The Rants And Moans Of Negative Nancy

Idag började jag min nya kurs: litteraturkunskap - fördjupning och det kändes som om jag kom hem. Bildligt talat förstås. Fuck att hålla konstant koll på utlandskonflikter, fuck metodpraktikan och fuck förvaltningspolitik - hello skönlitteratur, hello sena eftermiddagar på biblioteket och hello virriga litteraturrävar med yviga frisyrer och lätt förvirrad framtoning.

Även om jag aldrig kommer att ångra att jag började studera direkt efter gymnasiet känns det dumt nu, efter snart 5 års universitetsstudier (t.o.m VT 08) att äntligen komma på vad man är genuint intresserad av och även är bra på. Inte är det så att litteraturen är det enda som mitt bokknarkande hjärta bankar för - jag menar mer generellt. Hade jag fått välja om allting är det inte 100 % säkert att jag hade gått exakt samma kurser eller exakt samma inriktningar som jag faktiskt gjort. Jag och CSN har inte riktigt samma utgångspunkt här: de tycker att 6 år med studiemedel är nog, jag däremot hade kunnat studera många år mer. Det finns ju en oändligt många ämnen som jag inte förkovrat mig i. Vilket jävla i-landsproblem egentligen.