Woe-est me

Började dagen med något så charmerande som en allergisk reaktion på mitt läppbalsam. Underläppen svullnade upp och blev mörkröd runtom. Då jag har ganska stora läppar från början och svullnaden dessutom överlag lade sig på ena sidan av läppen kände jag mig väldigt pepp och glad inför skoldagen. Idag var det dags för introduktion till min nya temakurs som ska mynna ut i en uppsats (till!) och läraren är av den härliga varianten: sträng men rättvis. Hon påpekade att hon kommer piska oss inför uppsatspm:et och ingen skrattade åt ordvalet och trodde blint på hennes uttalande. Är dock ganska förtjust i henne, hon verkar otroligt kunnig och blev bara lite (ha!) irriterad idag när jag klankade in tio minuter försenad med min missbildade underläpp. Kröp ihop i ett hörn på den absolut sista stolen i den minsta salen någonsin och undvek hennes blick den första halvtimmen. Naturligtvis är jag så stressad av min andra uppsats att jag inte tänkt ut något ämne och detta fick jag gott och snällt meddela i helklass när hon prickade av oss på listan. Naturligtvis hade alla andra riktigt pretentiösa ämnen som de förmedlade med högfärdiga miner. (Det är klart jag överdriver).

Har förresten grym ångest inför handledningsmötet på måndag. It can never end good.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0