The Rants And Moans Of Negative Nancy

Blev en lite för blöt kväll igår ute. Knepig kväll också bör tilläggas. Känns som om RB var fullproppad med sextonåringar, det var helt jävla sjukt för fan. Jag såg äldre än sådär när jag var tolv, det är nästan pinsamt att vakterna släpper in vemsomhelst. Slankt ner lite vodka, knepig drink hos Martina, en del öl och minttushots. Toppade allting med en godispåse från 7-11. Vaknade upp med en äcklig smak i munnen och sveda i ögonen, känns helt malplacerat på en onsdagsmorgon men jag antar att det är det som är charmen med semester.

Jag ogillar starkt mitt jobb (stating the obvious) men har fått ytterligare ett skäl. Enligt de nya EUreglerna har vi numera en halvtimmas rast när vi jobbar mer än 5 timmar i sträck. Jäkligt nice även om det var svårt att vänja sig vid i början. Nu har de bestämt sig för att avskaffa detta, fråga mig inte hur det kom runt reglerna, men tydligen så passar inte rasterna in i verksamheten.
Något som dock passar som hand i handske är utarbetad och trött personal.

Inga arbetskläder, inga raster och grovt underbetald. Jag hatar vården och personalen som likt martyrer tar allting för att det är ju de boende/ gästerna och deras behov som är i centrum. Man lär inte hitta ett liknande offerbeteende någon annanstans förutom kanske på dagis och förskolor m.m. Förutom mammor då.
För det är egentligen det det handlar om: att mammarollen som innebär att man ständigt offrar sig och tar skit har fått dominera yrkesrollen.
And let's face it, that just aint me. Därmed inte sagt att det finns ljusglimtar i jobbet, det finns det, shit, många i personalen bygger upp hela silverliningen på egen hand men jag längtar ändå tills jag tar examen. Then im outta there.

Klassikerna dominerar bakgrunden då jag sitter vid älsklingens dator:
"Here I go again" - Whitesnake & "I need a hero" - Bonnie Tyler.