Akademifierad
Klockan närmar sig elva och jag inser att det är dags att ge upp. Måste erkänna att jag förstår mina examinatorer vid opponeringen av min B-uppsats (som jag var så stolt över). Känner mig som en besviken mamma som inser att hennes barn ärvt hennes dåliga egenskaper. Alltså, den var min och Helenas bebis men gud vad många brister den har!
Har verkligen försökt gå så grundligt som möjligt till väga med förarbetet till denna uppsats och gjort allting enligt praxis och sunt förnuft. Känns som det är en helt annan uppsats som växer fram trots att jag rör mig inom samma vetenskapliga område. Känner mig påläst (OMG) och hade det inte funnits tidspress deluxe kunde jag mig känt mig jävligt nöjd med mig själv.
... Denna metodkurs har jag andats, ätit med och sovit med Metodpraktikan:
Överallt, när jag tränar eller sitter på toaletten eller äter eller sitter på spårvagnen eller försöker koncentrera mig på något tv-program ploppar det upp funderingar kring metod och uppsatsen. Är det detta som kallas arbetsskada?
Boken förföljer mig in i drömmar och jag smilar åt de torra akademiska skämten som författarna drar. Jävla vad akademifierad man är.
Kommentarer
Postat av: Elina
Förstår dig! Examensarbetet förföljer en före, under tiden, efter......... for ever and ever:-P
/E.
Trackback
