Silent all these years
Duktig stavas N-a-n-c-y. Lättdistraherad som jag är när jag måste utföra faktiska städsysslor har jag ändå lyckats åstadkomma en del i lägenheten! (Mental klapp på axeln)
...Hade på Döda poeters sällskap i bakgrunden. Underbar film som kryper in under huden på en. Skulle vilja skriva en lång radda om varför men det skulle ändå bara låta som en klyscha. Nöjer mig med att säga att den är kvalité, för den ger mig rysningar (fortfarande). I admit it.
Dränker mig i underbar musik som jag inte lyssnat på år och dar: Tori Amos. Rödhåriga flickan med träffande texter. Perfekt höstmelankoli.
Jag älskar hösten. Jag fryser hellre än jag svettas och jag föredrar att bylsa på mig lager av kläder framför att gå halvklädd i sommarvärme. Hade bara bussar och spårvagnar gått i tid hade klagomålen varit minimala. Ser fram emot pengar nu i oktober för jag ska bege mig ut och införskaffa en stor halsduk och tjocka vantar.
...Det enda som skulle varit perfekt också vore om min lungor och jag kunde komma bättre överens. Är astmatiker och kyla får mig att pusta och stånka som en åttioårig tant när jag stressar. Tyvärr.
De sura rönnbären är också att jag bor i ghettot och därför är ensamma promenader under svarta stjärnhimlar sena höstkvällar med musik i öronen uteslutna. Fast egentligen inte, men försiktighet är väl att rekommendera.
...Inte för att vi kvinnor ska låta oss hindras av medias skrämselpropaganda, överfallsvåldtäkter är en väldigt liten del av statistiken och i övrigt undrar jag om verkligen penisar kan fungera i iskall väderlek?
Kommentarer
Trackback
