Akademiska bäbisar?

En arbetskamrat gjorde en träffande beskrivning igår sju på morgonen under personalfrukosten:
"Man vill ju inte att vemsomhelst ska ta hand om ens barn, eller hur?!"
Skeden med gröt stannade halvvägs till min mun och jag tittade förvånat på honom. Diskussionen innan denna repliken hade innehållit klassiska klasskamratsbashing och klagomål om uppsatsarbete som vi båda håller på med.
"Vad menar du?" frågade jag och trodde att den tidiga morgonen hade fått honom att tappa tråden.
"Jamen varför jag ville arbeta ensam trots att man egentligen ska vara två på denna. Vemsomhelst skulle ju inte få ansvaret för ens barn och min uppsats är mitt barn, fattar du?" log han och jag kände i precis det ögonblicket att jag underskattat honom beroende av tidigare intryck och konversationer.
"Precis så är det!" instämde jag med med eftertryck och fortsatte sleva i mig gröt.

Kom att tänka på det när jag sitter här med min uppsats och bläddrar fram och tillbaka och putsar henne som en fågel putsar sina fjädrar. Jag kommer även ihåg när en förvirrad och allmänt överengagerad samhällslärare deklarerar att sveriges lagar är vackra under en lektion i högstadiet. Men så är det ju, min uppsats är min bebis och jag måste göra henne vacker till inlämningen.

Kommentarer
Postat av: Tilda

Var bara tvungen att skicka lite interaktiv credit till dig, tokgillar ditt sätt att skriva och uttrycka dig. Jag är lite av en språkfantast och älskar att leka med ord, tycker det är fascinerade och jag beundrar människor som kan konsten :)



Keep on rockin'

2008-05-18 @ 20:41:30
URL: http://kinell.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0