Sound of da police

Behandlingen jag har erhållit under min minimala (ganska så) kontakt med det svenska polisväsendet har inte varit särskilt imponerande - inte heller idag. Ser dock inget annat möjligt alternativ. Tyvärr. Vad händer utan polisen? Vad händer utan lagen?

Fick en flashback från gamla demonstrationer och Reclaim the Streets i mina ljuva och betydligt punkigare ungdomsår:



(Minne: EU toppmötet Göteborg, sista dagen (två dagar efter kravallerna), jag och Karin går runt med ballonger som någon organisation delat ut. En polisman kommer fram och undrar nervöst om ballongerna betyder något särskilt, om de är ett hemligt tecken/ kod (för bråk!) för så många tycks ha sådana. Två timmar efter detta blir jag "milt" påhoppad och hotad (ingen blodutgjutelse) av fem killar (med nazistiska sympatier). Var ensam och sexton år gammal. De var fem stycken vuxna. Har kvar min sönderskurna demonstrationsflagga (antiEU) som minne. Ah the memories. Hade ingen tanke på att ringa polisen då och om jag inte minns fel berättade jag det inte ens för pappa.)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0