The Rants And Moans Of Negative Nancy

Well behaved women rarely make history.

Pyntad feminist?

Jag själv har väldigt svårt (till viss del) med mina feministiska åsikter och min fåfänga. Jag skulle gärna vilja säga att utseendefixering inte är kvinnor förunnat och att alla, oavsett kön, vill se fina ut för sig själv, sina partners, omvärlden - you name it, det finns tusen skäl. 

Det är bara halva sanningen förstås, för kvinnor kategoriseras och värderas från sitt utseende mer frekvent i vardagliga situationer. En fördom som befästes i mitt medvetande då jag gick på vårdmässan neutral (osminkad, men hel och ren i propra kläder) och sedan dagen efter with my face on (sminkad, hel och ren samt i kjol). Gissa vilken av dagarna som jag fick fylla i flest ansökningar?! 

Det är väl klart att jag utnyttjar det. Jag ändrar och målar utefter vilken situation jag kommer befinna mig i och vilken utgång jag vill att det ska bli. Om det är rätt eller inte kan diskuteras. 

Å andra sidan är alla människor socialt medvetna och pratar knappast slang på föreläsningen eller har kostym på badstranden. Underförstådda koder snappar vi alla upp för att förenkla möten och relationer med andra människor.

Men till saken hör också att jag gillar att experimentera med mitt utseende. Det är roligt på ett barnsligt-leka-med-trolldeg-sätt. Har jag socialiserats in i detta? Troligtvis.

Är detta jobbigt?

Ja, för utseendet är det enda som inte är bestående. Ålderdom, rynkor, klimakteriet. You know. Det där som gör en till en gumma. Och ja, den enda som anses sexig i pensionärsåldern är Herr Connery. 

Inte en gammal sexig gumma i sikte: - Oh yeah den där Astrid Lindgren, hon är het!, kommer ju absolut ingen säga -någonsin! ( Förutom kanske sådana med granny-fetisher.)

...Så hur ska man förhålla sig till detta?

Ja, alltså, utseende är ingenting man kommer ifrån, vad som än hänger eller inte hänger mellan benen på en. Och det är roligt att klä upp sig och känna sig fin.

Kanske bör man reflektera över vilket slags utseende man vill ha/ strävar emot. Kan man etikettera vissa utseenden som olämpliga? Möjligtvis.

Att känna en viss press på sig att upprätthålla ett superduperkvinnligt och orimligt utseendet skapar ju mer ångest än experimentlusta och tillfredställelse. Dvs. att försöka efterlikna ett orimligt kvinnligt skönhetsideal (a la v. Beckham med barnstorlek på kläderna och tuttarna under hakan). Vägen dit är kantad av dieter och platskirurgi.

...En sak som däremot är väldigt viktig för mig (mycket mer än mitt utseende) är att jag inte framställer mig som hjälplös/ underdånig/ undergiven i sociala situationer. Jag är inte hjälplös och jag kan fixa allting själv. Och om jag mot någon förmodan inte skulle kunna fixa något så beror det INTE på att det INTE dinglar något mellan mina ben.

Tre saker är jävligt mycket viktigare än om man har läppstift 24/7 eller inte:

- Att vara påläst. Allmänbildning. Utbildning på högre nivå. Våga vara framgångsrik!

- Käfta tillbaka! Håller man tyst kommer vissa människor få för sig att det är rätt att uttrycka sig hursomhelst.

- Jämlikhet börjar hemma och slutar på stan och vice versa. 

 

Håller med om dina tre viktiga saker och lägger till; ödmjukhet inför sig själv och andra. Det är inte könsbundet och gagnar definitivt hela världen :)

"Men till saken hör också att jag gillar att experimentera med mitt utseende. Det är roligt på ett barnsligt-leka-med-trolldeg-sätt. Har jag socialiserats in i detta? Troligtvis".

Svar; tror jag inte alls. Om du tittar dig omkring så är de allra flesta för fega och osäkra för att våga experimentera med sig själva.

Jag tror att man bara vågar experimentera fullt ut med sitt utseende om man vet vad man står inuti. Kanske har jag fel men jag gillar min tanke bättre än din för det gör oss lite mer unika *ler*

Hosanna: Väl valda ord! Gillar din tanke också. Men tror ändå att vi tjejer uppmuntras starkt till att bry oss om vårt utseende i en större utsträckning. Kanske var egentligen det jag var ute efter att säga! :)

"Men tror ändå att vi tjejer uppmuntras starkt till att bry oss om vårt utseende i en större utsträckning".

Ja, det håller jag definitivt med dig om :)

Jag har ju som du vet barn i alla möjliga åldrar. Bl a två flickor elva och fem år och det är stört omöjligt att hitta kläder som "håller måttet" Det är paljetter, korta toppar, syntet. Kort sagt, ofta väldigt opraktiskt och får bara tvättas i 40 grader. De är således inte tänkta att leka i medan pojkarnas kläder har förstärkta knän, foder, tvättas i 60 grader och rär rymliga.

DET stör mig grymt!!!

Hosanna: Indeed. Det där med kläder till barn är extremt störande! Snacka om att försöka pracka på dem en könsroll så tidigt som möjligt. Inte okej!

Hej gumsan!

Lite kul att du igår skrev om det här med utseendet och samhället. Jag har i ett par dagar tänkt skriva om färg, kläder, samhälle... Dess påverkan på människan. Och det gjorde jag också igår:-)

Kram!
/E.