The Rants And Moans Of Negative Nancy

Det tar ca en kvart att gå hem från jobbet i rask takt och fem minuter med bussen. Jag brukar nästan alltid promenera både till jobbet och hem för då får jag en halvtimmes rask promenad genomförd och mindre dåligt samvete för att jag inte gick till gymmet (palla gymma och jobba på samma dag). Plus att promenader med musik i öronen är uppfriskande och bla bla bla (palla vänta på bussen på kvällen för att åka två hållplatser).

Hursomhelst, på vägen hem går man genom skogen och allmänt mörka och folktomma områden och varje gång jag går där och låter tankarna flyter utvärderar jag mig själv. Idag hade jag visserligen sminkat mig men var osexigt klädd i pösig tunika, blåjeans, kängor, svarta kofta och svart parkas. Om jag skulle bli våldtagen skulle iallafall ingen kunna beskylla mig för att "vilja något" - det är bara flickor i genomskinliga toppar och stringtrosor som "vill något" och ger mixade signaler. Påbyltade flickor i parkas och kängor är bara intresserade av att gå hem och sova (ensam!). Men sedan tänker jag på alla böcker om sex, fetischer, seriemördare, pornografi och annat allmänt avvikande (och tämligen intressant) som bor i min bokhylla och drar en tyst men djup suck för mig själv. Ungefär fem sekunder senare inser jag att min närvaro vid ställen som FPP och KN antagligen var sista spiken i kistan. Sexfixerad står som stämplat i pannan säger de. Sådana flickor som jag får tydligen inte våldtäktsmän fällda även om de har fula jeans och parkas på sig. Lustiga och irriterande löjliga tankar som fyller skallen på vägen hem sådär.