När förhållanden tar slut 2007
Råkade ut för en otrevlig överraskning. Var hemma hos far igår och passade på att använda hans dator och ladda upp och bränna ut alla bilder från min mobil för min mac och min nokia hatar varandra. Var käck och viktig och brände ut hela min mapp och alla bilder och missade: ex is in the house.
Det första jag gjorde när det tog slut (på riktigt) med mitt förra misstag var att radera alla nummer från mobilen, radera alla bilder på datorn (min inte pappas) och telefonen samt kasta och förstöra alla andra påminnelser. (Jävligt synd att man kunde alla nummer utantill men det är en annan historia.)
Hursomhelst, insåg nu när jag meckar med bilderna att bilderna från pappas dator var de kompletta originalserierna som tyvärr TYVÄRR innehöll en viss person. Var inte direkt sugen på den påminnelsen. (Inte för inte jag ångrar, skäms för och önskar att jag kunde radera ett helt år ur mitt liv).
...När ett förhållande tar slut är livet jobbigt och ångesten på topp. Måste-listan har aldrig varit längre känns det som. Elektroniken gör inte saken bättre.
För om man är smart och klipper kontakten (snipp snipp) direkt som man borde göra (which you never do...), så gäller det att arbeta lite:
FAS 1
Man är inte helt olik en skör blomma och deppar. Antingen käkar man för mycket glass eller dricker som en tvättsvamp. Själv brukar jag köra en kombo.
- Radera ev bilder, söta hälsningar, och ändra civilstatus på alla communitys man är med på.
- Blocka vederbörande från ovanstående communitys.
- Radera nummer från mobil och snabbnummer på vanlig telefon.
- Radera bilder från telefon, kamera och dator.
- Se till att vederbörande person återgäldar tjänsten med att radera ovanstående från sina respektive saker.
FAS 2
Ilskan rinner till. Mat är inte längre intressant, alla män är svin och sporadiskt sex har aldrig låtit bättre. Arga samtal till eventuellt ex är inte helt omöjligt.
- Snacka skit på sin blogg och sprida dynga på communitys.
- Skriva upp vederbörandes mobilnummer på alla bögtoaletter norr om ekvatorn.
- Postorder-terror. Dvs. beställa allt möjligt i vederbörandes namn. (Finemangsidé snodd från Rocky, har aldrig testat den men låter helt jävla underbar.)
FAS 3
Livet är inte skit men livet är okej. Heter med fint ord: accepterande.
- Eventuellt upplysa vederbörande om att dennes mobilnummer bör bytas ut för att undvika kåtsamtal fem över midnatt varje helg.
- Minska ner skitsnacket på bloggen.
- Spionera på vederbörandes affärer på alla communitys (known to man...).
...Jag är iallafall smartare än en genomsnittsbjörn och vägrar tänka tilbaka på något som jag lämnat långt bakom mig. So pictures and memorys goes bye-bye.
Friday I'm in love
Med satans tandvärk och kasse med koskenkorva blandat med juice drog jag först igår till Martina för förfest. Därefter vinglade vi in till stan och träffade upp Cissy och Anette på Rockbaren. Efter ha segat i evigheters evighet kunde vi konstatera att Rockbaren äntligen bygger om sina toaletter på nedervåningen (about time).
Jag och M stegade in på stället förvånansvärt nyktra och det var antingen det eller det något starkare ljuset som gjorde att ställets skabbighet verkade extra uppenbar. (Who knows, really?!)
...Övergav skeppet (rb) för Dancing Dingo en stund efter midnatt och dansade bort åtskilliga kalorier och timmar (2) till gamla klassiker som Poison (kära gamla Alice) och Born in the USA (hederliga gamla Brucan).
...Vaknade idag utan bakfylla. It's good to be young...
Decameron - My shadow
När jag fortsäter det tidsödande arbetet med att lägga in alla mina brända skivor i datorn (bitchjobbigt när man måste fylla i låtnamnen för hand) upptäcker jag hela tiden massor med gammal och jävligt bra musik.
En gång i tiden hade jag kontakt över nätet med värsta strulflickan, vi snackade om dittan och dattan och bytte musik och jag fick ett par filer med ett band som heter Decameron. Blev väldigt förtjust, speciellt i en låt: Mistress of Sacrifice.
Helt underbar.
...Vet ingenting direkt om bandet förutom vad jag hittade nu på google: litet skitband som släppte en demo och en skiva och som inte spelar ihop och antagligen inte gjort det på ett jävla tag...
....Good song though...:
"She's got eyes like the starfilled skies
She said come to me I'll give you immortality
Her voice caress me like the wind in the trees
she is mine, I am hers to give"
Gymma
Idag är det tänkt att jag ska gå och skaka mitt fläsk på gymmet men måste ladda kolhydrater först. Gjorde misstaget att inte äta ordentligt innan förra gången och det fick jag betala på kvällen senare. Så, inget mera fusk.
Måste erkänna att jag trivs på gymmet grymt bra. För det första är det nästintill folktomt på dagen (innan tre) och det passar mig som hand i handske. För det andra är det inte fyllt av superfita inoljade träningsmonster till människor utan en rejäl blandning.
Efter ha sett en ung kvinna med en post-gravid-mage (lös hud, mörka bristningar) känner jag snarare att man blir av med eventuella kroppskomplex än skapar nya.
...Idag är det annars utgång som gäller, efter att K hämtat Keiko (ahh separationsångest) och sedan jävla massa öl med Martina.
Universitetsskadad
Man förvärvar många fina kunskaper när man studerar. Den mest användbara är ordbajsandet. Ge mig ett ämne, vadsomhelst och jag kan prata/ skriva i många timmar/ sidor.
Ytterligare en talang är att fejka kunskap. Dvs. att få det att låta som om man vet vad man pratar om. Fungerar bäst top-down, dvs. med någon som inte studerar så man kan slänga massa obegripliga citat och referenser runtomkring sig. Passar väldigt bra ihop med tysta reflekterande pauser och massor med komplicerade frågor som man helst ska svara på själv.
Hursomhelst, idag insåg jag också att man blir helt skadad av studierna också. Närvarade vid ett seminarium idag där vi i slutet fick en muntlig uppgift. Tillsammans skulle vi komma på ett förslag, X, och för att nå till X på ett smidigt sätt fick vi också en lapp som innehöll lite råd hur man skulle diskutera det i grupp samt lite korta självreflekterande rader som man skulle tänka över. (Detta för att komma till insikt om vilken roll man har i en grupp.)
...Paranoian i klassen ekade mellan väggarna. Att diskutera fram idé X verkade alltför lätt, vad var läraren egentligen ute efter?
Eftersom vi skulle reflektera över våra roller i en grupp måste övningen innehålla någon slags slutknorr som innebär att alla tvingas komma till obehagliga insikter om sig själva.
Misstänksamheten kändes alltför påtaglig. Vad var det som pågick?
Skulle han lura oss?
Skulle vi diskutera fram X och sedan få veta att vi är alltför lydiga som grupp?
Konflikter föder kreativitet, kanske gäller det att inte komma fram till någonting för att visa på hur starka individer vi är?
...Det sorgliga är att det enda vi behövde göra var att diskutera fram X och redovisa våra tankegångar. Allt det andra hade ingen annan innebörd än att det var menat som en hjälp på vägen...till X.
Tyvärr blir man helt knäpp av att saker är för lätta. Iallafall i skolan. Man vill gärna lägga tusen meningar i till synes enkla uppgifter och överanalysera precis allting som man kan lägga vantarna på.
...Vill ju helst skratta åt det för annars är det lite för sorgligt.
Utsatt för våldtäkt? - Josefin Grände
Beställde två böcker som belöning efter att jag gjort klart min komplettering som legat och släpat sedan förra vårterminen (skäms på mig!). Båda skrivna av Josefin Grände: "Utsatt för våldtäkt?" och "Jag kallade det aldrig våldtäkt."
Böcker som rör ett svårt område som alltför många människor vet för lite av. Folk som man pratar med har helt sjuka uppfattningar om vad våldtäkt är och inte är. Även ungdomar kan vara väldigt konservativa (...vad hände med den nya upplysta generationen?).
...Det började med att jag läste Katarina Wennstams böcker, "Flickan och skulden" & "En riktig våldtäktsman" och blev mörkrädd. Fortsätte och läste en avhandling av Stina Jeffner* "Våldtäkt typ" (som är en av Wennstams referenser i Flickan och skulden) och mådde illa.
* Stina Jeffners avhandling bygger på intervjuer med skolungdomar.
Change - Deftones
Istället för att plugga (som jag borde) tog jag tag i att lägga in resten av skivsamlingen i datorn och hittade massor av musik jag inte lyssnat på evigheter (känns det som). Ovanstående låt är från Queen of the Damned OST som snurrade flitigt i skivspelaren för många vårar sedan. Helt jävla underbar. Får fortfarande rysningar...
You have always been my safe home*
Efter min morgonföreläsning vandrade jag först runt på dagen med Johanna och hittade en jacka (score!) och efter det åt vi lunch på Andrum för att sedan fortsätta hem till henne. Te och massa fotografier om svunna tider. Hennes fotolåda är full med minnen som jag helt glömt bort. På både gott och ont. Blev starkt påmind om att jag har väldigt underbara vänner (som jag tyvärr försummar ibland).
*Anthrax har sina höjdpunkter. Som den här låten.
Den som ger sig in i bloggleken får leken tåla
Läste en välkänd (åtminstone inom bloggvärlden) bruttas blogg som klagar över hur elaka kommentarer folk lämnar i hennes blogg. Eh jaha?
Skulle detta vara något nytt?
Människor är småsinta bittra svin som älskar att göra livet surt för alla. Och internet ger alla ett ypperligt tillfälle att ventilera sin ilska anonymt. Till saken hör det att tjejen i fråga har en väldigt öppen blogg, dvs man får veta väldigt mycket om henne och hennes familj samt hennes privatliv. Det är ju tyvärr det som gör en blogg framgångsrik i dagsläget, att berätta precis allt om en själv och sedan helst fota det. Är man dessutom någon som är lätt att hata så är saken biff och besöksantalet stiger i skyarna.
...Jag är ledsen gumman, men blottar man allt blottar man även strupen. Tyvärr...
Är det bara jag som reflekterat över att så många av alla bloggar som ligger ute är skrivna av tjejer? Bloggar inte pojkarna eller är deras skrivande bara helt ointressant?
Illa utrustad för vuxenaktiviteter
När man blir "stor" och pensionsparar samt köper disktrasor på regelbunden basis förändras också ens umgänge. (Rimligtvis.) Och jag är först ut med att erkänna att jag pallar inte riktigt det:
Jag kan vara skittråkig och ensidig. Och omogen.
Jag gillar inte att åka kors och tvärs över stan och testa nya matställen.
Jag hatar kräftfester.
Jag får andnöd (bildligt talat) på stora släktsammankomster.
Jag badar inte utomhus.
Jag gillar inte barn, att ha dem i min närhet ger mig utslag.
Jag tycker inte att dyra goda middagar ute är värd varenda krona.
Jag hatar paraktiviteter.
Jag orkar aldrig engagera mig i en eventuell pojkväns vänner. Mycket pga brist av intresse.
Jag orkar inte med vanliga uteställen med "vanliga" människor och "vanlig" musik.
Jag retar mig lätt på andras brister och fel och har svårt att överse med detta och se till helheten.
Jag klarar inte av att få i mig rödvin. Eller vitt vin. Vin överhuvudtaget går bort.
...Helgen har för övrigt tillbringats med för mycket snacks, för mycket medicin (är fortfarande sjuk) och ensamtid med min älskling. Våra födelsedagspresenter till varandra uteblev och istället köpte vi massor med mat och snacks och filmer och stängde in oss för att fylla våra hjärnor och magar med skräp...Underbart.
Sickie
Sjukdomsutveckling:
Sveda i halsen->torrhosta->rinnande näsa(24/7)->skinnflådd näsa->hostar grönt i handfatet->allting på en gång.
Jag hatar att vara sjuk. JÄVLA SKIT!
Min astma kickar in som en död fisk på posten och helt plötsligt har jag lika höga energinivåer som en 90årig gammal tant. Det enda som fattas en gammal käpp och ett par ungar jag kan vifta till.
Working 9 to 5
Jobba natt kan vara kul, och lite ensamt, men framförallt lugnt och skönt. Men inte när man är sjuk.
To make it through the night:
...Treo
Alvedon
Bafucin
Vaporub (luv it!)
Filmer (lånade av syrran): Walk the Line, Brokeback mountain
Mjuk go mössa på huvudet
Snodda pojkvänstrumpor på fötterna
Dubbla tröjor
Sjuk
Svider som fan i halsen och jag knarkar Bafucin. Måste ta mig till jobbet idag och jobba natt. Tycker egentligen att jag redan ansträngt mig nog i dag:
- Tog mig i kragen och gick till seminariet i skolan idag. Gick bra. Svamlade massor. Lät nog hyggligt påläst.
- Åt lunch med älskling. Eller ja, milkshake är lunch.
- Hem och konstra med företag som vägrar sälja skor till mig och A. Men jag SKA ha dem.
- Pratade med bank. Inget fel på mitt VISA eller adressregistrering minsann.
- Mera ilskna mail med företag.
- Skaffade Paypal för att försöka betala på det sättet.
- Måste vänta för att kunna verifiera Paypal.
- ....somnade. Vaknade. Drack te och åt nudlar till middag. (Jag har INGENTING hemma förutom typ Tryffel, kolaströssel - rester från födelsedagsfika i helgen - och kattmat.).
...And yeah: knäckebröd, men vem äter knäckebröd när man har ont i halsen?
Jävla skit
På något sätt har ett visst företag bestämt sig för att hata mig. Har beställt från de flera gånger innan utan problem men helt plötsligt ville de inte ta mitt VISA och då använde jag min pojkväns och de nekade även det. (Med hänvisning att adressen jag angett inte är samma som min bank har listat för mitt kort...Men näha, varför fungerade exakt samma uppgifter innan då?).
...Hursomhelst, trots att de inte vill godkänna köpet den här gången så drog de ändå pengarna. JÄVLA SKIT!
Så nu kommer det antagligen bli en jävla massa krångel fram och tillbaka som kommer sluta med att jag INTE får några skor.
Vilket är jävligt synd för jag älskar alla skor som jag beställde och de är riktigt billiga och jag vill verkligen ha dem NU!...
Födelsedag
Kompisen jag skulle gå och spinna med igår sket i det så jag sket i spinningen när jag väl kom dit. Tog det som ett ypperligt tillfälle att testa maskinerna i gymmet. (Måste säga att rodden hittills är min favorit.) Hursomhelst, medan jag sprang runt såg jag in i en sal där folk hoppade omkring och det såg intressant ut. (Bodystep med MRL). Ska testa det nästa gång tror jag. Funderar på en omgång bodypump också någon gång i veckan.
Och idag är det dagen D. Födelsedagen. Snart är man hälften till femtio. (Usch). Känner mig dock inte särskilt nojig, jag antar att det kommer vid 25, eller 30. Ve och fasa.
Planen idag:
- Åka in till stan och plugga.
- Möta upp älsklingen.
- Åka hem till far och förbereda tårta och fika.
- Vänta in syster och farmor och farfar.
- Moffla tårta och få presenter.
- Åka hem och beställa obscent många par skor. (...nästan bästa saken på hela dagen!)
Måndag
Idag kändes det verkligen att det var måndag när jag släpade mig till skolan för en föreläsning. Ville inget hellre än att ligga kvar i sängen. Tröstshoppade lite kläder sedan efteråt. Fick ett presentkort av M:s föräldrar i för-födelsedagspresent. Lovely.
...Mer träning inbokad ikväll. Och lite plugg. God. Har ingen lust med någonting. Åt osttoast till lunch med M och ska försöka sova lite nu...
Pirate look a likes
Alltså, det är helt otroligt men det glider runt en massa killar på stan i samma outfits som Depp i PotC. Visst, Depp är het med stort H men det är mimiken, kroppspråket och de roliga citaten som gör honom oslagbar. Inte kajalen, sjalen och det otvättade rufsiga håret - som på egen hand bara är lite, hm, smutsigt.
Dessutom, det är Depp vi snackar om, han är het, i vadsomhelst (nästintill). Man kan ta bort all rekvisita och man blir inte besviken. Men när det kommer till alla kopior, well, eh no.
En del brudar verkar dock falla för det. För de skrangliga kajalbärande pojkar som jag sett vandra runt i detta har oftast en brud under armen med ett stort leende på läpparna. Shit, detta måste vara värsta Eureka (!) för den manliga befolkningen. Ungefär samma känsla som vi tjejer har inför rakhyvlar, läppstift och push up bh:ar.
Som brud är det lätt att vara het (...åtminstone halvhet) på krogen även om man är jävligt plain (eller ful) annars. Visar man en hint av tutte, har glansiga röda läppar och släta ben kommer man jävligt långt.
Uppenbarligen kommer man också ganska långt med kajal, stripigt hår och bockskägg som kille. För let's face it, tar man bort allt detta återstår bara en ganska mager (alla som jag har sett anamma denna look har varit pinsamt magra) pojke med otvättat hår och en buske på hakan.
På exakt samma vis som man utan läppstift, push up och rakhyvel är en vanlig tunnläppad kvinna med en lesbisk sommaräng på smalbenen.
Kan dock medge att jag tycker det är asfult. Riktigt fult faktiskt. Och ansträngt!
Att plocka bitar ur olika stilar kan vara substilt och snyggt men att kopiera hela grejen rakt av (pirat-looken all the way känns också jävligt malplacerad utanför filmduken och maskeradfesten) är bara fantasilöst. Och fult...Nämnde jag att jag tycker det är FULT!?? Skärpning för fan.
Liseberg
M:s föräldrar var i stan och bjöd oss på en heldag på Liseberg:
- Kände mig äldst av alla. Det var fullt av småglin och tonåringar. Fy fan!
- Alla dessa jävla köer. Seriöst, hur mycket hinner man egentligen åka?
- ...Det var dock jävligt kul i slutändan, länge leve Balder, Rainbow och Kulingen!
- M vann stjärnvinsten på snackshjulet. 4.55 kg snacks tyngre på första försöket. (Sedan vann han även på Twisterhjulet på samma nummer)
- Spelade på nallemaskinerna, försökte låtsas att jag bara ville vinna lite nallar till katterna men var lite för "in to it" för att den ursäkten skulle fungera.
- Man ska äta tills man mår illa när man är på Liseberg: veggie-meal på BK, sockervadd och våffla med sylt och glass!
- Okej, efter att min sits på *attraktion X* var lite lös (no it's not all in my head) nojade jag skitmycket över att allting vi åkte skulle gå sönder.
- Följde barndomstraditionen och vandrade hem med en gigantisk klubba (...som jag antagligen aldrig kommer äta upp).
I'm a survivor
Är pinsamt otränad men pallade ändå hela passet och jag behövde inte använda akutmedicinen och bara det är ju skönt. Roligaste var väl ändå när jag skulle gå in och drog kortet och maskinen (bokstavligen) skällde på mig. Hade ju glömt ta foto men det fixade jag efter träningen. Genomblöt av svett och rödbeteröd i ansiktet, man vet väl när man är snyggast!
The pain, the PAIN.... ARGH
Förbereder mig inför hur jag kommer låta ikväll och morgondagen. Har slängt i mig frukost, jävligt fattig sådan dock, behöver handla NU samt pratat med Martina och bokat pass på gymet. Dags att inviga kortet alltså. Fasar inför träningsvärken som kommer uppstå för jag är pinsamt otränad men känns skönt att äntligen ta tag i detta.
Martina föreslog spinning och även om jag har fasliga minnen från gymnasiet när jag en ynka gång gav mig på detta så tänkte jag bara "Why not?!". Hela den här grejen är ju helt ny för mig och väldigt 'out of character'. Så varför inte bara köra på?!
Först en rundtur och sedan 45 minuters helvete - Here I come!
Mental note: Slarva INTE med medicinen idag!
