Kan man någonsin förtjäna att bli skjuten?
Peter Kadhammar skriver i sin artikel mer kring den problematik som jag tycker är kärnan när det kommer till ungdomsfrågor/ -våld idag. Det här med att man kan komma undan hur länge som helst med de mest grövsta brott.
Artikeln behandlar omständigheterna kring den 50årig som sköt mot ett gäng killar som stod halv två på natten och dödshotade hans förståndshandikappade son med påkar i händerna. Familjens son hade under en lång tid förföljts och även fått egendom förstörd.
Hur ska man resonera i frågan kring huruvida 16åringen förtjänade att skjutas med ett hagelgevär och ligga på sjukhus med stomipåse?
Alltså, för det första, detta är inget som var helt oundvikligt. Detta var inget som pojkarna tvingats att genomföra, detta var definitivt något de gjorde av fri vilja.
Pojkens förföljelser av mannens familj och son gränsar på vidrighetens gräns. Etter värre är det i min mening att sonen var förståndshandikappad och okapabel att förstå och försvara sig själv.
Vad gör man som pappa när ett gäng omringar huset mitt i natten och hotar att döda ens barn?
Blir det moraliskt rätt att skjuta någon annans barn?
För det andra: jag vägrar tro att föräldrarna inte vet vad 16åringen pysslade med. Pojken har en övervakare och blivit polisanmäld flera gånger (vårdnadshavare ska kontaktas om gärningsmännen är minderårig). Därmed inte sagt att föräldrarna måste ha känt till alla detaljer i pojkens liv men detta kan knappast komma som en överraskning.
Ja, kära pappa och mamma till 16åringen, ni ska vara glada att er son överlevde men kanske också fråga er vad för slags barn du har uppfostrat, som är kapabel till sådana här saker?!
Ponera att man skulle sia lite om en potentiell framtid: Vad hade hänt om pappan inte hade tagit fram geväret?
Polisen hade fått in flera anmälningar tidigare och trots kända gärningsmännen bestod deras agerande av noll. Huset låg avlägset och avskilt från eventuella grannar. Klockan var halv två på natten. Mamman och pappan var i femtioårsåldern och sonen var förståndshandikappad.
...Så låt fantasin arbeta lite: vad hade hänt om pappan inte hade tagit fram geväret?
Och där har vi svaret till varför jag känner noll sympati för pojkarna.
Kommentarer
Postat av: Ullstrumpan
Instämmer helt..och oftast är det väl så att som man sår får man skörda.Det är skrämmande med det faktumet också att flera ger sig på en ensam individ...Så jädrans fegt.Men man måste ju för sjutton ha rätt att försvara sig.Jag tror jag hade gjort likadant som fadern i familjen.Innan polisen har hunnit komma kan man ju bli dödad flera gånger om..Ja,sorgligt är det...
Trackback
