Vänner som vuxen?
Avundas människor som lyckas med konsstycket att umgås i "gäng" som vuxna. Under min gymnasietid var vi, till en början, en grupp människor som umgicks och gick och fikade i flock samt festade runt i grupper om minst fem-sex stycken. Sedan blev alla myndiga och plötsligt fanns det tvåtusen olika ställen som alla ville gå till.
Folk förändrades och i och med att min otåliga personlighet inte kan kompromissa med idioti försvann en del ur min vardagliga umgängeskrets. En del försökte jag umgås med men det blev pinsamt uppenbart att det var svårare två och två, än fem och fem. Som om alla agerade buffert för att undvika bråk och irritationsmoment.
De som är kvar är creme de la creme och vänner som man kan lita på och umgås med i ur och skur. Gud vad jag har varit nostalgisk de senaste dagarna. Inte bra för mig att vara ledig och ha för mycket tid över till mitt överanalyserande.
Dagens irritationsmoment:
Yippee Ki-Yay MF, finns det något mera efterblivet program?
Det är inte ens så dåligt att det är kul att titta på. Deras uppenbarliga manusskrivna gnabb ligger på dagisnivå vilket bara bevisas av att de väljer att filmatisera ett gängbråk i en lekpark och typ ingen kan hålla minen. Fast det kanske var meningen att det skulle vara ett jävla bottenskrap?
Kommentarer
Trackback
