The Rants And Moans Of Negative Nancy

Snöade in på att försöka spåra upp mina gamla album på photobucket för att hitta gamla bilder (som är evigt förlorad pga min döda hårddisk). Tyvärr bytte jag mail och användarprofiler förr som jag byter underkläder nu. Från början var jag nöjd om de innehöll någon form av 'dark' sedan utvecklade en mer sofistikerad smak: de skulle knappt gå att uttala och vara svårstavade och långa. Nuförtiden är jag smart och är konsekvent med 'Negative Nancy' - I have learned my lesson. Efter fruktlöst letade på internet rotade jag igenom mina dammiga påsar med gamla dagböcker och skrivböcker (jag var en deprimerad OCH produktiv tonåring) and found nothing. Hittade dock en väldigt underhållande och förtjusande dålig lista på gamla favoritlåtar. 1999 satt jag med kajalen rinnandes som asfalt nerför mina finniga och vitpudrade kinder när jag lyssnade på denna låten:


Djur alltså. Jag är så jävla lättrörd av de fyrfota små älsklingarna. It never ends: (re-publication)



Ja, jag är en av de där djurvännerna som ser sina husdjur som fullvärdiga familjemedlemmar. Skitjobbigt. Borde ju föda barn för kung och fosterland. Men don't worry, eventuella avkommor skulle ändå bara bli fullfjädrade rättshaverister så egentligen skonar jag samhället genom att vara ofruktsam. Har dessutom redan förvarnat far om vad han har att vänta sig: 'barnbarnskatter'.