Finns värre ställen att bo på än Rövgärdet
Jag vet inte om det kan klassificeras som trivsel eller snarare resignation inför min bostadssituation men jag antar att det är en mix av båda. Jag gillar att ha naturen hyggligt nära trots att jag är en inbiten stadstjej. Hittade en bild jag tog förra sommaren, som faktiskt gör sjön rättvisa, utan skräp och picknickande människor:
Bostadsområdet känns okej eftersom jag bor i utkanten av det och det är minimalt med ungar på gården. Iallafall i jämförelse med andra gårdar. När det kommer till förorten tycks alla ha minst tre ungar och gärna runt fem så jag kan skatta mig lycklig att det verkar bo ett minumum av barnfamiljer på min gård och endast en i min uppgång. Varför måste alla fortplanta sig som jävla frögurkor?
Kommentarer
Trackback
