Hittekattens revansch
Min mellersta lilla tragiska kisse som är sprallig och jobbig som få (förutom de andra två i flocken då) är ursprungligen en hittekatt som dumpades på motorvägen i en påse av någon idiot som kattunge. Naturligtvis balanseras allt djävulskap ut när man vaknar upp i sängen omgiven av kurrande varma pälsbollar.
Men angående hittekatter: den lilla kattungen som jag hittade utomhus i slutet av förra sommaren flyttade ju vidare till K, en vän, och blev döpt till Keiko. Hon och min kisse Skrutten är tvillingsjälar - dvs. de är små pansarvagnar i päls som drar över möbler och skosnören som en skock armerade gräshoppor. Var hursomhelst hemma hos Karin igen och hälsade på den numera tjockare och mer välmående Keiko för en uppdatering (och lite umgänge och kladdkaka):
Hon hade iallafall inte tappat sin lekfullhet, min högerhand såg ut som en upphackad skinkbit när jag väl åkte hem. Det är ganska uppenbart att hon fått hela sin tanduppsättning färdigväxt kompletterad med ett gäng rakbladsvassa klor. Men den som ger sig in i leken får leken tåla.
Kommentarer
Trackback
