Behåller man ett skadat foster?
Expressen skriver om en mamma som fått veta att hennes foster har ett hjärtfel och om hur hon väljer att ta beslutet att behålla barnet ändå. Tillsammans med denna artikel finns även en annan om en mamma som valde att avsluta graviditeten på grund att hennes barn hade andra hjärtskador.
Man skulle tro att mitt jobb med handikappade ungdomar och vuxna skulle göra mig mer positiv till att behålla foster med skador eller handikapp. Innan jag började jobba med detta var jag halvt om halvt övertygad om att jag personligen aldrig skulle behålla ett barn med skador (vilket iförsig är ett lönlöst ställningstagande då jag har noll planer på att skaffa barn, ever). Men om jag var på något sätt osäker innan (allt under 100 % bombsäker) har alla tvivel försvunnit.
En av de första sakerna man lär sig (inom vården) är att inte jämföra handikappade individers liv med sitt egna. Det är naturligtvis sant att man inte ska göra det men det är även samtidigt oundvikligt. Ens liv är ju ens permanenta referenspunkt?
Och det finns underbara familjer som är fantastiska stöd till sina barn och det finns handikappade med egen lägenhet, jobb och partners i sitt liv. Det finns också handikappade som måste medicineras dagligen för att orka och som har ständiga/ stora smärtor. Folk som inte kan meddela sig med omvärlden och lever i skal som ger upp för tidigt.
Som vanligt är allting en graderingsfråga. Hur sjukt är för sjukt?
Man skulle tro att mitt jobb med handikappade ungdomar och vuxna skulle göra mig mer positiv till att behålla foster med skador eller handikapp. Innan jag började jobba med detta var jag halvt om halvt övertygad om att jag personligen aldrig skulle behålla ett barn med skador (vilket iförsig är ett lönlöst ställningstagande då jag har noll planer på att skaffa barn, ever). Men om jag var på något sätt osäker innan (allt under 100 % bombsäker) har alla tvivel försvunnit.
En av de första sakerna man lär sig (inom vården) är att inte jämföra handikappade individers liv med sitt egna. Det är naturligtvis sant att man inte ska göra det men det är även samtidigt oundvikligt. Ens liv är ju ens permanenta referenspunkt?
Och det finns underbara familjer som är fantastiska stöd till sina barn och det finns handikappade med egen lägenhet, jobb och partners i sitt liv. Det finns också handikappade som måste medicineras dagligen för att orka och som har ständiga/ stora smärtor. Folk som inte kan meddela sig med omvärlden och lever i skal som ger upp för tidigt.
Som vanligt är allting en graderingsfråga. Hur sjukt är för sjukt?
Kommentarer
Postat av: lovisa
ha en bra måndag!
Postat av: Flunky
Alltså, "det finns handikappade med egen lägenhet, jobb och partners i sitt liv" fick mig att skratta för jag själv är inte handikappad men har bara jobb utav de tre sakerna.
Postat av: Hosanna
Har inget svar. Läste också om de båda kvinnorna och våndades med dem. Inga enkla beslut. Även om personligen är emot abort (för mig) så tror jag inte att valet är så enkelt när man står där.
Upenbarligen har man ju inte vårdens fulla stöd om man väljer att föda fram barnet heller...
Trackback
