The Rants And Moans Of Negative Nancy

Jag borde  bannlysas från alla forum på denna jord. Men det är min största sysselsättning att roa mig med att sitta och läsa vad folk diskuterar. Om jag bara kunde låta bli att lägga mig i också. Vilket jag faktiskt gjort den här gången, då jag istället sitter och spyr galla i min blogg.

Jag blir så jävla trött på när folk diskuterar feminism som att alla är manshatare och om feministerna bara kunde fokusera på jämlikhet så vore allting bättre. Jaha, vad tror ni det handlar om nu - orakade kvinnors plan att ta över världen och fängsla alla män i små burar?

För det första har jag aldrig varit med mer om att anhängare av en politisk ideologi för stå till svars för precis vad alla människor som kallar/ kallat sig feminister sagt. Inte fan ber man Reinfeldt stå till svars för vad Bildt sade den 6 oktober 1994 kl 20.07!?

För inte fan är alla moderater ?skyldiga? att försvara varandra utifrån parollen att alla är moderater. Men så fort man säger att man är feminist så: ?Men jaha, Tina sa ju bla bla bla, är du också manshatare?? eller ?Gynning tog ju ut sina bröst, vadå, tycker du att silikonbröst borde förbjudas eller??...

Den mest hjärndöda diskussion jag någonsin haft var för ett tag sedan med en person om pornografi, vars strategi gick ut på att be mig att försvara argument som andra feminister, porrmotståndare, whatever kommit med även fast jag hela tiden förmedlade att jag inte tycker si och inte tycker så/ inte höll med vilket jag tydligen skulle göra - i egenskap av feminist. Det ironiska är när man börjar ta allting på allvar, vilket tydligen är ett brott mot mänskligheten, (Jag tar alltid diskussioner på allvar!) - är man defensiv och ?arg? och ojojoj vad liv det blev i luckan, lugna ner dig lilla gumman!!

... Eh va?

Men förringande är en smart strategi, jävligt smart faktiskt, för det som folk minst vill vara är ju löjliga och alla vet att feminister är humorbefriande manshatare med underarmshår och rättvisemärkta underkläder.

Men för att förhindra att jag spenderar hela söndagen med att skriva en mindre avhandling så tar jag ETT exempel som de flesta kan hålla med om, vare sig de är feminister eller inte.

Alltså, GENERELLT SETT, visar flera undersökningar på att kvinnor har lägre löner och en sämre löneutveckling - i synnerhet i kvinnodominerade branscher. (ex vården, förskolan m.m)

Det är alltså ingen humbug eller magiska drakar jag ber er att tro på. Bara att kvinnor generellt sett har mindre pengar i plånboken. Detta förhindrar inte att det finns kvinnliga chefer i Sverige som drar två mille om året men jag vill snarare påstå att de inte är vanliga. Hursomhelst.

Okej, detta är ett exempel som de flesta brukar gå med på - feminist eller inte feminist.

Jaha, och sen då? 

Många är stora fan av att proklamera jämlikhet och dylikt ISTÄLLET för feminism för alla vet ju att det är två helt olika saker (här brukar jag se rött).

Men om vi nu ska åtgärda lönerna då? Om vi nu bestämmer oss för att vi tycker att det är fel med olika lönenivåer baserade på kön och vill ha en jämlik löneutveckling?

Vad är då en ?jämlik? löneutveckling?

I den här diskussionen tänker jag mig att de flesta skulle säga att 'lika pengar för lika jobb' är en bra utgångspunkt.

Jaha, och sen då?

Ska vi trolla fram lite pengar så att alla kvinnor får samma lön?

Problemet är att vi inte kan trolla fram pengar.

Så vad händer nu?

Om man verkligen skulle åtgärda lönerna så blir ju det enda möjliga att ta pengarna från männen - för att höja kvinnors löner till en jämlik nivå sker det alltså på bekostnad av männen. 

Pengarna måste komma från någonstans och nu kommer vi till kärnfrågan: Hur många killar är villiga att ge upp en löneförhöjning för att arbetsgivaren bestämde sig för att höja de kvinnliga anställdas löner?

Inte undra på att man vill förringa feminismen, inte nog med att den pekar på grymma orättvisor i samhället, den innebär också att för att göra samhället bättre och mer jämlikt måste man ge upp saker.

I ett samhälle där alla har blivit för själviska för att upprätthålla välfärden i Sverige och knappt betala skatt är det solklart att feminismen inte är populär. Alla som går på socialbidrag är snyltare som lever gott på staten och feministerna behövs inte för Sverige är ett jättejämlikt land. Det kunde säkerligen bli värre men tänk på kvinnorna i Afghanistan innan du börjar klaga! 

Eh jaha?

Det är ju ungefär som att säga att jag inte får klaga på hur äckligt broccoli är för att det finns barn i tredje världen som har det värre och äter typ varannan dag, de skulle minsann älska broccoli. Då kan man ju lika gärna hålla käften om allting.

Inga kanelbullar på jobbet idag? Eller kom bussen inte i tid för fjärde gången?

Tough shit, det finns barnsoldater i Afrika som varken har mor eller far eller bullar.

Ett exempel som är solklart och så jävla bra (som jag dock inte kommer ihåg vart jag läst, säkerligen någon krönika): 

En kvinna beskrev det som om att hon såklart ville att hennes man skulle vara solidarisk med henne för att om hon hade en svart man och de bodde i Sydafrika under apartheid hade det varit helt omöjligt att inte vara solidarisk med honom och försöka säga ifrån.

Det är ju ffs det det handlar om!

Alla har döttrar, mödrar, flickvänner, fruar eller kvinnliga vänner!!?!

Att ta ut en rejäl pappaledighet, säga ifrån när någon skriker hora i skolkorridoren eller på stan och fundera över löneutvecklingen på jobbet är val fan det minsta man kan göra?

Skit i alla andra om du inte orkar vara solidarisk med världen men vill du verkligen att din mamma knegar för 10 % mindre lön för att hon har tuttar? Eller att din framtida dotter eller nuvarande flickvän kanske inte kan få en våldtäktsman fälld för att hon hade en kort kjol och högklackat på sig?

Jag är fan hellre en sur feminist än en jävla andra klassens människa anyday.