Rastlösheten och barnförbud
Hemmasittande idag med, jag vet inte om jag pallar det, inte för att jag har någon energi till något (jag hatar att vara sjuk när jag är såpass social och pepp som jag är nu). Damn. Lurar dessutom mig själv att jag är "frisk" så fort härliga Ipren cirkulerar i kroppen och så fort de slutar verka faller korthuset ihop med ett brak: SJUK!
Sitter och plöjer tidningar och bloggar för att ha något att göra. Hittade en skrattretande artikel om att man inte ska få ha "barnförbud" (enligt en debattör) för det är diskriminering. Tydligen finns det en del hotell och restauranger som förbjuder barn. Alltså, ska man argumentera för barnförbud blir det bara fel - ingen ska egentligen diskrimineras, oavsett ålder (så långt har debattören en poäng). Men det blir bara fel när han 1) påstår att alla som inte klarar av att vara runt barn behöver psykhjälp och 2) medger att barn kan vara elaka men sedan ägnar resten av krönikan att hylla de små busfröna.
Okej: 1) Det handlar inte om att man inte orkar vara omkring barn punkt. Utan det handlar om att "alla" jävla ungar är monster och skriker, är allmänt odrägliga och totalt okontrollbara. När jag måste sitta och lyssna på en unge skrika hela vägen hem på spårvagnen vill jag bara klösa bort mina öron. Eller när jag ser hur ungarna springer efter katterna i området och allmänt plågar dem vill jag skjuta dem. Det är DET det handlar om - att föräldrarna inte har pli på ungarna. Med pli menar jag naturligtvis inte att alla ska sitta tysta som små ljus men lite hyfs kan man väl ändå begära?!
2) Ledsen, men där försvann credet. Barn är fruktansvärda, de kan t.o.m begå bestialiska mord (se exempelvis Mary Bell). Vill debattören att att barn inte ska särbehandlas och diskrimineras låter knappast hyllningskrönikor särskilt bra. Barn som grupp har inga fantastiska egenskaper som vi andra bittra människor är blinda för och som bara föräldrarna ser. Föräldrar i övrigt som knappast ser objektivt på sina små telningar.
Personligen älskar jag barnförbud - inte för att jag sett det någonstans däremot. Men detta är en bekvämlighetsfråga. Principiellt är jag emot all sorts diskriminering. Vad jag egentligen skulle velat läsa är: ja, barn är för jävliga men det ger oss ändå inte rätten att diskriminera dem som grupp. Vad som däremot inte är okej är när folk inte uppför sig, oavsett ålder och fler föräldrar borde fatta detta och hålla efter sina ungar. Poängen är ju att samhället kommer med dessa "nödlösningar" pga. att föräldrar inte kan hantera sina barn och därmed överlåter ansvaret för kontroll på andra. Over and out.
Sitter och plöjer tidningar och bloggar för att ha något att göra. Hittade en skrattretande artikel om att man inte ska få ha "barnförbud" (enligt en debattör) för det är diskriminering. Tydligen finns det en del hotell och restauranger som förbjuder barn. Alltså, ska man argumentera för barnförbud blir det bara fel - ingen ska egentligen diskrimineras, oavsett ålder (så långt har debattören en poäng). Men det blir bara fel när han 1) påstår att alla som inte klarar av att vara runt barn behöver psykhjälp och 2) medger att barn kan vara elaka men sedan ägnar resten av krönikan att hylla de små busfröna.
Okej: 1) Det handlar inte om att man inte orkar vara omkring barn punkt. Utan det handlar om att "alla" jävla ungar är monster och skriker, är allmänt odrägliga och totalt okontrollbara. När jag måste sitta och lyssna på en unge skrika hela vägen hem på spårvagnen vill jag bara klösa bort mina öron. Eller när jag ser hur ungarna springer efter katterna i området och allmänt plågar dem vill jag skjuta dem. Det är DET det handlar om - att föräldrarna inte har pli på ungarna. Med pli menar jag naturligtvis inte att alla ska sitta tysta som små ljus men lite hyfs kan man väl ändå begära?!
2) Ledsen, men där försvann credet. Barn är fruktansvärda, de kan t.o.m begå bestialiska mord (se exempelvis Mary Bell). Vill debattören att att barn inte ska särbehandlas och diskrimineras låter knappast hyllningskrönikor särskilt bra. Barn som grupp har inga fantastiska egenskaper som vi andra bittra människor är blinda för och som bara föräldrarna ser. Föräldrar i övrigt som knappast ser objektivt på sina små telningar.
Personligen älskar jag barnförbud - inte för att jag sett det någonstans däremot. Men detta är en bekvämlighetsfråga. Principiellt är jag emot all sorts diskriminering. Vad jag egentligen skulle velat läsa är: ja, barn är för jävliga men det ger oss ändå inte rätten att diskriminera dem som grupp. Vad som däremot inte är okej är när folk inte uppför sig, oavsett ålder och fler föräldrar borde fatta detta och hålla efter sina ungar. Poängen är ju att samhället kommer med dessa "nödlösningar" pga. att föräldrar inte kan hantera sina barn och därmed överlåter ansvaret för kontroll på andra. Over and out.
Kommentarer
Postat av: Martina
Barn är bara prototyper av riktiga människor. Och dåliga sådana.
Postat av: Malin
Jag kan verkligen inte göra annat än att hålla med. Jag blir så jävla irriterad på föräldrar som låter sina ungar springa omkring och skrika och vara allmänt jobbiga. Lär man inte ungen lite vett från bröjan så går det aldrig.
Trackback
