The Rants And Moans Of Negative Nancy

The gang

Plåster på såren är en utekväll i retroanda på underbaraste klubben i Göteborg: Tip the Velvet. Kände mig precis så glad som bilden indikerar, synd bara att det tog slut när kvällen tog slut. Men fram tills dess: what a night.

Förutom att veckan av påtvingade gruppaktiviteter och rollspel i skolan har drivit mig till galenskap, gror hemtentan i hörnen och sänker mitt välmående, stressen över min och Ms ekonomi är gigantisk as usual och har stressvärk i magen. Idag fick jag ytterligare ett tråkigt skäl och känner att det räcker fan nu.

SO fucking bored.

Har ätit frukost med M, vinkat av honom, tränat, lagat lunch, skrivit på hemtenta och tittat på Red dwarf. Och klockan är fan bara halv tre och resten av dagen händer vad? NOTHING. Damn.

Varför är det alltid lyktstolparna i skogen som är sönder? Varför inte dem ute vid vägen? Why oh why måste jag vandra hem i becksvart skog med hjärtat i halsgropen?

Överlevde för övrigt tolv timmar på jobbet idag. Har ont i ryggen men ingen huvudvärk, det har varit en lugn dag med andra ord.

Har en bortflyttad vän vars nuna och roliga anmärkningar jag saknar ganska mycket. Våra konversationer över småkakor och te vill bara inte fungera med någon annan. Tråkigt. Hursomhelst, samma vän har märkt Facebook som gift (jag skäms som kröp till korset och skaffade en profil, helt ärligt, I am not that impressed). I brist på hennes insyn i mitt giftsmaskande blir det en sparsmakad publicering av mer "halloween"-bilder på min underbara och väluttänkta outfit för skratt och stoj. (Aren't I pretty?!)


Leffe in all his glory

För ett tag sedan (a long long time ago) köpte jag "Porr, horor och feminister" av Petra Östergren och ville läsa den pärm till pärm men annat (livet?) fick mig att glömma den efter ungefär hälften och den har legat i bokhyllan sedan dess. Nyligen tog jag tag i att läsa den igen och well, det går sådär. För det första känner jag inte igen mig i den sk. sexfientliga feminismen som Petra beskriver samt så stör jag mig på hennes inkonsekvens. Hon ägnar många sidor att att basha forskning kring huruvida pornografi påverkar och influerar folks åsikter, attityder och beteende kring sex/ kvinnor/ våld. Hon har viktiga poänger kring dessa studiers urval, metod och validitet. Fair enough, en duktig forskare är kritisk till rådande rön och forskning. Men när hon sedan rapar upp studier som stödjer hennes "sida" (att det inte finns något kausalt samband mellan porr och folks beteende/ åsikter/ attityder) verkar hennes kritiska sida ha slumrat till för inte ett ljud kring dessa studier yppas (utöver namn). När hon sedan väljer att basha porrmotståndares ovilja att vara kritiska och går in hårt för att klaga på deras stora porrfria skygglappar skjuter hon sig själv i foten. Jag har ingen respekt för sådan inkonsekvens och hittills har inte boken imponerat på mig särskilt mycket. Å andra sidan lever inte jag i villfarelsen att porrmotståndare=sexfientlig eller feminister=frigida kossor. In the spirit of dirty (som för övrigt tycks vara dagens tema) inviger jag en ny kategori i bloggen: filth. (Alla mina tidigare inlägg av mer eller mindre tvivelaktig innehåll kommer naturligtvis märkas om.)


Filthy.

Enklaste sättet att få mig att koka av ilska? (C, take notes :) Jo, behandla mig som en ettåring.

Det kräver ingen finess, förberedelse eller mystiska planer - det är enkelt, snabbt och jävligt effektivt. Idag har jag jobbat med en kollega som har idkat ovanstående metod. Någonstans vid sjutiden började jag utveckla ett magsår och en vilja att slå in skallen på människan. Javisst, du är dubbelt så gammal som mig men jag har jobbat där dubbelt så länge som dig, I know my shit. FFS, vi är båda vikarier, vi borde hålla ihop. Att jag sedan har hyvlat mig på knogen och smetat in såret med handsprit tjugo gånger i timmen hela dagen är bara grädden på moset.

Förutom att släpa mig själv iväg till gymmet idag (cred!) har jag också fraterniserat bland kulturkoftor och pensionärer. Mötte upp Kicki på Världskulturmuseet för skamligt god chokladmuffins och för att närvara på "Röst - en arena för tystade författare" där b la en arbetskamrat till henne pratade om när hon fängslades som journalist i Iran och satt sammanlagt tio år i olika fängelser. Blandade personer som pratade och naturligtvis blandad kvalitet, men med risk för att låta som en sentimental kulturkofta med fotriktiga skor var det stor känsla och sorg bakom varje ord. Det kändes på något sätt så banalt att höra om hur denna kvinnan satt fängslad samt torterades pga. sitt yrke och hon är numera "reducerad" till att jobba som undersköterska på ett äldreboende. Att börja sin yrkesbana som journalist och avsluta den som blöjtorkare känns bara så oändligt miserabelt.

Roligaste samtalet idag:

Jag: Hej?
Kille: Jag söker XXXX!
Jag: Jo det är jag...
Kille: Ja alltså, jag ringer från Securitas och i samarbete med ditt försäkringsbolag erbjuder vi ett billigare säkerhetspaket och en gratis säkerhetsrådgivning i ditt hem där vi bla bla bla bla=erbjuda bättre säkerhet i hushållet.
(Jag väntar spänt med öppen mun, jag räknar med att killen kommer förstå mig och mina eventuella invändningar då killen har en medelmåttig brytning.)
Jag: Ja, du vet vart jag bor va?
Killen: Eh alltså, din adress är väl XXX?
Jag: Ja precis och det ligger i Lövgärdet?
*tystnad*
Kille: Ja?
Jag: Ja, det ligger i förorten då, alltså för det första finns det inget att sno här och de snor inte av sina egna eller hur?
Kille: Eh... alltså detta gäller mot skadegörelse också.
Jag: Om de lyckas ta sig förbi portlåset är de mer än välkomna att vandalisera min dörr, då kanske jag skulle få en ny fin istället. (Kan inte riktigt hålla mig för skratt längre och lägger på).

Hoppas att killen hade tillräckligt med humor för att förstå det där. Fick mig på gott humör iallafall.

Ingen skola idag och dagens tanke är motion. Har ännu inte bestämt mig för om jag ska dra till gymmet och knata på bandet ett tag eller köra au naturell och dra en runda runt sjön här uppe. Det sistnämnda lockar mer, fylla på ipoden med lite ny musik och passa på, men å andra sidan skulle jag behöva träna ryggen lite också och då räcker inte sjöpromenader långt. Med tanke på mitt val av frukost (nachos) är motion ett måste oavsett arena iallafall.

Nostalgitripp för idag:
Laddade ner Offspring Greatest hits.

Self esteem


Why don't you get a job

Min medstudenter deklarerade tydligt på lektionen idag de ickeexisterande skillnaderna mellan kvinnligt och manligt ledarskap och mot slutet när man slappnat av nog för att konstatera att alla inte var totala idioter öppnade den sista gruppen kakhålen och bräkte ur sig lite smörja. Kvinnor kan vara ledare, oh yeah, men tydligen så är maktutövning i form av chefspositioner inte något som ligger i vår natur. Och om vi blir chefer måste vi lägga oss till med en bitchighet som gömmer våra verkliga jag, för ja, sådana positioner är ingenting för oss.
Well, inte för att vara den men this is me, jag fejkar ingenting, jag gömmer mig inte bakom någon mask. Jag gillar att debattera högljutt, tycka mycket och domdera. Och makt, well, härska och söndra, suites me just fine. Betyder detta att jag inte är en 'riktig' kvinna?

Varför dillar folk fortfarande om generaliserande "naturliga" skillnader? Den nya trenden är också ursäkta eventuella undantagsmänniskor. En duktig chef är inte en duktig chef utan hon beter sig som en man och vi låtsas sörja detta, varför kan hon inte "chefa" som en kvinna? För att vara stark, ledande och iskall är manliga egenskaper. Fuck.

Det finns inga undantagsmänniskor, "riktiga" män och "riktiga" kvinnor är bara karikatyrer av verkligheten. Om vissa egenskaper existerar både hos män och kvinnor, hur kommer det sig att vi måste sortera upp de i 'manligt' och 'kvinnligt'?
Polariseringen mellan de två begreppen förutsätter att de står i direkt motsatsförhållande, det finns inget alternativ. Antingen är man kvinna eller så är man man. Och i samma stund som vi väljer att kalla vissa egenskaper kvinnliga säger vi också att dessa inte är önskvärda (eller icke-existerande) hos en man. Att verka utanför ramarna betyder då att man verkar som en anomali, ett undantag, en olycka - that which shouldn't be. Och då sitter vi på pottan och gnäller om att tjejer som har pojkfrisyrer är okvinnliga och killar som gråter är mesar. Och sedan sitter dessa mallar utanpå en hel värld som en jävla tvångströja. Vilken jävla björntjänst.

Dagens mest slitna och ogenomtänkta argument:
"Kvotering för kvinnor i styrelser är dåligt, man måste se till kompetens istället för kön."

Finn fem fel liksom. Om man såg till kompetens skulle styrelserna inte vara så jäkla homogena i kön, etcnitet och klass. 60 % av de som studerar på högskola är kvinnor. Fler kvinnor än män tar examen från högre utbildningar. Vart hamnar då alla dessa kompetenta kvinnor?
Nä just det.

Förutom mitt förutnämnda hat för ordet "naturligt" flödar även den svarta geggan för orden "kvinnligt" och "manligt". Å dessa onda påfund. Lusläste en meningslös debatt rörande alla dessa feminister (härlig generalisering på gång) som klär sig som män, varför håller de på på det sättet? Vad är deras problem? (Fast alla vet att det handlar om brist på penis.)
När det kommer till manligt och kvinnligt utseende handlar det egentligen en stor slemmig herpesgädda vid namn dubbelmoral. Kvinnor och män är "naturligt" kvinnliga och manliga, vi föds sådana och det är skillnader mellan könen och vet hut feminister som påstår något annat. Men, kvinnor har naturligt håriga ben och föds naturligt utan smink och välfönat hår. Vi är naturligt håriga, luktar naturligt svett och trots andra rykten är busken mellan benen inget undantag, we all got it.. Hur kommer det då sig att håriga ben och svettiga armhålor är manligt?
Nej just det. Normen säger att piffig är kvinnligt och opiffig är manligt. Att jag tar ett ideologiskt beslut och vägrar upppiffning (som faktiskt kräver en hel del pengar och tid) är inte lika med klä sig manligt, genom detta beslut är jag tvärtom i allra högst grad naturligt kvinnlig, men vi är så vana vid att män har ensamrätt på opiffning att vi bara ser "äckligt manlig kvinna" om någon inte är nedkletad och uppklädd. Personligen förstår jag inte problemet?
Huvudtalaren i debatten pratar om varför kan inte kvinnor reclaima sina kroppar och vara stolta över dem utan att bekänna sig till den manliga normen och klä sig som gubbar?
Que?
Exakt hur reclaimar jag min kropp genom att ha tajta kjolar och stringtrosor på mig? Att klä sig som fan man vill och hur praktiskt eller sunkigt man vill är väl i allra högst grad att take charge och idka självbestämmande. Fuck att normen är trådsmal läppstiftad ubergirl, jag skiter i det, jag vill vara något annat. I detta kölvatten följer naturligtvis även meningslösa inlägg och gnäll om hur många feminister som ser så tråkiga ut och why oh why ser alla ut som tanter?
Jomentjena, det är väl fan inget problem? Är jag en bättre feminist för att jag spacklar mig och har en pinsamt stor skosamling? Knappast. Men sticker det mindre i ögonen på folk som är besatta på att sortera fitta hit och penis dit? Troligtvis. Men ack vad de bedrar sig, mina kjolar är bara en skicklig maskering för att kunna infiltrera den grå massan och sprida mitt manshat.

... har en speciell plats i mitt hjärta efter ett väldans hett dansnummer de genomförde på Hootchy Kootchy Club i september förra året där undertecknad skakade sina lurviga. Kvällen var en stor hit och besvikelsen efteråt brände lika gott som sprit dagen efter sprucken halsböld (HK i GBG var endast en engångsföreteelse). Hursomhelst, the new girl in town, Tip the velvet har engagerat de sköna damerna igen och den 28:e november kan man beskåda dessa vackra flickor om man böjer sig för dresscoden och pungar ut med 150 kr. Im so there.


Gravity plays favorites

Har överlevt en hel helg av nattjobb och har även tagit bitit i de sura rönnbären och ringt och pratat med vikariesamordnaren. Får väl se hur allting blir. Min största ansträning idag blir att inte närvara vid kursintroduktionen, samt att troligtvis sova bort hela dagen och försöka utplåna minnet av nattens (nätternas) arbetande.

Promenerade hem efter vaken natt på jobbet och roade mig med att ta lite bilder. Troligtvis har jag jobbat för mycket och för länge och håller på att bli utfasad på jobbet för att inte bli lasad. Äntligen träffade jag en personal som vågade säga ett ärligt ord om vad som pågår. Detta innebär att jag inte kan jobba alls inom stadsdelen och att jag i måste hitta ett jobb illa kvickt då det inte "lär ordna sig" inom det snaraste. En liten heads up hade varit trevligt i början av terminen istället för att jag ska bli tvungen att panikleta annat två månader innan jul men nejdå. Som plus i kanten är Ms knä inte heller bra, han måste tydligen opereras ändå och har fått förlängt sjuktintyg men inte godkänd sjukskrivning från försäkringskassan, ergo no money whatsoever. Underbart läge.