Barnmorskemottagningen
När jag var 19 fick jag en kopparspiral insatt på grund av att jag hjärta hormoner lika med gigantiska biverkningar. Smart drag tyckte jag då, men ojoj vad jag ändrade mig snabbt. Själv insättandet var det mest smärtsamma jag varit med om, jag trodde jag skulle skrika när läkaren och barnmorskan rotade runt med en tång i min stackars livmoder. Första dygnet ville jag bara gråta och första mensen trodde jag att jag skulle svimma av smärtan. Fick receptbelagda smärtstillande som gjorde mig illamående, vilket val: att slippa smärtan eller kunna äta?!
Idag var det dags för att spiral att gå bye-bye. Ångesten började byggas upp inombords redan i måndags och trapporna upp till mottagningen imorse gick lååångsamt. Men här gott folk, is the silverlining: sicken skön barnmorska jag fick. Jag kunde inte ha önskat bättre. Kände mig som en höna på väg att nackas när jag satt i vänterummet och hon tittade allt lite bekymrat på mig när jag låg i gynstolen och mina ben darrade av lika mycket delar rädsla som kyla.
Hon förklarade allting hon gjorde, hon var klar och rak och frågade mig om allting och det som kändes mest värt av allting är att hon förklarade för mig att de som satte in spiralen gått fel tillväga när de gav mig en ipren fem minuter innan de försökte öppna upp min livmodershals och sticka in spiralen. Hon menade på att standard är att ge tre ipren en timma innan själva insättningen. Det kändes bra att kunna röna ut att de idioterna som jag tyckte var ena riktiga kötthuvuden faktiskt var ett par jävla idioter. Och kanske kan jag skaffa en spiral i framtiden utan att behöva oroa mig. Just nu är jag bara glad att vara "fri".
Kommentarer
Postat av: nett
GO folk som är duktiga på sitt jobb och faktiskt tar andra/patienter på allvar!
Trackback
