My choice?

Det tog ett tag (för länge) men äntligen lossnade det och uppsatsen börjar få ordentligt liv. Jag insett att press, ångest och allmänt nojande är vad som behövs för att jag ska prestera. Rädsla är min motivation kort sagt. Väldigt irriterande och jobbigt och till viss del svårt att hantera - för när jag väl skriver så blir det väldigt bra. Men som sagt, lång startsträcka.

Lite knivigt blir det när jag måste försöka förklara detta för min handledare på torsdag som då ska försöka avgöra (utifrån ett preliminärt utkast) om jag ska få fortsätta arbeta på tills den officiella inlämningen (23 maj). Jag hoppas ju på det bästa men vet samtidigt att mitt utkast inte är såpass klart som handledaren önskar. Hon förefaller mig vara en typisk arbetsmyra, som arbetar sina timmar varje dag och tror på trägen och flit. Fine by me, men låt mig ändå ha valet att få arbeta som jag vill fram tills inlämningen. Har ingen som helst förståelse för dessa bebisfasoner, det borde väl vara varje students egna val om man vill gå upp eller inte?
Visst visst, en del idioter skriver idiotiska uppsatser och/ eller för sakta, men hey, JAG gör det inte och jag hoppas (och ber till valfri gud) att min handledare (som för övrigt inte känner mig, känner till mina prestationer, eller kan avgöra min kompetens) låter mig arbeta vidare.

...Flera av de bästa delarna i min förra uppsats skrev jag fyra på natten innan inlämning hög på koffein och socker, thats just the way it works for me.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0