Mama need some loving

Vaknade upp i en tom säng. M hade dragit till skolan för längesedan. True cat som ställer upp med lite gos. Eller så konstaterar han mest att matte luktar gammal öl efter gårdagskvällen.


Studytime


Den enda plugghjälp de usla kattdjuren bidrar med såhär på kvällningen. Underbart.

Torterad katt

JAG HATAR MÄNNISKOR, vilka jävla vidriga äckliga sjuka idioter som kan göra så mot en försvarslös katt. Och folk undrar varför jag vägrar låta mina katter gå fritt utomhus.

Infektion hos kastrerad honkatt?

Upptäckte igår att lillkattan varit och tuggat på snittet på magen. Houdini-katten herself har inte bara lyckats ta sig ur tratten ett antal gånger utan kan även sträcka halsen till size giraff och slicka/ gnaga på slutet av snittet samt använda trattkanten till att klia sig. Tråden har i slutet av snittet börjat kika fram, snittets såryta har vidgats och det har även svullnat upp rejält. Så jag kröp upp ur sängen klockan sju imorse och ringde veterinären som klämde in mig på en tid halv tolv idag (thank god). Jag är medveten om att jag är överdrivet orolig när det kommer till mina katter men det är väldigt lätt att bli det när de envisas med att råka ut för saker och dra på sig sjukdomar och diverse besvär. Kände mig som en yr, svettig och ångestfylld höna igår kväll när jag satt och googlade infektioner relaterade till kastreringar och genomled folks mardrömshistorier om biverkningar, bukbråk och långdragna infektioner. M försökte övertala mig att sluta söka men jag som hellre vet än är ovetande kände mig mer orolig men även lugnare efter ha plöjt otaliga forumstrådar. Jag är oroligare för att jag vet att det kan gå fel utav helvete men är lugnare för att jag vet vad som händer isåfall och hur saker och ting kan utveckla sig. Men det kommer naturligtvis gå bra.

My baby is hurting

Minstingen i familjen är två år och ett lite rundnätt kissegos som jag hittade utomhus som mager liten kattunge och som är livrädd för veterinären och barn och därför har hennes kastrering dröjt upp ändå tills när kissen skvätte lite i soffan under en löpperiod och sura miner och skrubbande ledde till bokning av tid på en klinik. När jag åkte in med kickan imorse blödde hjärtat konstant, känslan var inte helt olika eventuella reaktioner som skulle komma av att jag stack kniven i henne personligen - och katten stod inte ens på undersökningsbordet och darrade än. När jag hämtade upp gullungen var hon groggy till tusen och virrade runt hela lägenheten i en timma (!), kräktes tre gånger och tycktes söka efter min mellersta kisse, som är utackorderad hos vänner för att kunna ge minstingen en chans att få läka snittet i fred utan bästiskatter som hjälper till att slicka sår som kragar hindrar. Jenna (the cat) verkade dock ovanligt förvirrad över narkosen och bästiskattens frånvaro till den grad att mitt hjärta gav upp helt och hållet och gnagde sig ur bröstkorgen på egen hand. Denna kisse är inte lite speciell när det kommer till att bo i mattes hjärta. Följde henne som en skugga den första stunden runt lägenheten och torkade spyor (endast bestående av galla, visste jag inte bättre skulle jag tro att katten var bakfull) och försökte klappa bort det onda med försiktigt kel. Efter ha somnat båda två i sängen vaknade jag och plötsligt var katten borta men kragen låg kvar i sängen. Jenna brukar normalt inte ha Houdiniliknande förmågor men hade lyckats ta sig ur kragen när matte snarkade som skönast i sängen och gömt sig i en liten låda där hon låg och ägnade buksnittet onödig uppmärksamhet (I don't know for how long). Men efter lite bråkande fick jag på missen kragen igen och nu ligger hon tätt intill mig i soffan och sover en lugn och djup sömn medan en svettig matte ännu inte har haft hjärta att ta en dusch och därmed också lämna lillkattan ensam på soffan.




Damn cat

260095-207260095-208

260095-209260095-210

Flocken råkade ut för öronskabb och som vanligt var Skrutten värst drabbad. Han fick gå med tratt länge och lyckades innan det med att klia upp sår i öronen vilket gjorde att tratten fick stanna på även efter utrensning och behandling hos veterinären. Jag har uppfostrat det lilla monstret och är mest van vid att hantera honom så därför blev det så att jag höll fast honom hos veterinären och har hållit efter och rengjort hans öronen mellan varven. Inte undra på att katten är sur på mig, han är superpurken faktiskt. Men till skillnad från innan, när jag bodde ensam, har han inte slutat sura för det är bara att gå till M för lite kel och uppmärksamhet. Ett superlöjligt problem men nu efter en och en halv vecka känns det jobbigt. Skrutt vill inte ligga hos mig, sover inte i sängen längre, vill inte kela alls förutom med M. And it is breaking my heart. Framstår säkert som skitlöjligt men min kattflock har varit min familj i flera år nu och den betyder mycket för den har jag skapat själv, istället för bara fötts in i. Dessutom har Skrutt bott hos mig sedan han var kattunge, jag har uppfostrat det lilla aset (eller snarare låtit bli att uppfostra honom) - han ska inte sura såhär länge. Surkisse.


260095-211260095-212

260095-213260095-214


Vidriga jävla poliser!

aftonbladet kan man läsa hur polisen hittar en skadad katt vid vägkanten med brutet ben och tar med den till stationen där den får dö för att slutligen dumpas i skogen. De jävla svinen tar den inte till någon veterinär eller kontaktar inte ens ägaren trots att katten är märkt. Som om det inte skulle vara nog så ljuger de sedan för ägaren om att katten är lämnad på tippen när de i själva verket dumpade liket i skogen. Hur kan man vara så jävla omänsklig att man kan befinna sig i närheten av ett litet försvarslöst djur som lider med stora smärtor och bara ignorera det? Bara låta det dö?
Jag vill typ gråta när jag läser artikeln och ser bilden på den döda katten. Jag blir bara så trött, tappar orken och den lilla minimala tron på människosläktet som finns kvar inombords.

Seriös timing

260095-195

Bästa fotot hittills, I love it!

Hittekattens revansch

260095-182



Min mellersta lilla tragiska kisse som är sprallig och jobbig som få (förutom de andra två i flocken då) är ursprungligen en hittekatt som dumpades på motorvägen i en påse av någon idiot som kattunge. Naturligtvis balanseras allt djävulskap ut när man vaknar upp i sängen omgiven av kurrande varma pälsbollar.

Men angående hittekatter: den lilla kattungen som jag hittade utomhus i slutet av förra sommaren flyttade ju vidare till K, en vän, och blev döpt till Keiko. Hon och min kisse Skrutten är tvillingsjälar - dvs. de är små pansarvagnar i päls som drar över möbler och skosnören som en skock armerade gräshoppor. Var hursomhelst hemma hos Karin igen och hälsade på den numera tjockare och mer välmående Keiko för en uppdatering (och lite umgänge och kladdkaka):

260095-183
260095-184

260095-185



Hon hade iallafall inte tappat sin lekfullhet, min högerhand såg ut som en upphackad skinkbit när jag väl åkte hem. Det är ganska uppenbart att hon fått hela sin tanduppsättning färdigväxt kompletterad med ett gäng rakbladsvassa klor. Men den som ger sig in i leken får leken tåla.

Tankar mitt i stormen

Två saker slog mig när jag vandrade hemåt imorse, från jobbet, fem över sju efter precis ha missat bussen:

1) Om stormen (en rejäl sådan) slog till i förorten skulle death by parabol vara den största dödsorsaken. Blev faktiskt lite paranoid när jag (noggrannare än vanligt) noterade hur belamrade fasaderna här ute är med paraboler. Fy fan för den dagen då alla fästen släpper.

2) Kissarna då? Vildkatterna som vandrar omkring i skogarna här med svultna magar och infekterade ögon! Hur går det för dem i detta väder?

Trots att det faktiskt låg kvistar och ungträd avbrutna längs vägkanten på hemvägen lyckades jag behålla mössan på huvudet och kom undan i ett stycke. Väl hemma hittade jag katterna sömndruckna utspridda i lägenheten. En av de många fördelarna med att ha djur är att är inte de oroliga är inte jag orolig heller. Om jag bara hade kunnat somna istället för att sitta och surfa.

Billigare kastrering

Förutom att göra det själv så har Smådjursakuten reducerat pris på kastrering av han-och honkatter just nu. Upptäckte annonsen för deras kattkampanj i GP igår. Brukar inte göra reklam helt ohämmat för företag men det är en bra kampanj som kanske får folk att kastrera sina katter istället för att låta de springa runt och para sig hejvilt och sedan dumpar kattungarna på något övergivet industriområde.

Cablecat

Det märks att M inte är hemma, för katterna löper mera amok än vanligt. Jag och begreppet kattuppfostran går väl inte helt hand i hand. Fria själar och så vidare. Samt att jag faktiskt inte bryr mig (tills de börjar tugga på sladden till mac:en). M får dock gärna försöka att inpränta lite vett i deras kattskallar, han anser att man(i egenskap av katt) inte ligger på köksbordet när vi äter. Implementeringen av den regeln går dock lite långsamt då jag inte orkar bry mig när han inte är här. So, the cats roam free. Hittade mellersta odågan begravd i kabelhögen runt modemet när jag kom hem:


Är dock måttligt förtjust, för kissen har tuggat sönder en del sladdar sedan han flyttade in. Som nätverkskabeln till modemet samt min mobilladdare (twice). Men det är ändå lite av katt-charmen.


Lynchning av hund

Göteborgsposten skriver om en som glömde att han bundit fast sin hund i dragkroken när han skrapade rutorna och sedan körde mannen iväg och släpade hunden efter sig en halvmil innan han upptäckte sitt misstag. Javisst att man är tankspridd men i helvete?!
Man glömmer väl inte bort en hund bara sisådär. Och har ingen sett något? Det finns nästintill inga vägar i Göteborg där man kan köra ensam utan att träffa på andra förare?! Jag förstår bara inte. En halvmil släpade mannen hunden efter sig, en jävla halvmil. Går inte att beskriva det på något annat sätt än vidrigt.

...Som idag, när jag och H gick från seminariet genom Vasastan och såg en hop alkolister/ missbrukare sitta på en bänk med en mager och smutsig hund. Det sved i hjärttrakten när jag såg den vackra beigea labradoren hoppa efter uppmärksamhet medans personerna i hopen drog i (stryp-)kopplet snabbt och hårt för att hålla den nere på marken. Vissa människor borde inte få ha husdjur. I synnerhet inte folk som är upptagna med att nära ett beroende istället för att ta ansvar för ett annat liv.

Update: Länk till artikel.

Kitte goes gigolo

Med många gäster med olika behov delade personalgruppen upp sig igår och jag och en annan vikarie blev kvar. Efter att sagda gäster blivit nattade och köket städad och all tvätt tumlade runt i maskin dukade vi fram kvällsmat och inväntade de andra. Lite ost, digestivekex, te och lite underlig konversation var riktigt gott och underhållande sådär på kvällningen.
Min professionella åsikt är att min kära medvikarie är knäpp i huvudet men på ett jävligt roligt sätt:

Z: Jag hade en katt, Marko, fast han var ute mycket och letade tjejkatter va.
Jag: Ja aha okej men min hankatt är kastrerad.
Z: NEJ! Men så kan man ju inte göra, alla djur och arter måste få leva ut sin sexualitet.
J: Ja fast det är ju synd om honom då han är innekatt om han inte får leva ut den, då är det ju mer humant att kastrera honom så han inte går runt och är frustrerad.
Z: Men du får ordna sådana träffar...
J: Va? (tvivlande blick)
Z: Ja med en liten kattflicka så de kan älska lite. 
J: HAHAHA nämen alltså de skriker som satan...
Z: Jomen vem gör inte det när man pysslar med sådant hehe? Du kan gå ut och fika när de sätter igång...
J: Nämen jag tänker INTE pimpa min hankatt...

Skabbkatter

260095-61


Var hos veterinären idag med hela flocken. Lillkattan som jag hittade ute och tog hand om för ett tag sedan hade smittat mina katter med öronskabb. Skrutten (på bild) var hårdast drabbad och hade bara över en helg kliat upp sår i öronen och blödde. Minstingen var lindrigt drabbad och den mellersta var inte drabbad alls (men behandlades för säkerhets skull ändå).
Skrutt är min lilla olyckskorp som vid ynka 2 års ålder haft problem med matsmältning, upprepade ögoninfektioner, inflammation i urinblåsan och nu: öronskabb. 
...Brukar skämtsamt säga att han kostat mig lika mycket som två raskatter i veterinärkostnader.  Skönt att han hittat en matte som är galen nog att ta kostnaderna med en klackspark...


260095-62



Djurvänner är knepiga

Kliniken jag brukar ta mina katter har något så fiffigt som öppet hus för vaccinationer mellan 9-15 varje dag så det är bara att pallra sig dit när man har tid. Mucho smidigt. 
Dagen D idag iallafall när pappa och jag tar hela flocken på en gång. Enklast. Men lite omständigt. Far passade på att boka seniorkontroll för klumpedunsen hemma hos honom (going on 14 år nu i okt) också.

Hursomhelst, fick sitta och vänta lite i väntrummet där jag insåg att vi djurvänner (vissa av oss fanatiska och andra inte, personligen är jag en hardcore fanatiker and darn proud of it) behandlar våra djur som barn, och det kan jag gå med på men en del tycks också prata konstant barnspråk (never good).

...Satt och skötte mig själv i väntan på att få komma in när det kommer in en gubbe (de lärde tvistar om han var bög eller inte, min gay-dar är pinsamt outvecklad) med världens mest bögiga hund iallafall. Liten sådan där minihund som vilade på gubben arm. Tofsiga öron och benig kropp. Hunden dvs. inte gubben.
Han tycks också gå efter premissena har man djur har man något att prata om och öppnar samtal med alla i väntrummet, t.o.m mig som är otroligt svårflörtad.

"Är det ett par pissekatter du har där?!"
Förstår först inte vad han menar, mina katter är inte piss(urin)-katter. Pappa finner sig snabbare än mig och nickar och verkar inte alls särskilt förvånad över att en gubbe på 50 pratar bebisspråk med andra främmande människor.
"Jao, de kan ju vara så fina bla bla bla..." fortsätter gubben innan han till slut blir inkallad. 

....It's a strange world.


260095-55

Beercat a.k.a Skrutten

Avmaskning

Avmaskade katterna idag. Gick bra med de två första men lillkattan blev helt hysterisk. Tog oss två försök innan vi gav upp och då började hon springa runt helt panikslagen i lägenheten. Till slut sjönk hon ihop i en hög och började andas väldigt kraftigt. Mitt hjärta höll på att gå sönder när jag satt brevid henne och strök henne försiktigt över ryggen. Minstingen min var hemlös när jag hittade henne. En benig smutsig kattunge som hoppade rakt in i mitt hjärta. Med tanke på hur extremt skygg hon var i början samt hur panikslagen hon blev (och blir) inför barnaröster och barn så har hon nog inte haft det lätt som liten.

...Det gör så ont i en att hon måste genomgå detta men också att ett år av omhändertagande, mat, kel och kärlek inte kan radera vad hon råkat ut för som liten.


                                              260095-48

Kattan drar vidare...

260095-38

På fredagen kommer K och hämtar upp lilla Keiko. Känns lite sorgligt att hon ska flytta men jag kan inte ha fyra katter (har ju redan tre). Hon kommer bli omhändertagen till tusen av K så hon får det oförskämt bra. Men visst har den lilla nästlat in sig i hjärtat på en. 
...Känns otroligt bra att den här lilla historien får ett lycklig slut iallafall...Till skillnad från alla andra hemlösa katter som gömmer sig i skogarna runtomkring i Sverige...

Keiko

The devilcat antastar matte som försöker surfa. Snart flyttar hon hem till sin nya adoptivmamma: K.

260095-32

Something fishy

Fick det här samtalet idag:

Jag: Hallå...
Barn: Du hade satt upp en lapp om en katt som du hittat? (Låter som en sjuåring.)
Jag: Ja...
Barn: Hur ser den ut?
Jag: Har du tappat bort en katt?
Barn: Eh ja, eller min kompis har det.
Jag: Din kompis? Eh okej, hur såg den ut då?
Barn: Svartgrå och den hade inget halsband.
Jag: Jaha, tja jag skulle kalla denna katt mera mörkgrå och spräcklig men alltså mitt batteri håller på att ta slut.
Barn: Vart bor du?
Jag: Eh jag bor här i Angered.
Barn: Jaha, är du hemma?
Jag: Nej jag är i skolan.
Barn: Aha okej men jag ringer senare.
Jag: Gör du det. Hejdå.


Samtal 2 (Inkom under författandet av inlägget.)

Jag: Hej.
Barn: Är du hemma nu? Vart bor du?
Jag: Jag tror att det är bäst att din kompis ringer mig.
Barn: Alltså hon står nära mig nu.
Jag: Hur gammal är du?
Barn: Jag är tio år och hon som har den är elva år.
Jag: Aha okej, du, jag tror att det är bäst att din kompis mamma eller pappa ringer mig.
Barn: Okej. Hejdå.

...Hela den här saken känns knepig men det kanske bara är jag som överreagerar. Får se om det kommer något mer samtal...

Tidigare inlägg
RSS 2.0