The Rants And Moans Of Negative Nancy

Mina dagar som fikoman var glömda, nuförtiden är det lätt att det blir en öl här och där men förutom med Lucinda fikar jag nästan inte alls längre. Beslöt att återuppliva en gammal tradition (haha) och tog en fika med Per på Java efter skolan. Riktigt underbart att beta av samtalsämne efter samtalsämne och hinna med lite skvaller däremellan. Per är en bra person att fika med och lätt att prata med. Och lets face it, fikandet är bättre när det blir mörkare. Det känns det mer motiverat att sitta inomhus och pimpla te när det är mörkt utanför fönstret.

I övrigt blev mitt uppsatspm dissat på seminariet idag och det svider för jag har lagt ner mitt hjärta och själ den här gången. Hade jag gjort ett halvtaskigt jobb kanske jag hade kunnat ta det som en man (haha) men just nu känns allting bara uppgivet. Har uppsatsen bak i huvudet hela tiden juh och motivationen är på topp men vill jag kämpa i motvind med mitt forskningsområde?

Fick klart för mig idag att det är ungefär det som gäller. Å andra sidan kanske jag överreagerar. Lite mat i magen och sömn kanske ger mig ändrade perspektiv.