Something fishy
Fick det här samtalet idag:
Jag: Hallå...
Barn: Du hade satt upp en lapp om en katt som du hittat? (Låter som en sjuåring.)
Jag: Ja...
Barn: Hur ser den ut?
Jag: Har du tappat bort en katt?
Barn: Eh ja, eller min kompis har det.
Jag: Din kompis? Eh okej, hur såg den ut då?
Barn: Svartgrå och den hade inget halsband.
Jag: Jaha, tja jag skulle kalla denna katt mera mörkgrå och spräcklig men alltså mitt batteri håller på att ta slut.
Barn: Vart bor du?
Jag: Eh jag bor här i Angered.
Barn: Jaha, är du hemma?
Jag: Nej jag är i skolan.
Barn: Aha okej men jag ringer senare.
Jag: Gör du det. Hejdå.
Samtal 2 (Inkom under författandet av inlägget.)
Jag: Hej.
Barn: Är du hemma nu? Vart bor du?
Jag: Jag tror att det är bäst att din kompis ringer mig.
Barn: Alltså hon står nära mig nu.
Jag: Hur gammal är du?
Barn: Jag är tio år och hon som har den är elva år.
Jag: Aha okej, du, jag tror att det är bäst att din kompis mamma eller pappa ringer mig.
Barn: Okej. Hejdå.
...Hela den här saken känns knepig men det kanske bara är jag som överreagerar. Får se om det kommer något mer samtal...
Kommentarer
Postat av: Liisa
Förstår dig. Känns alltid bättre om man får tala med föräldrarna. Man vet ju aldrig vad barn kan hitta på.
Postat av: Ullstrumpan
Jag skulle ha gjort som dig...sånt här är vuxen-grejor och ska inte överlåtas på barn...om det nu var deras katt...kan man ju inte vara helt säker på ..
Trackback
