The Rants And Moans Of Negative Nancy

Kliniken jag brukar ta mina katter har något så fiffigt som öppet hus för vaccinationer mellan 9-15 varje dag så det är bara att pallra sig dit när man har tid. Mucho smidigt. 

Dagen D idag iallafall när pappa och jag tar hela flocken på en gång. Enklast. Men lite omständigt. Far passade på att boka seniorkontroll för klumpedunsen hemma hos honom (going on 14 år nu i okt) också.

Hursomhelst, fick sitta och vänta lite i väntrummet där jag insåg att vi djurvänner (vissa av oss fanatiska och andra inte, personligen är jag en hardcore fanatiker and darn proud of it) behandlar våra djur som barn, och det kan jag gå med på men en del tycks också prata konstant barnspråk (never good).

...Satt och skötte mig själv i väntan på att få komma in när det kommer in en gubbe (de lärde tvistar om han var bög eller inte, min gay-dar är pinsamt outvecklad) med världens mest bögiga hund iallafall. Liten sådan där minihund som vilade på gubben arm. Tofsiga öron och benig kropp. Hunden dvs. inte gubben.

Han tycks också gå efter premissena har man djur har man något att prata om och öppnar samtal med alla i väntrummet, t.o.m mig som är otroligt svårflörtad.

"Är det ett par pissekatter du har där?!"

Förstår först inte vad han menar, mina katter är inte piss(urin)-katter. Pappa finner sig snabbare än mig och nickar och verkar inte alls särskilt förvånad över att en gubbe på 50 pratar bebisspråk med andra främmande människor.

"Jao, de kan ju vara så fina bla bla bla..." fortsätter gubben innan han till slut blir inkallad. 

....It's a strange world.