The pussy crew
Jag har inte katter eller husdjur, jag har en flock. Tre katter, två ungkissar och en äldre hona. Den äldsta katten var en födelsedagspresent från min ex-sambo - jag fick åka med till Djuren Samarittjänst och välja ut en kissekatt. Denna gudomliga skogiskisse är lika lugn som hon är vacker och hämtades vid 2.5 års ålder (Honey Roadkill). Den mellersta, en vild hankatt (halvskogis) (Skrutten Dumbass Roadkill) hämtades upp från Göteborgs katthjälp som kattunge för att två katter har varandra och slipper lida av för mycket ensamhet. Den tredje kom till av en händelse, hon dök upp som en utmärglad smutsig kattunge när jag jobbade och vädrade med fönstrena öppna. (Vi ligger på bottenvåningen). Mitt hjärta smälte inför anblicken av denna lilla utmärglade lilla kisse och eftersom hon kom så bra överens med Skrutten när jag tog hem henne kunde jag helt enkelt inte skicka bort henne.
Jag förstår inte alls folk totala brist på respekt inför och empati med katten som husdjur. Det kryllar av vilda och hemlösa katter överallt. Många utsparkade och övergivna sommarkatter. Mitt hjärta blöder konstant när jag läser om kissar som förolyckas eller när jag råkar se någon av dessa små varelser runtspringandes i omgivningarna.
Är folk helt jävla hjärtlösa nuförtiden?
Till min familjs och pojkväns förtret kan jag inte gå förbi en mager liten mjauande pälsboll utan att ta hem den.
...Av samma skäl skämmer jag bort mina egna kissar otroligt mycket med gottig mat, överflöd av leksaker och lekställningar. De är oförskämda små kelgrisar som får vara överallt i lägenheten och jag är konstant täckt av hår. ...Men jag älskar dem...
Kommentarer
Trackback
