Lagar, piercing, vården!
Alltså, pga. mitt arbetes natur kan jag nästan aldrig egentligen prata om det då vi inom vården har tystnadsplikt. Jag kan prata om arbetet ur en orkessynpunkt: "Idag var det riktigt jobbigt". Men jag kan aldrig diskutera varför. Hursomhelst, idag fick jag veta att el chefo har hittat en lag som säger att personal som lagar mat inte ska ha piercing. Hur denna diskussion kom upp från första början kan jag naturligtvis inte prata om. Men, to the point - om hon skulle göra något av det, dvs. kräva att vi piercade skulle ta ut piercingarna var ingen riktigt säker på jag som tror fullt och fast på att vara beredd i krislägen (jag skulle aldrig ta ut piercingarna på mitt jobb, principsak, men jag behöver behålla mitt sommarjobb ergo krisläge pour moi). Så till skillnad från kreti och pleti på jobbet vars plan var att "vägra ta ut dem" om krav skulle dyka upp ringde jag min kära far för att be om råd (efter extensiva men resultatlösa googlingar).
Så jag spenderade ca en halvtimma och gjorde jobbet som någon på jobbet skulle ha gjort från första början:
- Jag vände mig till facket som (inte är kommunal) men som ändå rimligtvis skulle kunna ge mig råd. Först pratade jag med regionkontoret och blev refererad till lokalavdelningen. Gubben var fruktansvärt trevlig (!) och gav mig numret till miljöförvaltningen. Där refererades jag dock vidare till en kvinna som inte var inne för tillfället.
- Facket-gubben hade dock tipsat om Jämo så jag ringde en av deras jurister, hon kände inte tills någonting annat än lagarna som reglerar livsmedelshantering och refererade mig till Livsmedelsverket.
- På Livsmedelsverket fick jag prata med en annan väldigt trevlig (!) kvinna som guidade mig runt på deras hemsida till olika PDF:er med hygienförordningar och EU:s livsmedelslag. Det enda som behandlade personlig hygien var två avsnitt i förordning 852, kap 8. Piercingar uttrycks inte explicit i texten. Dock kan tydligen termen "hudinfektioner" ibland tolkas av andra som piercingar för att legitimera urtagande. Kopplingen mellan att jag lagar mat för fem gäster i ett litet kök kändes dock väldigt löst kopplat till regler för livsmedelshantering. Och har chefen planer på att försöka applicera detta på vår verksamhet (hur långsökt det än är) så kan hon ju inte axa ut vilka regler hon vill utan måste då rimligen även applicera de andra föreskrifterna kring hygien i vårt kök (ha!).
Den stora frågan (snarare frågorna) är naturligtvis:
Hade chefen missuppfattat lagen? Hade hon kollat upp det ordentligt?
Tänkte hon bluffa välmedveten om att ingen av de andra på jobbet skulle kolla upp det ordentligt?
Har hon vidlyftiga planer på att försöka hota personalen till urtagande?
God, I wish I knew.
... Anyway,
jag ringde till jobbet, meddelade vad jag kommit fram till och gick och lagade lunch. Någonstans efter lunch och efter tuppluren men innan klockan sex förvärvade jag en huvudvärk, inte av denna värld, och var tvungen att meddela syster att jag inte kunde äta middag med henne. Dock var det en olycka på spåret ut hit och vagnarna stod still så jag hade ändå inte kunnat ta mig in till stan. En mycket irriterad sambo upplyste mig om detta när det tagit honom över två timmar att ta sig hem. Att jag ändå gick på föreläsningen imorse gör det lite bättre - dagen är alltså inte helt bortslösad. Hep! Dags att ta något att äta, utöver Ipren dvs.
Så jag spenderade ca en halvtimma och gjorde jobbet som någon på jobbet skulle ha gjort från första början:
- Jag vände mig till facket som (inte är kommunal) men som ändå rimligtvis skulle kunna ge mig råd. Först pratade jag med regionkontoret och blev refererad till lokalavdelningen. Gubben var fruktansvärt trevlig (!) och gav mig numret till miljöförvaltningen. Där refererades jag dock vidare till en kvinna som inte var inne för tillfället.
- Facket-gubben hade dock tipsat om Jämo så jag ringde en av deras jurister, hon kände inte tills någonting annat än lagarna som reglerar livsmedelshantering och refererade mig till Livsmedelsverket.
- På Livsmedelsverket fick jag prata med en annan väldigt trevlig (!) kvinna som guidade mig runt på deras hemsida till olika PDF:er med hygienförordningar och EU:s livsmedelslag. Det enda som behandlade personlig hygien var två avsnitt i förordning 852, kap 8. Piercingar uttrycks inte explicit i texten. Dock kan tydligen termen "hudinfektioner" ibland tolkas av andra som piercingar för att legitimera urtagande. Kopplingen mellan att jag lagar mat för fem gäster i ett litet kök kändes dock väldigt löst kopplat till regler för livsmedelshantering. Och har chefen planer på att försöka applicera detta på vår verksamhet (hur långsökt det än är) så kan hon ju inte axa ut vilka regler hon vill utan måste då rimligen även applicera de andra föreskrifterna kring hygien i vårt kök (ha!).
Den stora frågan (snarare frågorna) är naturligtvis:
Hade chefen missuppfattat lagen? Hade hon kollat upp det ordentligt?
Tänkte hon bluffa välmedveten om att ingen av de andra på jobbet skulle kolla upp det ordentligt?
Har hon vidlyftiga planer på att försöka hota personalen till urtagande?
God, I wish I knew.
... Anyway,
jag ringde till jobbet, meddelade vad jag kommit fram till och gick och lagade lunch. Någonstans efter lunch och efter tuppluren men innan klockan sex förvärvade jag en huvudvärk, inte av denna värld, och var tvungen att meddela syster att jag inte kunde äta middag med henne. Dock var det en olycka på spåret ut hit och vagnarna stod still så jag hade ändå inte kunnat ta mig in till stan. En mycket irriterad sambo upplyste mig om detta när det tagit honom över två timmar att ta sig hem. Att jag ändå gick på föreläsningen imorse gör det lite bättre - dagen är alltså inte helt bortslösad. Hep! Dags att ta något att äta, utöver Ipren dvs.
Kommentarer
Postat av: Elina
Ohh, herregud... Vilken röra! Jag förstår att du fått huvudvärk! Vården har alltid sina regler, särskilt jobbet du jobbar på;-)
/E.
Trackback
