlden (kroppsmink hello!!?).

Jag är inte för mer ytlighet naturligtvis, det ska inte vara ett tvång med ett visst utseende. Jag är som alltid för att folk öppnar ögonen och ser lite längre än vad näsan räcker dock. Dessutom, det fucking mest uppenbara: alla tjejer sminkar sig inte för att "skaffa" karlar. Ur den synpunkten borde alla sluta efter de håvat in en man men så är det ju inte. Allting vi brudar gör är inte för er män. Visst, jag säger inte att det inte finns de som mejkar sig extra mycket i åtanke för någon annan, precis som det finns de som ger blanka fan i vad kreti och pleti med kuk tycker och inte tycker. Det ena utesluter inte det andra. Är det dessutom inte lite egotrippat att tro att alla tjejers värld cirkulerar kring pojkars preferenser? Som om ni klär på er kläder varje dag oroandes över våra preferenser?
Ah precis.

The birth of IKEA:

Har inmundigat en överdrivet stor och god söndagsmiddag hos farmor och farfar (jag är gravid med småkakor, wienerlängd och sås) och tittat på Supertroopers.


Bästa delen av filmen!

Jag är rastlös. Folk förändrar sina liv kors och tvärs, antingen avslutas eller påbörjas relationer, folk flyttar och pippar ihop och föder nya knoddar och folk byter jobb och flyttar utomlands. För mig var sommarens största bedrift ehum, ja?
Det känns som om jag inte har något liv och längtar efter förändringar, trots detta är ändå jag vettskrämd inför tanken på att mina studier tekniskt sett avslutas till jul.

Jag roas ständigt när man ser folks inkonsekvenser, som när en person argumenterar i en tråd för att pga. att det begås mer och grövre brott (vilket jag inte ens vet om det är sant, orka leta statistik i nuläget) bland invandrare så ska denna gruppen straffas kollektivt med gemensamma stramare tyglar och straff. I nästa tråd argumenterar samma person för att mansskatt är det dummaste påfundet någonsin för man kan inte hålla män som grupp skyldiga för kollektiva synder... tänk individ!
Män toppar statistiken som förövare. Så mycket har jag reda på iallafall. Jag tycker inte heller man kan straffa en grupp kollektivt men roas över att folk som tycker detta gärna vill straffa alla invandrare och låsa förorterna på kvällarna.

Sitter och tittar på In bed with Madonna och läser forumstrådar. En väldigt lugn lördagskväll med andra ord.

För mig är inte ovanstående förenligt. Och jag anser att det är helt jämförbart med att vara svart och umgås med folk som är rasister. Apropå en kille som jag pratade med lite casual online och sedan valde att avsluta och fick då svaret: "Synd att du inte kan se förbi åsikterna och se personen." Well, right back at you. Jag kan inte umgås/ bekanta mig/ diskutera med en person som tycker att dagens situation för kvinnor är a-okey och som tycker jag är dum i huvudet som väljer att engagera mig. Ingen skulle ju åka ut till förorten med ett swastika målat i pannan och muttra över att folk inte kunde se bortom åsikterna. Det är väl fan självklart att när någons åsikter inbegriper en själv (och gärna nedvärderande bilder av en själv) att man inte bara kan "bortse" från detta och låtsas som om det regnar.

Grädden på moset är när jag söker på vederbörandes namn i forumet och kan krasst konstatera två saker: 1) Fan vad jag älskar internet, som ett miniregister om man vill checka av vad en person går för och 2) Antifeminist, främlingsfientlig och lider av våldpsykoser - what a neat little package. Därmed inte sagt att denna personen var otrevlig mot mig, han skrev ganska roliga mail om intressanta saker, var till en början själv lite pepp och diskuterade cynism/ realism och annat trevligt - men, nej, det är inte förenligt med mig som kvinna, bor i förorten och har en förälder från ett annat land. (Jag vet att jag glider runt på en arisk räkmacka med mitt vitblonda hår och supersvenska pojkvän men ett arv är ett arv är ett arv precis som min familj inte är något att skämmas för och oavsett dito, it just doesn't work for me.)

Man kan ju gråta för mindre:



(Hittade den på en blogg som handlar om hemlösa katter och ett katthem, fantastiska människor som brinner för djuren...Både bloggen och hemmet finns länkade i vänsterspalten!)

JAG HATAR MÄNNISKOR, vilka jävla vidriga äckliga sjuka idioter som kan göra så mot en försvarslös katt. Och folk undrar varför jag vägrar låta mina katter gå fritt utomhus.

Gårdagskvällen var den mest givande på ett tag. Gott sällskap, god öl, nice shoes, bra musik, nya människor och andra allmänna goda saker som gav kvällen guldkant. Blev även informerad om att min bitchighet är på ett all-time-low och att man nu kan ha mig i möblerade rum med olika bekanta utan sura miner. Vilket jag naturligtvis inte blir glad över att höra för jag känner mig som samma person som innan. Oavsett om jag är lycklig eller inte. Att jag är mer resonabel nuförtiden har ett visst sammanhang med att jag är tillsammans med en fantastisk människa (istället för ett jävla pucko) men också för att jag i en högre grad lärt mig att fejka social skills. Så, ärligt otrevlig eller fejkat trevlig?
Och yeah, jag har insett att mina ta-över-världen-planer bromsas kraftigt av att folk tycker att jag är otrevlig och aggressiv.

Jajaja, snäppet gladare kan jag kanske gå med på. (Haha).

Good shit:

Sista "dagen" (natten) på jobbet. Lite sötsur eftersmak faktiskt. Jag gillar ju faktiskt arbetsgruppen (är besviken på min brist av bitterhet) och de nya vikarierna är ovanligt roliga/ vettiga/ underhållande. Så visst, sommaren har haft sina roliga stunder, (paus för återblickar) men, MEN : NU ÄR JAG FAN LEDIG! (dansar mental krigsdans)



Tänkte länka till ett youtubeklipp med Candysuck "Unite and take over" och hör och häpna: den finns inte på youtube, alls. Det enda som är ens i närheten är deras låt "Molotov cocktail party" som för övrigt är märkt: Candusuck. Skandal!

Plan B:


Att jag kan vara lite av en social kameleont bevisades förresten i helgen! Min plan att infiltrera les normales har alltså lyckats - world domination here I come!
Jag och en kollega diskuterar hur man är på jobbet vs. utanför jobbet:
Jag: Ja, alltså, jag är rätt olik, jag är väldigt fejkglad och eftertänksam på jobbet. I verkligheten är jag mer bitter och en stor gnällröv.
Kollega säger allvarligt: Jag har faktiskt svårt att föreställa mig dig som bitter.
Jag: (grymt förvånad) Eh jaha, eh, alltså... Det där har jag nog aldrig hört förut.

Gotta luv Peaches!

Tuesday:
Jobbade natten tills idag och kommer jobba inatt. Gårdagsnatten var dock väldigt trevlig, förutom ett pass med vakennatt var det även ett jourpass insatt. Min kollega som jobbade jourpasset var inte särskilt sugen på att sova så vi satt i köket till lite efter halv två och fikade och tjötade. Jag växlade mellan att baka mjölkfritt bröd och sitta vid bordet och äta sockerkaka. Natten kändes alltså mycket kortare då jag faktiskt hade sällskap till ca. 02.00. Dagen kändes betydligt längre, med M i skolan njöt jag av att ligga i sängen hela dagen, med diverse matrelaterade utflykter till köket. Har tittat på Marilynfilmer, sovit och spelat. Alliansen i spelet som är min tillfälliga besatthet bröts upp igår så nu har jag arbetat hårt (ha!) på att hitta en ny och samla information. Och lyssnat på musik förstås. Som Peaches. Som egentligen är too blipbloppish för mig men kan ändå inte låta bli att gilla en del av hennes låtar.

Efter ha blivit utmanad av Petter:

Tre saker jag gör när jag vaknar:
1) Snoozar, vänder mig om och somnar om.
2) Muttrar åt M som vaknat av min klocka och försöker väcka mig.
3) Mixar en smoothie (gotta have one per day).

Tre saker jag måste ha under dagen:
1) Smoothie. Mat överhuvudtaget.
2) Ensamtid.
3) Tid att göra mig i ordning utan stress. Stress under mina morgonrutiner kan förstöra hela dagen.

Tre personlighetsdrag på mig:
1) Obstinat.
2) Gnällröv.
3) Neurotisk.

Tre saker jag ägnar mig åt:
1) Studera/ Jobba extra/ Slita.
2) Klämma på M och katterna.
3) Gnälla. (=andas).

Tre saker jag är rädd för:
1) Att ångra mina livsval på dödsbädden.
2) Getingar.
3) Att inse en dag att världen och mina käraste har utvecklats och förändrats medan jag stampar kvar på samma punkt.

Tre saker jag drömmer om:
1) Att få chansen att forska på universitet.
2) Resor - massor! I wanna see the world.
3) Allt och inget. There is so much and so little, which at the same time is everything to me, and also means nothing at all.

Behandlingen jag har erhållit under min minimala (ganska så) kontakt med det svenska polisväsendet har inte varit särskilt imponerande - inte heller idag. Ser dock inget annat möjligt alternativ. Tyvärr. Vad händer utan polisen? Vad händer utan lagen?

Fick en flashback från gamla demonstrationer och Reclaim the Streets i mina ljuva och betydligt punkigare ungdomsår:



(Minne: EU toppmötet Göteborg, sista dagen (två dagar efter kravallerna), jag och Karin går runt med ballonger som någon organisation delat ut. En polisman kommer fram och undrar nervöst om ballongerna betyder något särskilt, om de är ett hemligt tecken/ kod (för bråk!) för så många tycks ha sådana. Två timmar efter detta blir jag "milt" påhoppad och hotad (ingen blodutgjutelse) av fem killar (med nazistiska sympatier). Var ensam och sexton år gammal. De var fem stycken vuxna. Har kvar min sönderskurna demonstrationsflagga (antiEU) som minne. Ah the memories. Hade ingen tanke på att ringa polisen då och om jag inte minns fel berättade jag det inte ens för pappa.)

Idag har jag och en kär kollega arbetat i motvind:
- Ringt polisen pga knarkslagsmål i huset? Check!
- Fått övertyga polisen två gånger om att ja det är värt att åka ut och "kollas upp"? Check!
- Sett polisen prata med slagskämparna och sedan lämna dem vind för våg? Check!
- Sett sagda personer sitta och kasta glasskärvor från balkongen som ett avslutande kvällsnöje? Check!
- Nojat överdrivet om att ha "tjallat"? Check!

De senaste dagarna har jag varit synnerligen aktiv: inspekterat Sjöfartsmuseets diverse utställningar samt Akvariet (som mestadels var obehagligt, Akvariet alltså, inte Sjöfartsmuseet), "turist"-promenerat runt på stan, besökt NetonNets lagershop (gbg), fikat fikat fikat, njutit av ett biografbesök (Prins Caspian), flippat på tjattrande människor på sagda biografbesök, omvärderat flyttplanerna inför hösten (någon som kan peka ut ett barnakargt område med lediga lägenheter?), ätit thaimat, mått illa av sagda thaimat, ätit grekisk mat (Knossos FTW) och druckit Beamish på Delirium (så jävla gott öl). Jag har inte förvandlats till en hurtbulle deluxe utan Ms föräldrar bor hos oss och är på besök. Vilket har varit ganska trevligt (faktiskt!) men den delen av mig som börjar närma sig eremitstadiet börjar gnälla och vrida och vända på sig. Jag behöver lite ensamtid. Att jag ska jobba tretton timmar både på lördag och söndag och "fejkumgås" på jobbet med personer som jag är mer eller mindre förtjusta i är inte direkt plåster på såren. Gnälla you say? Of course.

Idag har jag läst det mest besynnerliga (och korkade) citat som någonsin yttrats i ett forum (gällande feminism):
"*Det handlar alltså inte om jämställdhet, utan alltså att lyfta upp kvinnan till den nivån mannen är på. Med andra ord, inget med jämställdhet att göra. "


För jämställdhet uppnås inte genom att kvinnan likställs med mannen?

Det som är mest förvånande i diskussionen är att personen ifråga får denna mening ifrågasatt många gånger men försöker stå pall och försvara formuleringen. Vilket resultaterar endast i att denna människa framstår som mer korkad ju mer diskussionen fortgår. Tydligen får vi kvinnor skylla oss själva för vår "position" i samhället och kampen om att utplåna denna är manshat kort och gott. Jämställdhet är i denna personens värld någonting som innebär att vi låter saker och ting vara, för strukturerna och normerna i samhället har inte skapat illvilliga könsroller (för båda könen) utan kvinnor är inte bra på att fixa högre lön och män är bättre på att leda och livmödrar är till för att fyllas med bebisar. Punkt och punkt liksom. Det roliga är dock att ovanstående pucko har i alla andra trådar om feminism/ dylika ämnen har argumenterar om och om igen för att man ska "tänka individ". Ja, kära ärkepucko, det är bra med individer - det finns fantastiska kvinnor och män som inte passar in i några mallar och bryter mot normerna, men dessa personer kan ju glömma individualitet pga. begränsningarna av deras könsorgan, vart hamnade den fantastiska individualiteten? Que? Alla är individer så länge alla kvinnor beter sig som kvinnor ska?!
Ja, det är fantastiskt hur personer (som beskyller andra människor för okunskap) kan vara så jävla dumma i huvudet.

*"Det" i detta sammanhang syftar alltså på feminismen.

Jag har en livskris.

Ganska tråkigt att erkänna och lustigt nog handlar det inte om mina nyligen uppkomna linjer i ansiktet - utan det är en gammal klassiker: vad ska jag göra med mitt liv?
Jag antar att jag får vara nöjd med att jag lyckats studera (snart) 5.5 år på universitetet och har ett stadigt extrajobb och inte freakade ut direkt efter gymnasiet och drog ner till Sydamerika för att plocka apelsiner i tre år. Men det hjälper inte just nu. Efter en lugn och skön sommar är ångesten tillbaka. Att vara överarbetad är ändå okej, jag behöver inte tänka på jobbet, men nu? School's back. Fan.

Allvarliga tecken på förvirring: Gick med i Facebook idag, trots tidigare förbannelser - alas, I am overthrown!