Damn cat
Flocken råkade ut för öronskabb och som vanligt var Skrutten värst drabbad. Han fick gå med tratt länge och lyckades innan det med att klia upp sår i öronen vilket gjorde att tratten fick stanna på även efter utrensning och behandling hos veterinären. Jag har uppfostrat det lilla monstret och är mest van vid att hantera honom så därför blev det så att jag höll fast honom hos veterinären och har hållit efter och rengjort hans öronen mellan varven. Inte undra på att katten är sur på mig, han är superpurken faktiskt. Men till skillnad från innan, när jag bodde ensam, har han inte slutat sura för det är bara att gå till M för lite kel och uppmärksamhet. Ett superlöjligt problem men nu efter en och en halv vecka känns det jobbigt. Skrutt vill inte ligga hos mig, sover inte i sängen längre, vill inte kela alls förutom med M. And it is breaking my heart. Framstår säkert som skitlöjligt men min kattflock har varit min familj i flera år nu och den betyder mycket för den har jag skapat själv, istället för bara fötts in i. Dessutom har Skrutt bott hos mig sedan han var kattunge, jag har uppfostrat det lilla aset (eller snarare låtit bli att uppfostra honom) - han ska inte sura såhär länge. Surkisse.
Kommentarer
Trackback
