Miss Keep Your Distance
Idag var det sista dagen i romankursen och det kändes nästintill lite sorgligt. Det är ju först nu som jag vuxit ifatt mina förväntningar på mig själv. Hursomhelst, i och med att jag håller på att slutföra en uppsats (d-day 17 mars) är jag absolut inte beredd på att påbörja en annan. Ska även lämna in en hemtenta nästa onsdag samt jobba i helgen -panik någon?
Det enda trösten just nu är att tentan ifråga endast är på tre sidor och man kan flumma till det. Har dock inte kunnat läsa all litteratur (som man ska) pga. min andra uppsats så jag är pinsamt efter. Damn. När dessa tankar väl fått fäste i mitt huvud går jag runt med konstant uppsatspanik. På ett sätt är det bra - jag behöver press för att prestera bra. Men det gör också att andra distraherande saker i mitt liv är oerhört stressande när de går fel. Jag har liksom inte tid med sådant just nu. Mötet med en vän idag blev inte som det skulle och det störde banan med resten av min dag - jag sket i träningen och stack hem istället. Efter lite lunch och städning kändes uppsatsen lagom lockande. (Jag städar ALLTID när jag skriver uppsats för att dra ut på det, det klassiska är att jag börjar organisera klädkammaren eller bokhyllan).
Jävla skit:
- Lillkattan skvätte i min gymväska (köpte en ny idag som jag inte har råd med).
- Skrutt har fått tillbaka öronskabben. DAMN! Jag har inte råd med detta nu men får naturligtvis ta mig råd. Tur att jag ska jobba i helgen. För man kan bara inte behandla en katt, alla katterna i hushållet (tre) måste behandlas för skabb är fruktansvärt smittsamt, även om jag inte såg några tecken på de andra katterna.
Vi kan säga att jag lider för konsten (!), förutsatt att lidande definieras av att vara pank och att uppsatskrivande kan likställas med konst. Hm.
Det enda trösten just nu är att tentan ifråga endast är på tre sidor och man kan flumma till det. Har dock inte kunnat läsa all litteratur (som man ska) pga. min andra uppsats så jag är pinsamt efter. Damn. När dessa tankar väl fått fäste i mitt huvud går jag runt med konstant uppsatspanik. På ett sätt är det bra - jag behöver press för att prestera bra. Men det gör också att andra distraherande saker i mitt liv är oerhört stressande när de går fel. Jag har liksom inte tid med sådant just nu. Mötet med en vän idag blev inte som det skulle och det störde banan med resten av min dag - jag sket i träningen och stack hem istället. Efter lite lunch och städning kändes uppsatsen lagom lockande. (Jag städar ALLTID när jag skriver uppsats för att dra ut på det, det klassiska är att jag börjar organisera klädkammaren eller bokhyllan).
Jävla skit:
- Lillkattan skvätte i min gymväska (köpte en ny idag som jag inte har råd med).
- Skrutt har fått tillbaka öronskabben. DAMN! Jag har inte råd med detta nu men får naturligtvis ta mig råd. Tur att jag ska jobba i helgen. För man kan bara inte behandla en katt, alla katterna i hushållet (tre) måste behandlas för skabb är fruktansvärt smittsamt, även om jag inte såg några tecken på de andra katterna.
Vi kan säga att jag lider för konsten (!), förutsatt att lidande definieras av att vara pank och att uppsatskrivande kan likställas med konst. Hm.
Kommentarer
Postat av: nett
Men du, när kommer det där magiska datumet där du kan slappna av? Finns det något sånt? Jag mår alltid bättre när jag har stress-angst, av att fokusera på när allt är över. Då kan jag bita ihop och muttra "andra juni, andra juni, andra juni...".
Postat av: Nancy
*mumlar* 17 mars, 17 mars 17 mars :)
Opponeringen är den 27:e, glöm inte att komma!
Trackback
