The Rants And Moans Of Negative Nancy

Upptäckte igår att lillkattan varit och tuggat på snittet på magen. Houdini-katten herself har inte bara lyckats ta sig ur tratten ett antal gånger utan kan även sträcka halsen till size giraff och slicka/ gnaga på slutet av snittet samt använda trattkanten till att klia sig. Tråden har i slutet av snittet börjat kika fram, snittets såryta har vidgats och det har även svullnat upp rejält. Så jag kröp upp ur sängen klockan sju imorse och ringde veterinären som klämde in mig på en tid halv tolv idag (thank god). Jag är medveten om att jag är överdrivet orolig när det kommer till mina katter men det är väldigt lätt att bli det när de envisas med att råka ut för saker och dra på sig sjukdomar och diverse besvär. Kände mig som en yr, svettig och ångestfylld höna igår kväll när jag satt och googlade infektioner relaterade till kastreringar och genomled folks mardrömshistorier om biverkningar, bukbråk och långdragna infektioner. M försökte övertala mig att sluta söka men jag som hellre vet än är ovetande kände mig mer orolig men även lugnare efter ha plöjt otaliga forumstrådar. Jag är oroligare för att jag vet att det kan gå fel utav helvete men är lugnare för att jag vet vad som händer isåfall och hur saker och ting kan utveckla sig. Men det kommer naturligtvis gå bra.