Blondinbellas övergrepp?!
Har skapat stora rubriker och i ärlighetens namn bryr jag mig inte särskilt mycket. Det vore super om tjejen tog tag i att försöka påverka människor angående övergrepp för hon är känd och hon är ambitiös, ingen lyssnar ju på gemene kvinna och gemene feminist. Vi räknas inte. Men DET jag faktiskt bryr mig om är dessa löjliga diskussioner kring om man faktiskt kan blöda av att få två fingrar instoppade i sig. WTF?
Om man blir fasthållen, överraskad och får två fingrar intryckta i sig mot sin vilja - klart fan man kan blöda. Shit, jag kan börja blöda genom att bläddra i en bok (vidriga papperssår). Sedan är jag dock inte förvånad över (men irriterad på) när diskussionen lutar åt "Men hon verkar ju så glad efteråt"(Glad? Hur? När? Var?). När människor som blivit utsatta för olika slags övergrepp inte är sönderslagna och återhämtar sig snabbt beter de sig tvärtemot folks förväntningar för svennebanan-kreti-och-pleti tror inte på någon som inte blöder eller är sjukskriven i två år. Om jag skulle bryta ihop varje gång jag blivit tafsad på eller hamnat i bråk eller blivit hotad eller andra obehagliga situationer skulle jag aldrig komma utanför dörren. Det är antagligen så för rätt många. Det är dock inte att jämföra med ett övergrepp, min poäng är att: ens förmåga att återhämta sig och ta tag i sitt liv efter jobbiga perioder alltid är något som åberopas när folk vill förminska händelse och deras betydelse.
Så, vad hände då?
Oavsett vad som hände är det ingen status i att erkänna sig själv som offer för ett övergrepp, hade Bella lilla velat genomföra en pr-kupp deluxe, som alla beskyller henne för, hade hon väl onekligen valt något annat? Våldtäktsofferstämpeln svämmer fortfarande över av skam.
Sanningshalten i hennes uttalanden ursäktar dock inte folks griseri och idiotiska sandlådediskussioner.
Om man blir fasthållen, överraskad och får två fingrar intryckta i sig mot sin vilja - klart fan man kan blöda. Shit, jag kan börja blöda genom att bläddra i en bok (vidriga papperssår). Sedan är jag dock inte förvånad över (men irriterad på) när diskussionen lutar åt "Men hon verkar ju så glad efteråt"(Glad? Hur? När? Var?). När människor som blivit utsatta för olika slags övergrepp inte är sönderslagna och återhämtar sig snabbt beter de sig tvärtemot folks förväntningar för svennebanan-kreti-och-pleti tror inte på någon som inte blöder eller är sjukskriven i två år. Om jag skulle bryta ihop varje gång jag blivit tafsad på eller hamnat i bråk eller blivit hotad eller andra obehagliga situationer skulle jag aldrig komma utanför dörren. Det är antagligen så för rätt många. Det är dock inte att jämföra med ett övergrepp, min poäng är att: ens förmåga att återhämta sig och ta tag i sitt liv efter jobbiga perioder alltid är något som åberopas när folk vill förminska händelse och deras betydelse.
Så, vad hände då?
Oavsett vad som hände är det ingen status i att erkänna sig själv som offer för ett övergrepp, hade Bella lilla velat genomföra en pr-kupp deluxe, som alla beskyller henne för, hade hon väl onekligen valt något annat? Våldtäktsofferstämpeln svämmer fortfarande över av skam.
Sanningshalten i hennes uttalanden ursäktar dock inte folks griseri och idiotiska sandlådediskussioner.
Kommentarer
Trackback
