The Rants And Moans Of Negative Nancy

Jag själv har väldigt svårt (till viss del) med mina feministiska åsikter och min fåfänga. Jag skulle gärna vilja säga att utseendefixering inte är kvinnor förunnat och att alla, oavsett kön, vill se fina ut för sig själv, sina partners, omvärlden - you name it, det finns tusen skäl. 

Det är bara halva sanningen förstås, för kvinnor kategoriseras och värderas från sitt utseende mer frekvent i vardagliga situationer. En fördom som befästes i mitt medvetande då jag gick på vårdmässan neutral (osminkad, men hel och ren i propra kläder) och sedan dagen efter with my face on (sminkad, hel och ren samt i kjol). Gissa vilken av dagarna som jag fick fylla i flest ansökningar?! 

Det är väl klart att jag utnyttjar det. Jag ändrar och målar utefter vilken situation jag kommer befinna mig i och vilken utgång jag vill att det ska bli. Om det är rätt eller inte kan diskuteras. 

Å andra sidan är alla människor socialt medvetna och pratar knappast slang på föreläsningen eller har kostym på badstranden. Underförstådda koder snappar vi alla upp för att förenkla möten och relationer med andra människor.

Men till saken hör också att jag gillar att experimentera med mitt utseende. Det är roligt på ett barnsligt-leka-med-trolldeg-sätt. Har jag socialiserats in i detta? Troligtvis.

Är detta jobbigt?

Ja, för utseendet är det enda som inte är bestående. Ålderdom, rynkor, klimakteriet. You know. Det där som gör en till en gumma. Och ja, den enda som anses sexig i pensionärsåldern är Herr Connery. 

Inte en gammal sexig gumma i sikte: - Oh yeah den där Astrid Lindgren, hon är het!, kommer ju absolut ingen säga -någonsin! ( Förutom kanske sådana med granny-fetisher.)

...Så hur ska man förhålla sig till detta?

Ja, alltså, utseende är ingenting man kommer ifrån, vad som än hänger eller inte hänger mellan benen på en. Och det är roligt att klä upp sig och känna sig fin.

Kanske bör man reflektera över vilket slags utseende man vill ha/ strävar emot. Kan man etikettera vissa utseenden som olämpliga? Möjligtvis.

Att känna en viss press på sig att upprätthålla ett superduperkvinnligt och orimligt utseendet skapar ju mer ångest än experimentlusta och tillfredställelse. Dvs. att försöka efterlikna ett orimligt kvinnligt skönhetsideal (a la v. Beckham med barnstorlek på kläderna och tuttarna under hakan). Vägen dit är kantad av dieter och platskirurgi.

...En sak som däremot är väldigt viktig för mig (mycket mer än mitt utseende) är att jag inte framställer mig som hjälplös/ underdånig/ undergiven i sociala situationer. Jag är inte hjälplös och jag kan fixa allting själv. Och om jag mot någon förmodan inte skulle kunna fixa något så beror det INTE på att det INTE dinglar något mellan mina ben.

- Att vara påläst. Allmänbildning. Utbildning på högre nivå. Våga vara framgångsrik!

- Käfta tillbaka! Håller man tyst kommer vissa människor få för sig att det är rätt att uttrycka sig hursomhelst.

- Jämlikhet börjar hemma och slutar på stan och vice versa. 

 

Detta innebär behandlas i artikeln: GO! och innebär mer konkret att man inte komma undan genom att påstå att man inte förstod att kvinnan inte ville ha sex pga. att hon kanske var berusad eller att vederbörande var det pga. att man i normala fall förstår ett nej och är aktsam.

Samma resonemang återfinns när det kommer till att döma för vållande till annans död istället för mord pga. olika omständigheter. Hursomhelst, Elvy för ett klarare resonemang i ovanstående artikel. LÄS DEN!

Hon låter påläst och hon säger det bra! Och hon finns med i flera tidningar! Jävligt bra Elvy!

Det här med norsk vs. svensk lagstiftning (i just det här avseendet) är intressant och hade jag inte halkat in på annat pga. begränsade teman är det något jag själv skulle velat basera min förra B-uppsats (samhällskunskap) på. Juridik är mer intressant än vad man tror. 

Åklagarna anser sig inte att ovidkommande frågor hör hemma i rättegångar, och det är väl ypperligt sant men jag förstår inte varför frågor kring de åklagade männens sexvanor skulle vara ovidkommande. De är väl snarare väldigt intressanta.

Frågor kring en kvinnas sexliv/ samliv/ utseende ses som intressanta då hon kanske har haft rough sex förr, varit velig med att säga nej/ ja, burit string eller haft en urringad tröja - dessa saker ska alltså hjälpa till att misskreditera henne så hon omöjligen kan ha blivit våldtagen.

Men en mans sexliv är helt irrelevant. Hm har lite problem med logiken här?

I "Flickan och skulden" av Katarina Wennstam kan man läsa om skräckexempel där åtalades domar inte tagits upp trots att man kan tycka att det är jävligt relevant att veta att någon som står åtalad för våldtäkt har blivit dömd för våldtäkt en gång tidigare.

Näe det är sant, bara för att man blivit dömd för ett brott innebär det inte per automatik att man är skyldig nästa gång man är åtalad.

...På samma sätt är det också sant att bara för att man har string/ urringad tröja vill man inte ha sex med vemsomhelst, man kanske inte vill ha sex alls utan bara vädra rumpa och tuttar?!

Har man haft rough sex innan eller varit lite velig med att säga ja/ nej så innebär det inte att man vill bli spankad och pissad på av sina nästa partner/ vemsomhelst eller att ens nästa nej får mindre tyngd!

Vi tjejer borde vara livrädda över att gå ut överhuvudtaget, inte för att våldtäkter är så vanliga att man blir överfallen precis utanför dörren utan för att om man blir våldtagen - lycka till med att få killen/ killarna fällda. 

Jag är medveten om att det vanliga kuk-i-fittan-blir-ett-barn-så-skyddar-du-dig-köret är viktigt and shit att ta upp i sexualundervisningen. Tycker dock att det tar upp för mycket av utrymmet och lets face it, att förändra attityder i samhället börjar i skolan i och med att skolväsendet motvilligt har dubbats till uppfostrare av morgondagens generation.

Men gud vad jag önskar att elever kunde få lära sig vad "uppsåt" innebär i en juridisk mening för att förstå innebörden i när våldtäktsmän frias trots att det är bevisat att kvinnan utsatts för sexuellt våld. Jag vill att de ska förfäras över hur många våldtäktsfall som döms som sexuellt utnyttjande. Jag vill att de ska ryta till och protestera över ett rättssystem som ser på fulla kvinnor som ting som inte kan våldtas. 

...En full kvinna är en hjälplös kvinna, hur kan det automatiskt innebära ett lindrigare straff att våldta en hjälplös kvinna?

Hur har man kunnat undgå nedanstående annons? 

Jag tycker den är vidrig, helt jävla vidrig! 

Men syftet är väl gott, (antar jag) dvs. att den används för att väcka debatt om modebranchens skuld  till att allt fler faller offer för sjukdomen.

Har sett videoklippet på aftonbladets hemsida och kilckade idag in på en artikel som behandlade bilden. Zoomade direkt in på slutkommentaren i artikeln:

Det är ungefär på samma intelligensnivå som att säga att sjukhusbranschen inte har något med sjuka människor att göra. Anorexi är ju för fan mode! (Bildligt talat.)

Modeller svälter sig själv för att passa på catwalken och modeller dör på catwalken. Dö ung och lämna ett snyggt lik. Media kan inte riktigt bestämma sig för om de ska hylla det supersmala idealet eller inte. 

Skvallertidningar är fyllda av artiklar som först fördömer pinnsmala kändisar (som Keira Knightley och Nicole Richie) för att i nästa sekund hylla dem i ett modereportage. (Helt rääätt look inför våren!)

Eller först hur man bygger upp självförtroendet och sedan hur man bantar fem kilo på en vecka. Jävla hyckleri!

Och det är ett jävla hyckleri av modebranschen att förneka att anorexi har något samband med mode. Det är bara att titta på ANTM och kolla när de går på go-sees och designarna nyper i deras obefintliga fläsk och säger att för catwalken är hon allt lite för rund för. 

Let's face it, benknotor är inne och det är bara att lyssna på sin omgivning för att inse att vikten är allt människor tänker på. Hörde ett par gymnasietjejer diskutera varandras rumpor idag på ICA samtidigt som de köpte nutrilett till lunch istället för att äta på skolan. 

Kropp är det enda som finns i folks huvuden. Tyvärr. 

Har vi alltid haft sjuka skönhetsideal då?

Jag är benägen att säga ja med ett tillagt tyvärr. 

1700/ 1800-talet var kvinnorna insnörda i korsetter och hade getingmidjor. Blekhet var också inne och kvinnorna åt kol och damm för att se så sjukligt bleka ut som möjligt.

Ett par lekmannareflektioner är dock att kvinnors ideal generellt verkar bygga på ansträngning. Bantning, träning, sminkning, höga klackar. Bilden av en "stark" kvinna är en kvinna som knappt kan gå och som måste bättra läppstiftet varannan halvtimma. 

Vad vi uppfattar som åtråvärda och maktfyllda kvinnor är femme fatales som styr med kropp och byst i.

Som om starka kvinnor inte kan vara starka utan alla attiraljer. 

För då är man flata och då vill ingen man ha en och att vara attraktiv för det manliga könet är viktigare än att andas för syre bekräftar en inte och syre ger en ingen status (det är INTE status att vara singel) och syre ger en inte barn. 

Fick en kommentar om vad jag tycker om silikon eller inte. Vet inte riktigt vad personen ifråga hade för motiv när denna frågade detta men det gav mig ett ypperligt tillfälle att spy galla. 

Jag är EMOT bröstförstoringar. Inte därmed sagt att jag tänker jaga loss på alla brudar som nu väljer att fylla sin tuttar med plast men jag skulle hellre skjuta mig själv i pannan än stoppa in silkon i mina behag. Två eviga sanningar hindrar mig från att utsätta min bröstkorg för ifyllning:

1) Det enda som silikonbröst åstadkommer är att dra till sig gubbslem och minska känsligheten i brösten. (Hallå, erogen zon?!)

2) Ledsen folks, men det spelar ingen roll hur många gånger ni väljer att operera er för er egen skull. För varje Barbie-docka som vandrar runt där ute spär automatiskt på de redan sjuka kvinnoidealen som samhället är översvämmat av. Det måhända att man kan förändra väldigt lite, men det betyder inte att det man gör spelar ingen roll som helst - tvärtom!

...Silikonbrudar skapar alltså ett sug efter mer silikonbrudar. 

Dessutom har jag förstått att kläder sitter sämre med ett par svallande E-kupor. Sorry. Om man inte är ute efter korvskinns-tajta-ser-ut-som-om-de-kommer-att-rymma-looken.

Jag borde  bannlysas från alla forum på denna jord. Men det är min största sysselsättning att roa mig med att sitta och läsa vad folk diskuterar. Om jag bara kunde låta bli att lägga mig i också. Vilket jag faktiskt gjort den här gången, då jag istället sitter och spyr galla i min blogg.

Jag blir så jävla trött på när folk diskuterar feminism som att alla är manshatare och om feministerna bara kunde fokusera på jämlikhet så vore allting bättre. Jaha, vad tror ni det handlar om nu - orakade kvinnors plan att ta över världen och fängsla alla män i små burar?

För det första har jag aldrig varit med mer om att anhängare av en politisk ideologi för stå till svars för precis vad alla människor som kallar/ kallat sig feminister sagt. Inte fan ber man Reinfeldt stå till svars för vad Bildt sade den 6 oktober 1994 kl 20.07!?

För inte fan är alla moderater ?skyldiga? att försvara varandra utifrån parollen att alla är moderater. Men så fort man säger att man är feminist så: ?Men jaha, Tina sa ju bla bla bla, är du också manshatare?? eller ?Gynning tog ju ut sina bröst, vadå, tycker du att silikonbröst borde förbjudas eller??...

Den mest hjärndöda diskussion jag någonsin haft var för ett tag sedan med en person om pornografi, vars strategi gick ut på att be mig att försvara argument som andra feminister, porrmotståndare, whatever kommit med även fast jag hela tiden förmedlade att jag inte tycker si och inte tycker så/ inte höll med vilket jag tydligen skulle göra - i egenskap av feminist. Det ironiska är när man börjar ta allting på allvar, vilket tydligen är ett brott mot mänskligheten, (Jag tar alltid diskussioner på allvar!) - är man defensiv och ?arg? och ojojoj vad liv det blev i luckan, lugna ner dig lilla gumman!!

... Eh va?

Men förringande är en smart strategi, jävligt smart faktiskt, för det som folk minst vill vara är ju löjliga och alla vet att feminister är humorbefriande manshatare med underarmshår och rättvisemärkta underkläder.

Men för att förhindra att jag spenderar hela söndagen med att skriva en mindre avhandling så tar jag ETT exempel som de flesta kan hålla med om, vare sig de är feminister eller inte.

Alltså, GENERELLT SETT, visar flera undersökningar på att kvinnor har lägre löner och en sämre löneutveckling - i synnerhet i kvinnodominerade branscher. (ex vården, förskolan m.m)

Det är alltså ingen humbug eller magiska drakar jag ber er att tro på. Bara att kvinnor generellt sett har mindre pengar i plånboken. Detta förhindrar inte att det finns kvinnliga chefer i Sverige som drar två mille om året men jag vill snarare påstå att de inte är vanliga. Hursomhelst.

Okej, detta är ett exempel som de flesta brukar gå med på - feminist eller inte feminist.

Jaha, och sen då? 

Många är stora fan av att proklamera jämlikhet och dylikt ISTÄLLET för feminism för alla vet ju att det är två helt olika saker (här brukar jag se rött).

Men om vi nu ska åtgärda lönerna då? Om vi nu bestämmer oss för att vi tycker att det är fel med olika lönenivåer baserade på kön och vill ha en jämlik löneutveckling?

Vad är då en ?jämlik? löneutveckling?

I den här diskussionen tänker jag mig att de flesta skulle säga att 'lika pengar för lika jobb' är en bra utgångspunkt.

Jaha, och sen då?

Ska vi trolla fram lite pengar så att alla kvinnor får samma lön?

Problemet är att vi inte kan trolla fram pengar.

Så vad händer nu?

Om man verkligen skulle åtgärda lönerna så blir ju det enda möjliga att ta pengarna från männen - för att höja kvinnors löner till en jämlik nivå sker det alltså på bekostnad av männen. 

Pengarna måste komma från någonstans och nu kommer vi till kärnfrågan: Hur många killar är villiga att ge upp en löneförhöjning för att arbetsgivaren bestämde sig för att höja de kvinnliga anställdas löner?

Inte undra på att man vill förringa feminismen, inte nog med att den pekar på grymma orättvisor i samhället, den innebär också att för att göra samhället bättre och mer jämlikt måste man ge upp saker.

I ett samhälle där alla har blivit för själviska för att upprätthålla välfärden i Sverige och knappt betala skatt är det solklart att feminismen inte är populär. Alla som går på socialbidrag är snyltare som lever gott på staten och feministerna behövs inte för Sverige är ett jättejämlikt land. Det kunde säkerligen bli värre men tänk på kvinnorna i Afghanistan innan du börjar klaga! 

Eh jaha?

Det är ju ungefär som att säga att jag inte får klaga på hur äckligt broccoli är för att det finns barn i tredje världen som har det värre och äter typ varannan dag, de skulle minsann älska broccoli. Då kan man ju lika gärna hålla käften om allting.

Inga kanelbullar på jobbet idag? Eller kom bussen inte i tid för fjärde gången?

Tough shit, det finns barnsoldater i Afrika som varken har mor eller far eller bullar.

Ett exempel som är solklart och så jävla bra (som jag dock inte kommer ihåg vart jag läst, säkerligen någon krönika): 

En kvinna beskrev det som om att hon såklart ville att hennes man skulle vara solidarisk med henne för att om hon hade en svart man och de bodde i Sydafrika under apartheid hade det varit helt omöjligt att inte vara solidarisk med honom och försöka säga ifrån.

Det är ju ffs det det handlar om!

Alla har döttrar, mödrar, flickvänner, fruar eller kvinnliga vänner!!?!

Att ta ut en rejäl pappaledighet, säga ifrån när någon skriker hora i skolkorridoren eller på stan och fundera över löneutvecklingen på jobbet är val fan det minsta man kan göra?

Skit i alla andra om du inte orkar vara solidarisk med världen men vill du verkligen att din mamma knegar för 10 % mindre lön för att hon har tuttar? Eller att din framtida dotter eller nuvarande flickvän kanske inte kan få en våldtäktsman fälld för att hon hade en kort kjol och högklackat på sig?

Jag är fan hellre en sur feminist än en jävla andra klassens människa anyday.

1) Jag kan ju säga att om man nu är ute och är lite på lyran själv är den sista man vill prata med är någon som är spiknykter och som dessutom är inställd på att charma trosorna av en. Men å andra sidan går fulla män som vill ha av en trosorna bort också. 

...Let's face it, nyktra människor är aldrig roliga när man är ute och festar.

2) Jag bara ser typen framför mig som klagar på att kvinnor inte uppskattar flirt och uppvaktning. Idiot i beige byxor som stötter på kvinnor som är way out of his leuage samt är övertygad om att ett fång röda rosar eller en kvick replik kommer få omkull dem.

Än har jag inte och kommer aldrig träffa någon som kommer kunna flörta upp mig eller romantisera mig. Och saken är den, (jag tror att många håller med mig om det) raggar man på krogen och jag inte gillar något med en persons utseende finns det inget han kan säga för att jag ens ska fundera över att ägna honom lite av min tid.

Och även om det är superytligt finns det vissa saker som man kan avläsa direkt från en persons utseende och stil och jag vet vad jag inte gillar.

...Och tyvärr är utbudet ute på krogar/ barer/ klubbar jävligt magert och jag tycker inte ens att jag är kräsen men jag får väl ändra mig. Tyvärr finns det två sorts personer som alltid dras till mig men som alltid går bort:

- Gubbe/ gubbar. Känns igen på fula beigea byxor, kavaj alternativt totalt misslyckad "modern" outfit som är helt jävla hopplös (tajt tshirt plus manboobs är vidrigt). Har  varierande spännande accessoarer som rynkor, vigselring, loafers och taskig attityd. Dvs surnar till vid eventuellt avvisande och cant take a hint. 

- Mansgrisar. Kommer i varierande färger och storlekar, gemensamt drag: har alla gått på myten att man får tjejer genom att dissa dem för deras dåliga självförtroende kommer få dem att komma springande. Eh no.

3) Jag köper inte drinkar till någon (möjligtvis vänner sometimes och min pojkvän) men det beror inte på mitt kön utan mera min studentiga ekonomi. Jag tar inte heller emot drinkar och öl pga att alla som bjuder en på något vill egentligen köpa ens tid. 

"There is no such thing as a free lunch." 

...I övrigt gillar jag inte hela "metoden" och skulle antagligen inte tillämpa den om jag hade ekonomin till den. Jag mutar inte folk för att prata med mig och ge mig uppmärksamhet. Please...

En sak som skulle förbättra saker och ting och göra mig till en mindre bitter kvinna (as if) vore om killar/ män/ pojkar lärde sig att läsa av andra människor. Inte fan stolpar jag fram till värsta puddingen som totalt neggat mig den senaste halvtimmen jag tokstirrat. 

Alla vettiga människor checkar lite löst ögonkontakt och spatserar lite casual förbi för att se om personen ifråga följer en med blicken. Det är ingen svår vetenskap utan lite sunt vett.

Vissa saker som är självklara (men som tydligen inte tycks vara det ändå) är att gubbar inte får omkull unga snyggingar som myself (ödmjuk? moi? HA!) och att i tio fall av tio, spelar jag ointresserad är jag inte intresserad och jag är fruktansvärt ledsen men sitter man på Rockbaren med piercingar, mycket svart, läderkjol och nitar är chanserna ganska stora att beiga byxor eller bratstil eller kort hår inte impar på mig.

/ The opposite of sex

...Om man nu väljer att bortse från flera passande namn: underliv, mus, fitta, slida och vagina. 

Jag förstår inte alls vad som är för fel på dessa namn och tycker verkligen inte att 'snopp' skulle på något sätt vara mer passande och gulligare. Snippa är definitivt inget alternativ. För det första kopplar jag det direkt till en såssnipa, något som jag verkligen inte vill associera med mitt underliv. 

Dessutom kopplar jag det också till snipig och då tänker jag på snipiga gamla tanter och då tänker jag på min farmor - som är en gammal tant men definitivt inte snipig. Behöver jag ens nämna att jag verkligen inte vill tänka på min farmor när jag tänker på mitt underliv?

För det andra låter det som en efterapning av snopp. 

För det tredje finns det ett helt bedårande sött, ofarligt och gulligt alternativ redan: 

...Melonsparbössa lär ju vara det bästa alternativet då det har noll koppling till opassande saker och påminner om både en delikat fruk/ efterrätt samt sparande - och vem vill inte äta gott och vara ekonomisk?