The Rants And Moans Of Negative Nancy

Inte bokstavligen naturligtvis. Mitt arbete med uppsatsen fortskrider och den inneboende flummigheten i litteraturvetenskapen tycks inte erbjuda några gränser överhuvudtaget. Vilket är tråkiga nyheter för mig vars tankar och idéer ibland behöver begränsningar och klara insikter för att inte spinna vidare i oändligheten. En handledares begränsningar och feedback hade inte heller suttit fel. Hittills har jag dock haft 20 minuter handledning fördelat på två möten. Det värsta är väl att jag knappt vet vad jag ska fråga när jag väl är där och handledaren verkar inte sugen på att sätta igång någon diskussion. Jag t.o.m saknar den statsvetenskapliga institutionens galna besatthet av metod och fotnoter. Skrämmande men sant.

Idag kommer större delen av dagen tillbringas framför datorn i UB:s källare med uppsatsångesten som gnager i nacken. Men det finns fortfarande ingenting som slår att vara student.