Låt barn vara barn, som det ska vara - eller vadå?!
Jag sitter och läser en forumstråd och slås som vanligt av folks inkonvekvens (a.k.a dumhet). Diskussionen handlar om huruvida det är rätt eller fel att uppfostra ett barn könsneutralt. Och den vanligaste invändningen mot detta är "Låt barnen välja själva, man ska inte tvinga pojkar att vara flickor och tvärtom, barn behöver sin könsidentitet."
Det första jag blir nyfiken på är vad folk lägger in i begreppet "könsneutral uppfostran" och det andra är väl snarare en fråga om vad folk tror att barn får sina idéer ifrån?
No man is an island är ganska passande. Vi bildar inte våra uppfattningar och åsikter i ett vakuum, vi tar intryck av världen kring oss och reagerar med välvilja eller motvilja. Oavsett om folk inte håller med normen, sina kristna föräldrar eller den senaste leksaksreklamen är de inte fri från påverkan då åsikterna fortfarande bildats som en motreaktion. För att återgå till de små liven, barn föds naturligtvis inte som tomma flaskor som väntas att fylla på (jag är ett fan av en balans mellan nature and nurture) men dessa åsikter som föräldrarna (och the rest) i tråden hävdade "kom från barnen själva" är knappast genetiskt medfött. Omvärlden är fylld av normerande regler som är subtila och konkreta. Jag har alltid hävdat att barn och förståndshandikappade är perfekta exempel på detta då de härmar stereotyper i samhället utan finess och bara rakt av. Man ser vad som "finns" genom folk som förvandlas till extremer då de saknar fingertoppskänsla.
Det argumenteras friskt för att föräldrar aldrig ska tvinga sina barn till att använda andra leksaker eller "gilla" andra färger än den som den tycker om, flickor som vill ha rosa ska alltså få detta and vice versa. Det är alltså mer okej för barnen att ledas in i en normerande könsroll som samhället deklarerar, eller att förvandlas till en könsinriktad konsument som leksaktillverkare gärna hejar på genom sina reklamer och filmer än att föräldrar, gud förbjude, skulle styra barnens uppfostran rörande leksaker och kläder? Som för övrigt de flesta föräldrar gör ändå right?
Det ska inte vara för kallt, för dyrt, för litet, för stort, för avslöjande, för "nygammalt" och absolut inte för avklätt. Men smäll på fingrarna om mamma och pappa vägrar köpa prinsessklänningar till sin lilla sessa eller t-shirtar med fejkade skotthål i till sina små pojkar. Barnuppfostran baseras ju generellt sett knappast på tesen att "barn ska få göra som de vill" men när det kommer till rosa vs. blått är det viktigt att låta barnet få leka härskarinna och härskare?
Barn tvingas äta grönsaker för att det är nyttigt för dem och då kanske man ska reflektera över hur bra det är för barnen att ha på sig stringtrosor och högklackat i första klass? Eller hur bra det är att pojkarna lär sig att killar inte gråter? Att flickor lär sig om reproduktion, preventivmedel och graviditet på sexualkunskapen där njutning, onani och orgasmdiskussioner helt glöms bort medan pojkarna meddelas av en skrockande lärare att våta drömmar, hår på pungen är lika ofrånkomligt som det faktum att de får tafsa på tjejerna, de kan ju inte hjälpa det, flickorna är ju så söta och de är ju i puberteten? Eller sträcker sig bara funderingar kring barns hälsa till kokta grönsaker och begränsning av socker?
Jag slås snarare av en knepig rädsla över att få ett barn som blir "konstigt sexuellt sett" snarare än en vilja med barnets bästa in mind. Tänk om barnet blir sådär förvirrat och leker naken både med flickor eller pojkar? Tänk om tjejen sportar baggyjeans och kort hår resten av livet? Hur ser det ut med brudklänningen? Tänk om lillpojken vägrar gå till gympalektionen utan sin tyllkjol eller skaffar katt och läppstiftssamling på äldre dar? Tänk om jag blir mamma/ pappa till "det där"?
En könsneutral uppfostran behöver inte handla om att klä barnet i svart och vägra säga kön (även om jag förstår idéen, hur folk utanför den direkt familjen behandlar ett barn är ett stort problem om man är ute efter en uppfostran fri från könsnormerande beteende, större delen av mänskligheten är knäppa idioter som gullar med flickor och skäller på pojkar: "Hundar och pojkar ska ha smäll när man ser de för har de inte gjort något så tänker de på det." End rant.). Det handlar om att sluta vara besatta av att kvinnor per automatik är så, ser ut så, beter sig så och pojkar är så, ser ut så och beter sig så och nåde dig om du inte gillar det. Det finns undantag, vi kallar dem "freaks".
Jag förstår liksom inte folks behov av "kvinnligt" och "manligt". Sure thing, jag har säkert ett "typiskt" kvinnligt utseende (för gemene man) men jag har personligen inte behov av att känna mig kvinnlig (eller manlig för den delen). Jag har behov av att känna mig smart, fin, trygg, glad, arg, snygg, proper, utflippad, uppskattad, kreativ, stark och tusen andra saker mer än "kvinnlig" och "manlig".
Att hela tiden ställa könen i motpol till varandra och kalla vissa aktiviteter och egenskaper för "tjejiga" och "killiga" är det som måste skrotas. Folk är så förbaskat snedfuntade att trots att det mesta "finns" i både killar och tjejer så är det undantag hit och undantag dit. Och rätt var det är så slänger någon in "naturligt" i nästa mening. INGENTING är naturligt i samhället, så om nu detta ens var naturliga företeelser för könen (vilket de INTE är) varför har vi ett behov av "naturliga" kvinnor och "naturliga" män när vi inte har ett behov av att ta oss fram "naturligt" till jobbet (dvs. gå) istället för att åka buss eller köra bil? Då kan vi lika gärna skrota all medicinsk forskning för det är "naturligt" att vara sjuk! Fan, när vi ändå håller på kan vi skrota sjukhus, läkare, antibiotika, bedövning för det är "naturligt" att dö? Vem är DU som säger emot moder natur?!
Dessutom handlar väl barnuppfostran om mer än leksaker och kläder? Hade jag en unge skulle denna gladeligen få gå klädd i prinsessklänningar eller tuppkam eller en ihophäftad tidning kring höfterna så länge ungen var medveten om att tjejer inte är kassa och pojkar inte är the shit och att alla bögar är äckliga och invandrare är parasiter på samhället. Sedan skulle jag liksom skita i resten. Förklarat i korta ordalag utan de nyanser som alla icke-idioter uppenbarligen förstår. Jag skulle dock aldrig bli lurad och tro att min hypotetiska treåring som skriker efter broderade tajta rosa jeans (som alla andra i skolan) vill ha dessa av sin egna fri vilja eller att införskaffandet av dessa är viktigt för ungens könsidentitet. Jag välkomnar gärna lite förvirring bland folk faktiskt, lite mer experimenterande och mindre fack-indelning skulle göra de flesta gott. (Inte riktigt som om att alla är "bisexuella längst inne" men lite så ja fast med allt annat.) Lets go wild.
Det första jag blir nyfiken på är vad folk lägger in i begreppet "könsneutral uppfostran" och det andra är väl snarare en fråga om vad folk tror att barn får sina idéer ifrån?
No man is an island är ganska passande. Vi bildar inte våra uppfattningar och åsikter i ett vakuum, vi tar intryck av världen kring oss och reagerar med välvilja eller motvilja. Oavsett om folk inte håller med normen, sina kristna föräldrar eller den senaste leksaksreklamen är de inte fri från påverkan då åsikterna fortfarande bildats som en motreaktion. För att återgå till de små liven, barn föds naturligtvis inte som tomma flaskor som väntas att fylla på (jag är ett fan av en balans mellan nature and nurture) men dessa åsikter som föräldrarna (och the rest) i tråden hävdade "kom från barnen själva" är knappast genetiskt medfött. Omvärlden är fylld av normerande regler som är subtila och konkreta. Jag har alltid hävdat att barn och förståndshandikappade är perfekta exempel på detta då de härmar stereotyper i samhället utan finess och bara rakt av. Man ser vad som "finns" genom folk som förvandlas till extremer då de saknar fingertoppskänsla.
Det argumenteras friskt för att föräldrar aldrig ska tvinga sina barn till att använda andra leksaker eller "gilla" andra färger än den som den tycker om, flickor som vill ha rosa ska alltså få detta and vice versa. Det är alltså mer okej för barnen att ledas in i en normerande könsroll som samhället deklarerar, eller att förvandlas till en könsinriktad konsument som leksaktillverkare gärna hejar på genom sina reklamer och filmer än att föräldrar, gud förbjude, skulle styra barnens uppfostran rörande leksaker och kläder? Som för övrigt de flesta föräldrar gör ändå right?
Det ska inte vara för kallt, för dyrt, för litet, för stort, för avslöjande, för "nygammalt" och absolut inte för avklätt. Men smäll på fingrarna om mamma och pappa vägrar köpa prinsessklänningar till sin lilla sessa eller t-shirtar med fejkade skotthål i till sina små pojkar. Barnuppfostran baseras ju generellt sett knappast på tesen att "barn ska få göra som de vill" men när det kommer till rosa vs. blått är det viktigt att låta barnet få leka härskarinna och härskare?
Barn tvingas äta grönsaker för att det är nyttigt för dem och då kanske man ska reflektera över hur bra det är för barnen att ha på sig stringtrosor och högklackat i första klass? Eller hur bra det är att pojkarna lär sig att killar inte gråter? Att flickor lär sig om reproduktion, preventivmedel och graviditet på sexualkunskapen där njutning, onani och orgasmdiskussioner helt glöms bort medan pojkarna meddelas av en skrockande lärare att våta drömmar, hår på pungen är lika ofrånkomligt som det faktum att de får tafsa på tjejerna, de kan ju inte hjälpa det, flickorna är ju så söta och de är ju i puberteten? Eller sträcker sig bara funderingar kring barns hälsa till kokta grönsaker och begränsning av socker?
Jag slås snarare av en knepig rädsla över att få ett barn som blir "konstigt sexuellt sett" snarare än en vilja med barnets bästa in mind. Tänk om barnet blir sådär förvirrat och leker naken både med flickor eller pojkar? Tänk om tjejen sportar baggyjeans och kort hår resten av livet? Hur ser det ut med brudklänningen? Tänk om lillpojken vägrar gå till gympalektionen utan sin tyllkjol eller skaffar katt och läppstiftssamling på äldre dar? Tänk om jag blir mamma/ pappa till "det där"?
En könsneutral uppfostran behöver inte handla om att klä barnet i svart och vägra säga kön (även om jag förstår idéen, hur folk utanför den direkt familjen behandlar ett barn är ett stort problem om man är ute efter en uppfostran fri från könsnormerande beteende, större delen av mänskligheten är knäppa idioter som gullar med flickor och skäller på pojkar: "Hundar och pojkar ska ha smäll när man ser de för har de inte gjort något så tänker de på det." End rant.). Det handlar om att sluta vara besatta av att kvinnor per automatik är så, ser ut så, beter sig så och pojkar är så, ser ut så och beter sig så och nåde dig om du inte gillar det. Det finns undantag, vi kallar dem "freaks".
Jag förstår liksom inte folks behov av "kvinnligt" och "manligt". Sure thing, jag har säkert ett "typiskt" kvinnligt utseende (för gemene man) men jag har personligen inte behov av att känna mig kvinnlig (eller manlig för den delen). Jag har behov av att känna mig smart, fin, trygg, glad, arg, snygg, proper, utflippad, uppskattad, kreativ, stark och tusen andra saker mer än "kvinnlig" och "manlig".
Att hela tiden ställa könen i motpol till varandra och kalla vissa aktiviteter och egenskaper för "tjejiga" och "killiga" är det som måste skrotas. Folk är så förbaskat snedfuntade att trots att det mesta "finns" i både killar och tjejer så är det undantag hit och undantag dit. Och rätt var det är så slänger någon in "naturligt" i nästa mening. INGENTING är naturligt i samhället, så om nu detta ens var naturliga företeelser för könen (vilket de INTE är) varför har vi ett behov av "naturliga" kvinnor och "naturliga" män när vi inte har ett behov av att ta oss fram "naturligt" till jobbet (dvs. gå) istället för att åka buss eller köra bil? Då kan vi lika gärna skrota all medicinsk forskning för det är "naturligt" att vara sjuk! Fan, när vi ändå håller på kan vi skrota sjukhus, läkare, antibiotika, bedövning för det är "naturligt" att dö? Vem är DU som säger emot moder natur?!
Dessutom handlar väl barnuppfostran om mer än leksaker och kläder? Hade jag en unge skulle denna gladeligen få gå klädd i prinsessklänningar eller tuppkam eller en ihophäftad tidning kring höfterna så länge ungen var medveten om att tjejer inte är kassa och pojkar inte är the shit och att alla bögar är äckliga och invandrare är parasiter på samhället. Sedan skulle jag liksom skita i resten. Förklarat i korta ordalag utan de nyanser som alla icke-idioter uppenbarligen förstår. Jag skulle dock aldrig bli lurad och tro att min hypotetiska treåring som skriker efter broderade tajta rosa jeans (som alla andra i skolan) vill ha dessa av sin egna fri vilja eller att införskaffandet av dessa är viktigt för ungens könsidentitet. Jag välkomnar gärna lite förvirring bland folk faktiskt, lite mer experimenterande och mindre fack-indelning skulle göra de flesta gott. (Inte riktigt som om att alla är "bisexuella längst inne" men lite så ja fast med allt annat.) Lets go wild.
Kommentarer
Postat av: jamaica slim
Kill the babies!
Trackback
