Dita von Teese - The created beauty
Min nattliga förströelse på jobbet bestod av att plöja igenom (och beundra) "Burlesque And The Art Of The Teese / Fetish And The Art Of The Teese" av Dita von Teese. Otroligt lugnt i övrigt så jag kunde sitta med gott samvete och läsa. Programutbudet på tv var inatt ändå synnerligen magert. Dita pratar om sig själv (och även andra burlesquedansöser) som skapade skönheter och lanserar begreppet: The created beauty. Den skapade skönheten har alltid tilltalat mig mer och antagligen främst av två skäl: den kan förvärvas och den kan kontrolleras. Sedd som varken vacker eller tilltalande i mina unga år samt född med ett stort kontrollbehov är väl naturliga förklaringar till varför den skapade skönheten fascinerar mig. Det roliga i kostymering, maskerad och att spela olika roller har alltid också legat varmt om hjärtat.
Det finns dock två inriktningar av den skapade skönheten, den delen som Dita representerar och sedan den andra formen som är nästintill en parodi på den 'naturliga skönheten' (se Hugh Hefners flickvänner från 90-talet och framåt). The girl next door, den där blonderade solbrända fräscha looken som många verkar vara ute efter. Att fräsch verkar synonymt med fejkat är ganska intressant. Brännan (BUS), läpputtet (Restylane) och den slanka, "naturliga kroppen" (Ästörning/ bantning/ träning etc) som många bloggerskor förespråkar som absolut naturligt fräscht och snyggt är ju nästan alltid fejk. Det handlar istället om ansträngning (som alltid) när det kommer till skönhet (och i synnerhet kvinnlig sådan).
En viktig poäng är även att den skapade skönheten inte försöker vara naturlig, den är ingen illusion där det är svårt att utreda vad som är förstärkt, påmålat eller naturligt. Den är teatralisk och färgstark och spännande. Dita gör heller inga aspirationer på att vara en naturlig skönhet och hon hymlar inte heller om vad som betyder mest i hennes show (kostymerna). Dita själv lockar, förför och fascinerar genom de många fotografierna. Och bokens layout är påkostad och vacker, kan inte riktigt smälta att jag betalade ynka 217 kronor för denna underbara sak. Förutom text är boken sprängfylld med vackra fotografier av Dita och även i viss mån andra burlesquedansare och pinuppor (ex. Mae West, Marilyn Monroe och Betty Grable). Tips om musik, filmer, citat, smink och stil blandas med historiska genomgångar och självbiografiska avsnitt. Stunning.
Men Dita, lovely Dita, du tappade mig på slutet (av fetishdelen) där feminism slank in där det inte hör hemma. Varför ens ta upp det?
Hon skriver att folk brukar fråga henne om det finns något feministiskt i hennes föreställningar och hon gör en kupp (som så många andra) och gör ett försök med en egen (komisk?) definition av det feministiska elementet, som för henne betyder att hon är så feminin som möjligt. Oj, vad jag hatar sådana omformuleringar, ofta i stil med "Alltså, jag är feminist men jag hatar inte män" och "Alltså, jag är feminist men jag rakar mig under armarna" etc där vederbörande finner det nödvändigt att genast skapa en egen definition av feminism som begrepp, något som är förunnat feminister och feminismen som ideologi. Man hör knappast andra politiska inriktningar hastigt förklara sig med panik i blicken: "Alltså, jag är nazist men använder inte kängor." och "Alltså, jag är kommunist men klär inte riktigt i rött så jag undviker det." Dita formulerar även frågor om varför det är mer accepterat att spela rollen som domina än rollen som hjälplös "damsel in distress". Jag har inga problem med Ditas personliga preferenser men tycker att frågan är ganska onödig. Ja, varför associerar inte många en hjälplös uppbunden kvinna med positiva associationer? I wonder why. (Förresten, gud vad jag är trött på kvinnor som omfamnar retro, vintage, rockabilly etc (whatever takes your fancy) och sedan letar efter en "riktig" man och återupplivar gamla utdöda relationsmönster och samhällsnormer.)
Oh hun, det var helt fab boken igenom, varför en sådan tråkig avslutning, why oh why oh why...
Helt otroligt vacker.
Det finns dock två inriktningar av den skapade skönheten, den delen som Dita representerar och sedan den andra formen som är nästintill en parodi på den 'naturliga skönheten' (se Hugh Hefners flickvänner från 90-talet och framåt). The girl next door, den där blonderade solbrända fräscha looken som många verkar vara ute efter. Att fräsch verkar synonymt med fejkat är ganska intressant. Brännan (BUS), läpputtet (Restylane) och den slanka, "naturliga kroppen" (Ästörning/ bantning/ träning etc) som många bloggerskor förespråkar som absolut naturligt fräscht och snyggt är ju nästan alltid fejk. Det handlar istället om ansträngning (som alltid) när det kommer till skönhet (och i synnerhet kvinnlig sådan).
En viktig poäng är även att den skapade skönheten inte försöker vara naturlig, den är ingen illusion där det är svårt att utreda vad som är förstärkt, påmålat eller naturligt. Den är teatralisk och färgstark och spännande. Dita gör heller inga aspirationer på att vara en naturlig skönhet och hon hymlar inte heller om vad som betyder mest i hennes show (kostymerna). Dita själv lockar, förför och fascinerar genom de många fotografierna. Och bokens layout är påkostad och vacker, kan inte riktigt smälta att jag betalade ynka 217 kronor för denna underbara sak. Förutom text är boken sprängfylld med vackra fotografier av Dita och även i viss mån andra burlesquedansare och pinuppor (ex. Mae West, Marilyn Monroe och Betty Grable). Tips om musik, filmer, citat, smink och stil blandas med historiska genomgångar och självbiografiska avsnitt. Stunning.
Men Dita, lovely Dita, du tappade mig på slutet (av fetishdelen) där feminism slank in där det inte hör hemma. Varför ens ta upp det?
Hon skriver att folk brukar fråga henne om det finns något feministiskt i hennes föreställningar och hon gör en kupp (som så många andra) och gör ett försök med en egen (komisk?) definition av det feministiska elementet, som för henne betyder att hon är så feminin som möjligt. Oj, vad jag hatar sådana omformuleringar, ofta i stil med "Alltså, jag är feminist men jag hatar inte män" och "Alltså, jag är feminist men jag rakar mig under armarna" etc där vederbörande finner det nödvändigt att genast skapa en egen definition av feminism som begrepp, något som är förunnat feminister och feminismen som ideologi. Man hör knappast andra politiska inriktningar hastigt förklara sig med panik i blicken: "Alltså, jag är nazist men använder inte kängor." och "Alltså, jag är kommunist men klär inte riktigt i rött så jag undviker det." Dita formulerar även frågor om varför det är mer accepterat att spela rollen som domina än rollen som hjälplös "damsel in distress". Jag har inga problem med Ditas personliga preferenser men tycker att frågan är ganska onödig. Ja, varför associerar inte många en hjälplös uppbunden kvinna med positiva associationer? I wonder why. (Förresten, gud vad jag är trött på kvinnor som omfamnar retro, vintage, rockabilly etc (whatever takes your fancy) och sedan letar efter en "riktig" man och återupplivar gamla utdöda relationsmönster och samhällsnormer.)
Oh hun, det var helt fab boken igenom, varför en sådan tråkig avslutning, why oh why oh why...
Helt otroligt vacker.
Kommentarer
Postat av: Flunky
Jaa, jag har också alltid gillat Dita för att hon är så öppen med hur fejkad hennes snygghet är. Cp att hon först erkänner detta men ändå sedan jämställer sin stil med naturlig kvinnlighet i slutet!?
Postat av: Nancy
Ptja, det beror väl på hur man ser på ordet "feminin"... eller pratar vi om olika saker?
Boken har ju två slut egentligen, en för fetishdelen och en för burlesquedelen.
Jag upplever det väl mer som att hon menar att femininet är en del av den skapade skönheten och det håller jag med om. Ett naturligt utseende hos en kvinna är ju oftast inte inom ramarna för femininet. Ex. kroppsbehåringen anses inte feminint men är ju i allra högst grad "naturligt" hos både kvinnor och män.
Trackback
