The Rants And Moans Of Negative Nancy

Sambon har som sagt skadat korsbanden i ena knäet och hoppar på kryckor. Att vi bor på tredje våningen utan hiss men med spiraltrappa ute i förorten med minst ett byte i kollektivtrafiken innan man når stadskärnan förvärrar naturligtvis hans förmåga att ta sig fram och framförallt: ta sig ut ur lägenheten. Omständigheterna omfördelar även hushållsysslorna lite, dvs. allt faller numera på min lott och helt ärligt, jag är väl inte överförtjust. Jag är en dålig flickvän som ogillar att känna sig som en husfru. Å andra sidan har jag fått en nyttig läxa: hemmafru är och kommer aldrig bli min grej. Ja, jag är för egoistisk för att trivas med att pyssla om någon. Att pyssla om M när han är skadad är en nödvändighet jag gör för att jag älskar honom, men jag föredrar hur vi hade det innan - dvs. vi delade på det. Och helt ärligt: jag förstår inte heller varför man skulle vilja bära hela bördan med sysslor helt själv när man är i en relation och bor med någon.

Låten som snurrar i huvudet nuförtiden: (Älskar Grindhouse för övrigt)


Sista terminen fortskrider och ju mer tankarna går runt i huvudet på planer och arbete desto mer ökar ångesten. Idag fick jag ett uppmuntrande mail från oväntat håll - överraskning deluxe!