Återkomsten till västkusten
Helgen med Karin i Skåne var egentligen ett enda stort fylleslag. Jag synkade hennes dumpningsmisär med en livskris och resultatet blev en blöt orgie som drog oss både genom Lund och Malmö. Jag kände mig smutsig när jag åkte hem till Göteborg. Och det berodde inte bara på det jävla illaluktande aset som satt bredvid mig på tåget eller det faktum att jag svettades unken öl och stank vitlök i munnen. Mental bakfylla is the fucking worst. För det första är både jag och Karin bittra jävla kärringar som alltid hittar på hyss och morrar om idioterna that is mankind. Och för det andra träffade jag på mitt exex i helgen som jag hade en del ouppklarade business med. Som att jag exempelvis var otrogen i slutet av vårt förhållande och har ljugit om det i alla år. Kan lika gärna blotta mitt horiga inre på bloggen när den enda personen som jag egentligen brydde mig om att mörka det för numera är medveten om mina gamla synder. Att reda upp den röran, när vi inte har pratat på två år (och det har funnits lite olika skäl till det) var ungefär lika trevligt som att bli rövknullad med en rostig grävskopa. Feel free to hate me now. Jag är en ond ond kvinna som sviker folk i förhållanden och jag hatar mitt liv. Jobbet slukar min själ och all min energi, jag är så evinnerligt trött på att bo här i Rövgärdet, jag sitter apatisk framför datorn mer än vad jag borde och utöver det gör jag ingenting - jag läser bloggar om folk som har liv och skiter sedan i mitt eget. Fuck. Men det känns okej, det är bara dumma människor som är lyckliga hela tiden.
För att citera bästa Mr. Cohen, I'm still waiting for the miracle to come.
(Bör kanske tillägga att Karin är underbar och helgen var grym, trots den bittra eftersmaken).
Ouch..so you told him. Jag tror jag måste få en update på detta!Öl+ käk på onsdagkväll it is(ledig på tors!)
well, jag har inte heller något liv och nu ska jag även flytta till en håla i småland pga jobb! sug på den misären ;)
Jag brukar tänka att man själv väljer det liv man befinner sig i... Sedan kan omständigheter leda till att man gör något, som inte är det man vill allra helst i livet, men vägen dit kan vara trevande. Är man inte nöjd med sitt liv, får man se till att förändra! Du har alla möjligheter att göra det om du inte trivs... Sedan är det klart att livet känns kasst ibland. Som för mig idag, ingenting går min väg... Men när jag kommer hem till kisen, tystnaden här på landet, stjärnor som lyser upp den mörka himlen. Då vet jag att jag har hamnat rätt. Men vägen dit var inte enkel, det vill jag lova!
Jag hejjar på dig! Och KUL att du blev så glad över min SURPRISE!!:-) Läste din kommentar på min ursprungliga blogg IDAG;-)
/E.
Låter som att du är tillbaka i dina gamla gängor. Jag läste i något mail att du skulle muta mig med öl... kanske skulle ta det inom en inte alltför avlägsen framtid?
E: Ja, sjukt roligt att få paket och vi får se vad som händer.
H: Dont say that, det gick ju inte precis så bra förra gången. Yeah.
