The Rants And Moans Of Negative Nancy

Ytterligare en talang är att fejka kunskap. Dvs. att få det att låta som om man vet vad man pratar om. Fungerar bäst top-down, dvs. med någon som inte studerar så man kan slänga massa obegripliga citat och referenser runtomkring sig. Passar väldigt bra ihop med tysta reflekterande pauser och massor med komplicerade frågor som man helst ska svara på själv.

Hursomhelst, idag insåg jag också att man blir helt skadad av studierna också. Närvarade vid ett seminarium idag där vi i slutet fick en muntlig uppgift. Tillsammans skulle vi komma på ett förslag, X, och för att nå till X på ett smidigt sätt fick vi också en lapp som innehöll lite råd hur man skulle diskutera det i grupp samt lite korta självreflekterande rader som man skulle tänka över. (Detta för att komma till insikt om vilken roll man har i en grupp.)

...Paranoian i klassen ekade mellan väggarna. Att diskutera fram idé X verkade alltför lätt, vad var läraren egentligen ute efter?

Eftersom vi skulle reflektera över våra roller i en grupp måste övningen innehålla någon slags slutknorr som innebär att alla tvingas komma till obehagliga insikter om sig själva.

Misstänksamheten kändes alltför påtaglig. Vad var det som pågick? 

Skulle han lura oss? 

Skulle vi diskutera fram X och sedan få veta att vi är alltför lydiga som grupp?

Konflikter föder kreativitet, kanske gäller det att inte komma fram till någonting för att visa på hur starka individer vi är? 

...Det sorgliga är att det enda vi behövde göra var att diskutera fram X och redovisa våra tankegångar. Allt det andra hade ingen annan innebörd än att det var menat som en hjälp på vägen...till X. 

Tyvärr blir man helt knäpp av att saker är för lätta. Iallafall i skolan. Man vill gärna lägga tusen meningar i till synes enkla uppgifter och överanalysera precis allting som man kan lägga vantarna på. 

...Vill ju helst skratta åt det för annars är det lite för sorgligt.