Ska man låta elever sätta betyg på lärare?
NEJ!.
I samband med mitt examensarbete förra året tog jag del av forskning i USA gällande betygsinflation (grade inflation). Ett av sambanden som undersöktes var just elevers utvärderingar av lärare/ kurser. Där betygsätter collegestudenter lärare och kurser och dessa utvärderingar ligger används i löneförhandlingar och befodringar. Där visades det att det betyg som eleverna förväntade sig styrde deras utvärderingar, istället för deras upplevelser av kursen. Ju högre betyg desto bättre utvärdering, vilket ledde till lärare som i en högre grad delade ut högre betyg för att säkra positiva betyg från eleverna. Big fucking surprise. Not.
Forskningen kring betygsinflation är ganska gedigen i USA (jag läste artiklar ändå från 50-talet). Läste idag i GP att Malmö låter elever utvärdera lärare ( genom KAMEL: Kvalitetssäkring av mötet elev-lärare). Det var minst 15 år sedan man kopplade i USA att detta system har sina brister, borde inte vi lära oss något istället för att börja utveckla det här?
Jag är all for utvärdering av kurser, lektioner, "möten" (jävla hippie-pedagogik) men som kära Metta säger, lärare är en redan utsatt lärarkår och med dagens pissiga förutsättningar tycker jag inte att elevers åsikter om lärare ska påverka deras jobb.
1) Elever har inga kunskaper om utvärdering/ betygsättande. Lärare har det, ändå visar forskningen på dagens lärarkår inte behärskar betygssystemet. Hur kan vi då rättfärdiga att låta elever (med NOLL kunskaper) betygsätta lärare?
2) När det kommer till lärare, läkare, poliser, handläggare, AMF är INGEN objektiv, dessa jobb innebär någon form av kontroll över människors liv - det är mycket känslor inblandat. Utifrån detta vore det förkastligt att använda utvärderingarna till något annat än självreflektion kring lektionernas utformande.
3) Alla som varit vikarie vet hur klassen hugger en vid minsta tecken på rädsla. Finns det utrymme att jäklas och finns det makt erövras kommer ungarna göra det. Lärares befogenheter är redan vingklippta i skolan, eleverna behöver inte fler rättigheter.
4) Lärare arbetar under sjuk press med mycket administration, tvingas att ta hand om lärarstudenter utan mer pengar eller tid, har undermåligt/ lite material, inga pengar, för stora klasser, för låg lön, för många timmar per vecka, låg yrkesstatus, ständig press på att leka förälder åt eleverna etc. DETTA måste ändras innan man kan börja diskutera lärares insatser. Ska de betygsättas (och "användas") bör det ju vara under optimala (eller thereabout) förhållanden annars är det ju solklart att man misslyckas. FAN vad trött jag är på detta. Varför slösa pengar på ett projekt som KAMEL när det finns tusen andra saker i skolorna som behöver pengarna bättre?
Utvärderingar är bra för att läraren ska få feedback på sina idéer. Missköter läraren sig (och bryter mot regler, skollagen, läroplanen etc) måste detta åtgärdas naturligtvis men denna kontrollen ska ändå inte eleverna sköta. I brist på bättre ord, gud vad jag är trött på alla skolhippies som tjafsar om möten, känslor och elevers rättigheter när vi har en yrkeskår som blöder. Ingen vill bli lärare (inte heller undertecknad med en intakt gymnasielärarutbildning) - inte undra på.
I samband med mitt examensarbete förra året tog jag del av forskning i USA gällande betygsinflation (grade inflation). Ett av sambanden som undersöktes var just elevers utvärderingar av lärare/ kurser. Där betygsätter collegestudenter lärare och kurser och dessa utvärderingar ligger används i löneförhandlingar och befodringar. Där visades det att det betyg som eleverna förväntade sig styrde deras utvärderingar, istället för deras upplevelser av kursen. Ju högre betyg desto bättre utvärdering, vilket ledde till lärare som i en högre grad delade ut högre betyg för att säkra positiva betyg från eleverna. Big fucking surprise. Not.
Forskningen kring betygsinflation är ganska gedigen i USA (jag läste artiklar ändå från 50-talet). Läste idag i GP att Malmö låter elever utvärdera lärare ( genom KAMEL: Kvalitetssäkring av mötet elev-lärare). Det var minst 15 år sedan man kopplade i USA att detta system har sina brister, borde inte vi lära oss något istället för att börja utveckla det här?
Jag är all for utvärdering av kurser, lektioner, "möten" (jävla hippie-pedagogik) men som kära Metta säger, lärare är en redan utsatt lärarkår och med dagens pissiga förutsättningar tycker jag inte att elevers åsikter om lärare ska påverka deras jobb.
1) Elever har inga kunskaper om utvärdering/ betygsättande. Lärare har det, ändå visar forskningen på dagens lärarkår inte behärskar betygssystemet. Hur kan vi då rättfärdiga att låta elever (med NOLL kunskaper) betygsätta lärare?
2) När det kommer till lärare, läkare, poliser, handläggare, AMF är INGEN objektiv, dessa jobb innebär någon form av kontroll över människors liv - det är mycket känslor inblandat. Utifrån detta vore det förkastligt att använda utvärderingarna till något annat än självreflektion kring lektionernas utformande.
3) Alla som varit vikarie vet hur klassen hugger en vid minsta tecken på rädsla. Finns det utrymme att jäklas och finns det makt erövras kommer ungarna göra det. Lärares befogenheter är redan vingklippta i skolan, eleverna behöver inte fler rättigheter.
4) Lärare arbetar under sjuk press med mycket administration, tvingas att ta hand om lärarstudenter utan mer pengar eller tid, har undermåligt/ lite material, inga pengar, för stora klasser, för låg lön, för många timmar per vecka, låg yrkesstatus, ständig press på att leka förälder åt eleverna etc. DETTA måste ändras innan man kan börja diskutera lärares insatser. Ska de betygsättas (och "användas") bör det ju vara under optimala (eller thereabout) förhållanden annars är det ju solklart att man misslyckas. FAN vad trött jag är på detta. Varför slösa pengar på ett projekt som KAMEL när det finns tusen andra saker i skolorna som behöver pengarna bättre?
Utvärderingar är bra för att läraren ska få feedback på sina idéer. Missköter läraren sig (och bryter mot regler, skollagen, läroplanen etc) måste detta åtgärdas naturligtvis men denna kontrollen ska ändå inte eleverna sköta. I brist på bättre ord, gud vad jag är trött på alla skolhippies som tjafsar om möten, känslor och elevers rättigheter när vi har en yrkeskår som blöder. Ingen vill bli lärare (inte heller undertecknad med en intakt gymnasielärarutbildning) - inte undra på.
Kommentarer
Trackback
