The Rants And Moans Of Negative Nancy

Pugly is the new fab och jag älskar fula saker.
Gav syster detta i födelsedagspresent förra helgen.
Vill ha en själv men M hotar med att flytta.

3:s nya reklam tar priset:
"3:s har snyggaste tjejmobilerna!"
"För sådana som oss!"

Sjukt jobbigt att ha en "killmobil", sjukt jobbigt att jag älskar min svarta Nokia - vem vill inte vara en sådan där mystiskt tjej med tjejmobil från 3, fan 3 alltså, in my fucking heart.

Är det bara jag som är så jävla trött på kön hit och kön dit? Låt en rosa mobil vara en jävla rosa mobil istället.

Jag må vara cynisk och bitter men måttet var rågat kort efter konstaterandet att det finns ingenting att kolla på tv och "Ensam mamma söker" sattes på (då att håna kan vara en aktivitet precis som titta) - men när den romantiska dejten förvandlades till en delad drejsession a la Ghost med random svensk trubardur som bakgrundackompanjang inser jag att singellivet för föräldrar måste vara lika slött och ointressant som att gnida sig mot ett rostigt rivjärn?
Om någon tilltänkt partner någon gång beskrev en som "en go tjej med glimten i ögat" skulle jag vända på klacken och springa åt andra hållet. Under samma kategori faller också förslag såsom karaoke, delad drejning och delad bikiniprovning i sportaffär. Jag hoppas verkligen inte att detta är vad som krävs när jag gått förbi 30, inte längre har ett slätt ansikte eller en rumpa som inte dinglar nedanför knänen och är singel igen. Eller så borde jag sluta titta på skitprogram på tv och leva vidare på hoppet.

Andra charmerande söndagsaktiviteter:
- Helgfrukost. Vilket vanligtvis innebär promenad, införskaffning av ost och någon form av tillagning. Idag blev det fattiga riddare och en kopp te. Bör även förtäras runt lunchtid och framåt efter en mastig sovmorgon.
- Internetshopping. Betalade in hyran och kom fram till att helgens eskapader inte ruinerat mig, ergo har jag lagt dyra pengar på onödiga saker som bentolådor och puder.
- Pluggande. Har läst igenom uppsatser, plitat ner idéer och gått igenom priming/ framing. Det går alltså framåt.



Var ute igår och drack goda drinkar, min personliga favorit: "Chokladmynta" (tofuline chokladglass, go green mjölk och minttu) toppades med veganskt grädde. Jag hatar vispgrädde men den veganska versionen smakade väldigt kraftigt av nötter (mandel gissningsvis) och vilket smarrig historia! Gillar man vanlig vispgrädde kommer den inte falla en i smaken men är man tvärtombarn som undertecknad har man redan börjat göra förundersökningar för att hitta nötgrädden på burk.

Jan Wolfhouse: And here's something else you forgot to factor in - we're not that drunk.
Pim Scutney: Did you hear that everybody? They said they're not that drunk! Cheeky bastards!
Crowd: [shouting along] They're not that drunk! They're not that drunk! They're not that drunk! - Beerfest -

Tonight's beernight!

Hur kan man känna sig uttråkad när man har tusen saker att göra?



Mirah "The garden" - favoritlåten för tillfället. Lyssnade sönder den på vanligt manér genom att ha låten på repeat i poden hela dagen. Med tanke på att jag satt framför datorn mellan 10.00 - 15.00 med endast ett lunchuppehåll samt ett besök i verkstaden med Johanna är det ändå ganska imponerade. Vandrade även rastlöst runt på stan på jakt efter födelsedagspresenter till kära syster med samma låt om och om och om igen mellan 15.00 - 17.00. Förutom musikobsessande har jag bokat upp varenda dag i veckan, är tydligen inne i en supersocial period och vill umgås mycket och länge. Kan bero på att jag fått en del pass inbokade på jobbet också, umgås man för mycket med "gästerna" måste jag väga upp det med "normala" vänner för att inte bli galen. Använder även samma logik på skolarbete: för mycket kursböcker måste kompenseras med skönlitteratur (som om det inte var nog från första början). Gawd, me so fucking bored. Vadsomhelst, jag bryr mig inte, bara något händer.

The silverlining: Min rygg värker värre än vanligt. Damn work. Måste börja med träningen igen när jag ändå faktiskt har ett förbannat resursdränerande gymkort.

PS. Jag börjar bli långhårig. Naturligtvis har jag velat klippa av hela skiten de senaste två veckorna. Kanske lyckas jag hålla fingrarna i styr denna gången. Kanske. Men troligtvis inte, vill både klippa av allt och bli mörkhårig igen.

Idag är en sorgens dag. Min darling drog sitt sista andetag runt sjutiden imorse och trots upprepade återupplivningsbesök var det dött lopp. Tog mig en stund innan jag förstod att det var över, att detta var slutstationen, att de två år vi tillbringade med varandra plötsligt försvann i tomma intet. Hur ska jag klara mig utan dig?

Min hårddisk är död och ingenting gick att rädda. Hell yeah att jag är förtvivlad och upprörd. The machine meant everything to me.

Jag vet inte hur många som kommer ihåg John Hron och det uppmärksammande Kode-mordet som skedde 1995 i Kungälv. (Kort: John en fjortonårig kille misshandlades till döds av ett gäng nynazister). Hans föräldrar valde efter mordet att starta en minnesfond och turnera Sverige över för att föreläsa om händelsen, våld och deras sorg. I högstadiet kom de till min skola och höll en föreläsning i gymnastiksalen inför alla klasser. Jag gick sedan hem och sökte upp obduktionsbilderna på internet och mådde för första gången i mitt liv fysiskt illa över en simpel bild. Jag har inte tänkt på detta på hur många år som helst tills jag slösurfade som vanligt idag och stötte på en blogg som använder en av bilderna i ett inlägg över hur mycket stryk denne personen skulle vilja ge en av sina arbetskamrater (som tydligen i sin tur ogillar författaren till inlägget). Min första tanke är hur fruktansvärt det måste ha varit för pappan att behöva identifiera sonen i det skick han var i när hans kropp hittades och min andra tanke är man borde respektera de döda. Faktiskt.

Tittar på Morgon Spurlocks '30 days' och idag är jag på krigsstigen gällande religion efter livliga diskussioner i skolan så min spontana reaktion till den uberkristna mamman som bor hos två homosexuella män som adopterat fyra barn - jag får allergiska utslag av denna människan. Vidriga dömande häxa som har mage att bli upprörd över att folk blir arga på henne då hon vitt och brett exklamerar att homosexualitet inte är okej och att bögar är äckliga. Jag kommer alltid avsky organiserad religion och det som glider i dess kölvatten. Och Amerikat - fy FAN.

Godnatt.

Jag har spenderat de senaste tre timmarna (på ett ungefär) med att sitta med min älskade dator i knäet, lyssnandes på 'Rach 3' (lugnare och vackrare bakgrundsljud får man leta efter) och rättandes mina två senaste uppsatser. Jag är ännu inte klar. Att rätta sig själv med studier i svenska i bakhuvudet driver en till galenskap. Jag vet att jag inte skriver så bra och grammatiskt korrekt som jag önskade men efter tre timmar är jag blind inför de flesta av mina fel. Att jag sedan genomför en närläsning och rättning för sisådär hundrade gången spär på tröttheten lite extra.



The silverlining: Åt lunch på Subway idag med M och fick chansen att diskutera och raljera kring religion vs. genus i skolan. Wunderbar.

Blev utmanad av Elina!

Fem saker i min frys:
1. Quornbitar.
2. Smoothie-virke (jordgubbar, hallon, björnbär)
3. Wokgrönsaker
4. Mangosorbet
5. "Riktiga" köttbullar som M äter.

Fem saker i min garderob:
1. Kjolar i alla nyanser av svart.
2. Tunikor i alla nyanser av svart.
3. Byxor i olika sletna nyanser av svart.
4. Blusar i olika glansiga versioner av svart.
5. Eh... en militärgrön tunika (...som mobbas av alla de andra plaggen.)

Fem saker i min bil:
... har ingen bil.

Fem saker i min handväska:
1. Techstuff: ipod, mobil och ev. dator.
2. Smink: puder, borste, blottingpaper, läppglans, concealer och ev. läppstift.
3. Absolut nödvändigt: astmamedicin (både akut och "vanlig".)
4. Skolrelaterat: anteckningsblock, penna, kursböcker, stenciler.
5. Annat viktigt plock: plånbok, nycklar, näsdukar, kalender, plåster, tamponger, skavsårstejp etc... (I have a big bag.)

Dagens bravader:
- Min nyvunna besatthet av filmmusik fortsätter, har lyssnat på "Stuck in the middle with you" (Stealers Wheel) och "Baby, it's you" (Smith) halva morgonen.

- Hoppade piller idag och har hållit mig själv vid mina sinnes fulla bruk helt au naturell. (Att lungorna sprejats fulla med kortison har inte med saken att göra.) Jag börjar bli frisk.

- Pluggade som en ordentlig student. Me so good and proper.

-Fick sniff på säsong 2 av Secret Diary of a London Callgirl och tryckte snabbt i mig de två avsnitt som fanns tillgängliga. Säga vad man säga vill om serien och hur prostitution framställs (jag är väl inte superduper positiv) men jag gillar Billie Piper. Jag trodde att hon skulle förstöra serien pga. att jag förknippar henne med hennes mindre framgångsrika (och korta?) karriär med dålig popmusik när hon blomstrade i sina ungdom iklädd magkorta tröjor men tji fick jag.

Billie som Belle

"Pratade" med en vän idag (MSN) och blev påmind om gamla sysslor och aktiviteter. Att jag för längesedan (i ett land långt bort härifrån...) skrev för nöjes skull, sydde kläder och dylikt samt målade tavlor och på annat sätt var dagligen kreativ kändes för bisarrt för att kännas vid. Det enda jag skriver nuförtiden är akademiska texter i skolan, för att jag måste. Förvisso innebär dessa en viss njutning för hjärnan min men denna är begränsad till uppsatsskrivande, något jag definitivt inte pysslat med konstant under fem års universitetsutbildning. Att bloggen skulle fungera som ett tröstande substitut är glasklart och uppenbart. Jag har suktat och flämtat efter att bli validerad genom mina akademiska prestationer så länge att jag glömt bort allt det där andra.

"I'll make you a prayer
a heavenly surrender
to the one somewhere out there
the one who can mend her
I pray for the one
who can open my door
let me go through
oh yes, give me more
pray for the lover
the willing intender
to break down the door
of heavenly surrender"
- Queen Adreena "Heavenly surrender"
I
I
V

Överlevde idépresentationen idag i skolan med lite extern hjälp av sambons receptbelagda värktabletter. Spred antagligen mina bakterier till minst tio olika människor efter hostande och snorande på både spårvagn, buss och i skolan. Bröt också tydligen offentlig vett och etikett för en surgubbe snörpte på munnen upp till öronen när jag spottade ut lite grönt slem på gatan. Fan, det är inte fräscht på gatan men jäkligt jobbigare om jag behöll det i lungorna bara för att jag hade glömt näsdukarna hemma.

Så, humöret är inte på topp. Men jag roar mig med att komponera olika playlists till ipoden, sorterade efter humor och aktivitet. Ack ja, min käraste tingest för tillfället, bästa födelsedagspresenten helt klart, som tyvärr är neonrosa. Min välmenade far köpte den rosa pga. lägre pris och jag är väl inte överdrivet förtjust i färgen även om själva poden smeker mitt hårda hjärta medhårs bättre än datorn för tillfället. But pink?

Dagens bravader:
- Ändrade språket på den nya poden till kinesiska. How? Det frågar jag mig varje gång jag klantar till det.
- Tittat på Mutant Chronicles. Oj vad trött jag är på filmer med 48 000 manliga roller och 2 kvinnliga.
- Min gamla lärare addade mig på Facebook. Hm.
- Ligger insmord med tigerbalsam på bröstet och försöker andas. Yes jag är sjuk och yes jag har överdoserat min medicin för att kunna andas halvordentligt.
- Skippade mellanlandningen och har ätit jordnötsmör direkt ur burken.

Over and out.

Det är jag och terroristerna som firar denna dag. Att både Anna Lindh och en hel buntar amerikaner skulle kola på min födelsedag känns lite bittert men lagens om allting jävlighet kommer säkert leda till att tredje världskriget bryter ut på min ankommande 30årsdag - elfte september är en olycksfylld dag helt enkelt. Som innehavare av den respektabla (och sletna) åldern av 24 år känner jag mig för trött för att orka noja. Kan ju inte förneka att fåfängan i mig inte är åldersvänlig och jag är smått neurotisk och galen - dvs. ingen hälsosam kombination. M fyllde två dagar innan mig och betedde sig lika coolt och avslappnat som den direkta motsatsen till hur jag kommer hantera min 30årsdag. Den dagen den sorgen. Och som vanligt är jag inte ute efter lösningar utan vill mest gnälla. Mitt nya motto för övrigt. Imorgon ska dock våra födelsedagar firas med påmpa och ståt, diverse bakverk samt goda vänners sällskap. Själv har jag haft huvudvärk hela dagen samt fikat överdådiga mängder med kakor med en trevlig arbetskamrat nu på kvällen. Innan dess bar jag runt på ett mindre bibliotek runt halva stan när jag försökte mig på att spontanshoppa med en annan vän direkt efter jag slitit i skolan ett par timmar. Happy birthday to me!

Sambon har som sagt skadat korsbanden i ena knäet och hoppar på kryckor. Att vi bor på tredje våningen utan hiss men med spiraltrappa ute i förorten med minst ett byte i kollektivtrafiken innan man når stadskärnan förvärrar naturligtvis hans förmåga att ta sig fram och framförallt: ta sig ut ur lägenheten. Omständigheterna omfördelar även hushållsysslorna lite, dvs. allt faller numera på min lott och helt ärligt, jag är väl inte överförtjust. Jag är en dålig flickvän som ogillar att känna sig som en husfru. Å andra sidan har jag fått en nyttig läxa: hemmafru är och kommer aldrig bli min grej. Ja, jag är för egoistisk för att trivas med att pyssla om någon. Att pyssla om M när han är skadad är en nödvändighet jag gör för att jag älskar honom, men jag föredrar hur vi hade det innan - dvs. vi delade på det. Och helt ärligt: jag förstår inte heller varför man skulle vilja bära hela bördan med sysslor helt själv när man är i en relation och bor med någon.

Låten som snurrar i huvudet nuförtiden: (Älskar Grindhouse för övrigt)


Sista terminen fortskrider och ju mer tankarna går runt i huvudet på planer och arbete desto mer ökar ångesten. Idag fick jag ett uppmuntrande mail från oväntat håll - överraskning deluxe!

Mitt i smeten av en skadad sambo på kryckor har jag lyckats börja skolan, köpa kurslitteratur, städa, diska och följa med på besök till sjukgymnastiken. Jag måste erkänna att oron står mig upp i halsen vilket onekligen leder till att jag inte är särskild rolig att umgås med. Ångesten över skolstarten och att behöva prestera på högvarv hjälpte inte. Damn life.