Girl, interrupted
Är en självbiografisk bok skriven av Susanna Kaysen som senare gjordes som film med Angelina Jolie och Winona Ryder. Jag har sett filmen, jag gillade den och förra veckan köpte jag boken. Den är grymt annorlunda jämfört med filmen (de verkar ha hittat på hälften av alla historier även om huvudhistorien är delvis detsamma). Men damn, I love it. För det första älskar jag att läsa på engelska (svenska är så begränsande i jämförelse) och för det andra älskar jag att läsa om misär.
What would have been an apprioate lever of intensity for my anger at feeling shut out of life? My classmates were spinning their fantasies för the future: lawyer, ethnobotanist, Buddhist Monk (it was a very progressive high school). Even the dumb, uninteresting ones who were there to provide 'balance' looked forward to their marriages and their children. I knew I wasn't going to have any of this because I knew I didn't want it. But did that mean I would have nothing?
Favoritbit i slutet. Jag är sentimental och känner så i stort sett varje dag. Dels för att jag har insett att jag inte vill ha allt det där (familj, barn, villa, vovve, miljöbil?) men också för att jag inte är bergsäker på vad jag ska göra med mitt liv istället. Vad ska jag fylla tomrummet med när alla andra är upptagna med sina liv?
Överlevde natten inatt på jobbet förresten. Helt okej, lugn som fan och jag satt och drack te och tittade på 'California' mitt i natten. Finns helt klart värre saker att göra och få betalt för. Sitter nu och håller mig vaken för att kunna ringa chefen vid kvart över åtta. Fan vad jag inte vill. Alls. Fan. Skit. Också.
What would have been an apprioate lever of intensity for my anger at feeling shut out of life? My classmates were spinning their fantasies för the future: lawyer, ethnobotanist, Buddhist Monk (it was a very progressive high school). Even the dumb, uninteresting ones who were there to provide 'balance' looked forward to their marriages and their children. I knew I wasn't going to have any of this because I knew I didn't want it. But did that mean I would have nothing?
Favoritbit i slutet. Jag är sentimental och känner så i stort sett varje dag. Dels för att jag har insett att jag inte vill ha allt det där (familj, barn, villa, vovve, miljöbil?) men också för att jag inte är bergsäker på vad jag ska göra med mitt liv istället. Vad ska jag fylla tomrummet med när alla andra är upptagna med sina liv?
Överlevde natten inatt på jobbet förresten. Helt okej, lugn som fan och jag satt och drack te och tittade på 'California' mitt i natten. Finns helt klart värre saker att göra och få betalt för. Sitter nu och håller mig vaken för att kunna ringa chefen vid kvart över åtta. Fan vad jag inte vill. Alls. Fan. Skit. Också.
Kommentarer
Trackback
