Without the kiddies - children aren't my thing
Utekvällen igår gick riktigt bra, jag hade roligt, trots att RB har sloppat happyhour, the PAIN, the PAIN och stället var fullt med sleazerockare. Gav Martina en flaska vin i present (vuxenpoäng) för jag hade noll inspiration till presenter och resonerade att alkohol alltid är behövligt!
Hennes vänner var också trevliga men när vi kom in på barn med en av dem (hon sade att hon längtade efter familj) och jag sade att jag inte hade några planer på något sådant blev naturligtvis diskussionen hetare. God, jag kommer aldrig förstå över hur människor tycks ta så illa upp över att jag inte vill ha barn. Och alla dessa oändliga varför-frågor och guilt-trips. Som om man inte kan bestämma sig för ett annat liv utan blöjbyten, tonåringar och ständig mamma-ångest vid 23 års ålder om man nu kan bestämma sig för att man vill ha allt det där - vid samma ålder.
Men det värsta jag är ändå när frågan kommer upp om jag inte är elak mot min partner. Hur exakt är jag elak?
Genom att inte använda en inbyggd del av mig till reproduktion? Varför skulle det vara solklart att min partner vill ha barn? Måste jag vika mitt livsval inför personen jag älskar för att det är the right thing to do - för att jag är kvinna?
... Galenskapen fortsätter när jag säger att personen i mitt liv just nu kanske inte finns kvar om 5, 10, 20 år (vår relation kommer inte att hindra honom for life att skaffa minikopior om det verkligen är vad han vill).
Detta är evigt gällande, jag gör inga aspirationer med någon pojkvän att leva ihop for life and ever and ever. Jag tror fullt och fast på att det släpper lite på pressen i relationen, jag vill inte lura mig själv eller någon annan och har starka tvivel om att det verkligen finns någon som man kan spendera resten av sitt liv med och fortfarande ha den sortens förhållande som jag vill ha.
Dummaste följetongen är också huruvida man vill vara ensam när man är gammal. Que?
Jag har jobbat på äldreboende, jag vet att barn inte är någon garanti för att få besök eller vara uppskattad. Finns det verkligen en sådan stor rädsla att inte vara gammal och ensam att man skaffar massor med telningar och genomlider minimum 18 år av uppfostrande för att slippa det?
Och så tycker folk att jag är konstig.
... Efter en iskall promenad hem från centrumet föll jag i sängen ovanpå en varm och underbar pojke som övertygar mig att det vi har inte behöver ändras på.
Kommentarer
Postat av: Hosanna
Trots att jag är gift och har barn så tycker jag att du resonerar sunt, väldigt sunt.
Tänk om folk vågade göra lite mer som de vill istället för att försöka omforma sig efter en norm de ändå inte står för.
Helt ärligt - om avsikten inte är att leva ihop för en väldigt lång tid framöver (typ resten av livet elelr så) ska man inte satsa på barn ihop för då är man ihopklibbade med varandra länge och barn mår gott av lite stabilitet.
Tja, så tänker jag.
... och ensam när man blir gammal..ja inte kommer barnen att ta hand om en då, vännerna är säkert döda och gubben likaså... :)
Trackback
