Att amma innebär väl visst att slänga upp tuttarna?!
Oups...*viskar* efter år med både egna och andras barn har jag lite hjärna kvar... men bara precis så mycket så att jag klarar av livets nödtorft. *ler*
Frågan är intressant - inte minst ur barnets perspektiv. Barnet förtjänar måltidsro och en stund att knyta an till sin mor. Det är själva poängen, annars kan man ju använda sig av skräckmodellen och palla upp ungen med några kuddar och trycka in en flaska med kall sörja från snabbköpet.
Därtill kommer hänsynen till medmänniskorna. Bara för att jag är frigjord betyder det inte att jag har rätt att pådyvla andra människor mina mjölkstinna bröst.
Men amning på andra offentliga platser har jag inget emot om det sköts snyggt och inte drabbar barnet men...på jobbet är man professionell, inte mamma.
Hosanna:Barnets perspektiv tänkte jag inte ens på och det är också en mycket relevant punkt!
Ja, alltså vad folk gör i det offentliga rummet kan man inte styra man på jobbet kan man och bör göra det!
Att det finns mammor med hjärna är jag egentligen övertygad om men jag är fördomsfull och tror att de är i minoritet och dessutom är jag alltför förtjust i att skriva ur ytterligheternas perspektiv!
AMEN!
*hehe*...och det är din cynism och dina kast i livets slänggunga mellan ytterligheterna som jag gillar att läsa. Då finns det ju tillfälle för lite mothugg! ;)
Jag har aldrig riktigt förstått varför man ska ta med sina barn till jobb, föreläsningar och dylikt. För det första är det ju inte särskilt kul för barnet men sedan kan det ju störa ur så fruktansvärt mycket. Okej att föräldern kanske inte hade någon annanstans att ha barnet, ingen som kunde passa det, men det är ju oerhört respektlöst mot andra närvarande med en unge som ylar och skriker.
För övrigt så anser jag, angående det du skrev på min blogg, att det är för min skull jag bär kläder och därmed även pälsen. Så länge jag vet vart jag står i min åsikt huruvudia jag vill bära ett före detta djur är det i grunden viktiga för mig. Naturligtvis kan andra se på mig och tänka att kan hon så kan ju jag, men det finns så mycket annat som då också skulle kunna sända ut densamma signaler. Har jag ett par skor i läder så sänder jag ju ut signalen att det är okej att bära ett djurs skinn. Skillnaden är ingen. Men jag förstår din åsikt. Och jag håller fast vid min ståndpunkt.
Ohh, denna mamma-hysterin... herregud! Vet inte var den kommer från. Barn hit och barn dit och är du nybliven mamma är det OK att ständigt prata och prata om sitt barn! För ALLA tycker ju att det är roligt och intressant och bedårande, eller hur!?
Igår berättade en vän att hon just varit hos frisören, men fått gå därifrån för att en mamma med barn kom in. Barnet hade nämligen börjat dra i hennes hår... så hon skulle gå tillbaka senare. Och igår i affären sprang en liten pojke runt och välte en dvd-film, sprang iväg med påsen med nektariner och slänge den på golvet, öppnade luckan till glassarna för att plocka fram en och mamman, hon hade ingen koll alls...
Barn regerar världen! Men tänk samtidigt, vi har alla varit barn och för att bli vuxen behöver vi alla vara barn.
/E.
