The Rants And Moans Of Negative Nancy

Förutom att jag blev väckt tjugo över sju av en arrogant chaufför (som håller fången ett paket men som kommer leverera det när "de" har tid eftersom jag sov tjugo över sju idag och inte hann svara men väl hann lyssna av min telefonsvarare med en förvirrad min eftersom jag i stort sett trott att pappa låg på sjukhuset, för vem fan ringer så tidigt på en vardag förutom sjukhuset eller möjligtvis mitt jobb, men t.o.m de har gränser) satt jag även fast i 30 minuter mellan två hållplatser för att, hör och häpna, Västtrafik hade fuckat till saker och ting (ör ovanlighetens skull). Knatade sedan omkring på stan med söta Anette, åt lunch och köpte småsaker inför imorgon kväll (TTV) och annat viktigt (eh). Lugn och lugnare var honnörsorden för idag med alltså. And for the night åt jag och M middag (falafel och bulgur-/grönsakswok), tittade på Black Adder (LUV!) och jag satt med värsta tantkoncentrationen och "pysslade". Pysslet= mer prålig hatt (for tomorrow) och mest prålig hårdekoration. Varför bestämma en outfit när jag kan skapa ännu fler val och spä på ambivalesnen? Thats right.

Fikade med Ville i dryga tre timmar igår kväll efter ha tittat på serier hemma större delen av dagen. Idag mötte jag upp M i stan för lite lunch och jeansshopping till honom. Trots att han bara köper märkesjeans lyckades vi hitta två par Lee-jeans för sammanlagt 675 kr (ett par nya på 50 % rea från Solo och ett par från Emmaus i väldigt fint skick) b-b-bargain! Jag är bäst på att nosa upp reaor och erbjudanden. Second hand är plus i kanten. Sedan åt vi middag, tankade hem lite mer serier och tvättade. Jag arbetar alltså hårt på att "ta det lugnt".



Ps. Löpsedeln med den döda och övergivna hunden som lämndes att svälta ihjäl i två veckor var fanimig droppen! Fan vad jag är trött på MISÄR! Vad jag är trött på att folk och fä DÖR pga andra människor. FAN FAN FAN. Ds.

Idag kom min vinst från Bjootis jultävling. Läppstiften må se ut som färgade små minisnoppar men doftar svagt av melon (precis som ett annat läppstift jag har från Maybelline) och älskar nyanserna (som varierar från täckade till skir). Tack underbara Katarina! (a.k.a Bjooti). Det enda som är up for grabs är det brunröda glosset som jag troligtvis aldrig kommer använda, (första från vänster på översta bilden) någon av mina sminkbesatta vänner som känner motsatsen? Let me know.

På nyheterna idag (och tidningarna) uppkom storyn om vuxen fånge på Hällbyanstalten som suttit isolerad med vuxenblöja och handfängsel i två veckor. Röda korset kritiserar agerandet och menar på att mannen behandlats mycket illa under sin vistelse. Fair enough.

Men till viss del sympatiserar jag med personalen. Fången hade kastat avföring på personalen, kissat på dem, bitits och rivits. Och yeah, vad gör man?
I helgen jobbade jag med en utåtagerande brukare som lyckades sparka mig i ansiktet samt spotta mig i ansiktet och well, been there done that. Hur agerar man på ett medmänskligt sätt som personal när man tvingas att hantera människor med detta beteende? Jag vet ärligt talat inte.

Men på samma sätt som det inte är okej för fången att utsättas för denna behandlingen är det inte heller okej att tycka att personal ska leva med att bli behandlade på detta sätt i sitt jobb. Giftig arbetsmiljö är bara förnamnet och stressen är inte att leka med.

Insåg igår imorse att jag har stressat för mycket på sistone. Projektarbete i skolan och en helvetes massa extrajobbande samt oro över ekonomin och Ms knä. Helgen blev "the last straw". Vaknade imorse med värk i hela kroppen och en helvetisk magvärk. Jag måste ta det lugnt ett tag. Verkligen lugnt. Inte måste-jobba-lite-fixa-lite-analyser-allt-jobbigt-24/7-lugnt, utan lugnt-lugnt. Sådär lugnt som gör mig rastlös. Vilket är knepigt för jag brukade se mig och bete mig som en jävla slacker i yngre dagar men nuförtiden blir jag rastlös av att inte ha något att göra. Damn. Antagligen kommer det bli massa läsande och pyssel framöver för att få tiden att gå tills 6 februari då jag börjar jobba på schema. Fick också ett mindre trevligt besked igår: Ms knä is busted 'for sure', och han väntar nu på operation och är sjukskriven tills dess. Om bara Försäkringskassan kunde ta tummen ur röven och ge honom pengar också. Nåja, under tiden kommer jag vårdhora mig så pengar kommer det finnas, även om det inte blir särskilt stora mängder.

Jobbade fredag kväll, sov dåligt natten till lördag. Började igen klockan tolv på lördag morgon, övertalades att ta akut jour (som egentligen innebär att man ska så sova), ingenting gick planenligt, var tvungen att vara uppe hela natten, jobbade lördag morgon. Kom hem stinkandes svett, tvättkräm och handsprit med blåmärken över hela benen, en öm haka och gråten i halsen. Att jag är ledig tills den fjärde februari har jag alltså förtjänat åtminstone tio gånger om i helgen. Fy fan. Att jobba på jobbet en dag är jobbig nog men att hålla igång och jobba i 24 timmar i sträck är helt jävla omöjligt jobbigt. Känner mig som en vrak men snäppet bättre efter dusch, sömn och en underbar sambo som både lagat middag (the tastiest ever) till mig och legat med mig i sängen tills jag somnade (vilket tog fem sekunder ungefär).

Min dag började inte optimalt, som en vän så vänligt uttryckte det blev jag rövgökad av min chef som kom med förändrade villkor inför min numera ytterst tveksamma "anställning". Vilket egentligen snarare skapat mer problem än löst dem. Hursomhelst, spola vidare, till en angenäm fika med ett par vänner, lite mat och att en glad och sorgeslös sambo räcker fram ett gammalt presentkort till biotanten som betalning för två biljetter till Eden lake. Vilket i efterhand visade sig vara epic fail all over the place. Jag och M ser på rätt mycket film och skräckfilm är en av toppgenrerna i hushållet. Skräck, sci-fi, komedier (vissa musikaler), it's all good men skräckfilmer brukar oftast vara den sortens filmer som vi väljer att se på bio. Jag vill inte heller säga att jag är en särskilt känslig person, the more gore, the better. Men Eden Lake var fan den obehagligaste filmen jag sett på sistone. Inte nödvändigtvis skrämmande, men riktigt jävla obehaglig. Min topp tre på obehagliga scener är numera hela denna filmen på förstaplatsen, med roasting-scenen från Doomsday och när den lilla flickan bränns mellan gallrena i Silent Hill. Inte nödvändigtvis skrämmande scener i sig men väldigt obehagliga.



Eden Lake handlar om ett par som åker till sjö, campar, råkar ut för ett gäng engelska ungdomar, allting urartar och mannen torteras till döds och bränns slutligen upp. Kvinnan torteras och jagas genom skogar och försöker rädda mannen, överlever bålet, en unge blir uppeldad på vägen, hon dödar några av ungarna, lyckas ta sig ur parken, kommer in till stan, tar sig till närmsta hus, som tyvärr visar vara en av ungarnas och där dödas hon av papporna till ungarna sedan en av dem ljugit ihop massor om vad som egentligen hände. Basic story egentligen och storyn i sig är väl inte direkt innovativ men hur filmen är gjord, shit man, obehaglig. För det första bygger man upp en stadig relation till mannen och kvinnan och sedan byggs relationen mellan gänget och paret upp successivt för att slutligen urarta. Varför den är fruktansvärt obehaglig (i mitt tycke) är för att den sätter fingret på den fruktansvärda mentaliteten som uppstår i grupper. Det där flockbeteendet som jag fullkomligt avskyr. Vilket är direkt representerat i Doomsday, där ett samhälle av outcasts torterar och äter människor och i Silent Hill där människar handlar efter sin religiösa övertygelse och bränner en liten flicka levande. Hur gruppen förvandlas till en egen organism utan individuella viljor och hur grymma människor kan vara. Vilket återkommer till diskussionen som jag ofta tragglar med folk, är människor i grund och botten "onda" eller "goda"?
Min övertygelse är att plockar man bort kontrollen som finns i dagens samhälle återstår en grupp varelser vars beteende kommer urarta. Det finns ett skäl till varför den existerar där från början. Och Eden Lake är ett perfekt exempel på hur man kan göra en film på det temat. Hellre krypande, slingrande, haltande, gapande, slemmande, vidriga monster eller varelser eller psykfall som äter spädbarn med explicita och tydliga scener än detta. Finns ingenting som skrämmer mig mer än vetskapen om hur lätt den gränsen korsas. Vilket också är ett perfekt exempel på varför jag aldrig borde läst sociologi eller studerat sociologisk teori kring gruppbeteende och gruppkonflikter. Fuck, det är sådant här som ger mig marddrömmar, inte några jävla grottmonster (Descent) eller kannibaler (Eaten Alive) eller syraslemmiga utomjordingar (Alien). Detta. Vad "vanliga" människor är kapabla till.

You'll be a dentist
You have a talent for causing things pain
Son, be a dentist
People will pay you to be inhumane
Your temperament's wrong for the priesthood
And teaching would suit you still less
Son, be a dentist
You'll be a success

Min förkärlek för att beställa en bunt tiokronors filmer från Ginza brukar vanligen åtföljas av att M envisas med att vi faktiskt ska se alla från början till slut hur dåliga de än är (and they're really bad). Å andra sidan brukar dåliga filmer nästan vara lite roliga just pga att de är så attans dåliga. Anyway, en favorit slank med i förra beställningen, Little shop of Horrors. Tyvärr visade det sig vara originalfilmen istället för musikalvarianten som är tusen gånger bättre. Mitt vanliga uttalande "jag gillar inte musikaler" börjar bli svårt att hålla fast vid på sistone. Hm. Men Hairspray är bra, Little shop är underbar och Mamma Mia är det inte. Men har man som jag suttit på Operan och genomlidit en hel föreställning med Cats utan att tycka om det, well, då gillar man (generellt sett) inte musikaler. Ungefär.

Apparently not. Gick runt på stan med Johanna för att leta dator (till henne), sätta sprätt på pengar (hennes) och allmänt umgås. Efter ha slösat en obscen summa online imorse på räkningar samt påfyllning av hudvänligt smink (YIKEES) gick jag förbi MAC med tanken om att punga ut med den summan som deras primer faktiskt kostar (med spf 50) för att en blekfis som jag konstant använder solskydd, komboprodukter is the shit med andra ord. Men tji fick jag, den har inte funnits sedan sommaren pga fabrikationsfel/ återkallning (?). Har inte hört något alls om det men ingen primer alltså. Damn. När man äntligen har råd. Underbar dag däremot i övrigt. Jag älskar mitt nya ytliga "care-free" liv där största bekymret är val av läppglans och att jag läser böcker snabbare än vad min plånbok orkar med.

Yej babydoll's back!

Hanna Fridén skriver en krönika i Expressen om hur jävla trött hon är på att bli tafsad på på krogen. Hennes tydligaste poäng, som jag genast arkiverade i huvudet, är att varför är sådant beteende okej på krogen när det är olagligt på kontorstid. Viktiga men gamla poänger, det som dock gjorde mig mörkrädd är alla vidriga kommentarer till artikeln (och på hennes blogg) som blev upprörda över detta. Hur i helvete är man funtad om man blir arg över att någon vill ha sin kropp i fred?
Vad är problemet? Eh va?
Jag fattar det inte. Alls. Överhuvudtaget. Alls. Vafan?

Varför blir folk provocerade över att man vill vara ifred? VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ FOLK?

Är en självbiografisk bok skriven av Susanna Kaysen som senare gjordes som film med Angelina Jolie och Winona Ryder. Jag har sett filmen, jag gillade den och förra veckan köpte jag boken. Den är grymt annorlunda jämfört med filmen (de verkar ha hittat på hälften av alla historier även om huvudhistorien är delvis detsamma). Men damn, I love it. För det första älskar jag att läsa på engelska (svenska är så begränsande i jämförelse) och för det andra älskar jag att läsa om misär.

What would have been an apprioate lever of intensity for my anger at feeling shut out of life? My classmates were spinning their fantasies för the future: lawyer, ethnobotanist, Buddhist Monk (it was a very progressive high school). Even the dumb, uninteresting ones who were there to provide 'balance' looked forward to their marriages and their children. I knew I wasn't going to have any of this because I knew I didn't want it. But did that mean I would have nothing?

Favoritbit i slutet. Jag är sentimental och känner så i stort sett varje dag. Dels för att jag har insett att jag inte vill ha allt det där (familj, barn, villa, vovve, miljöbil?) men också för att jag inte är bergsäker på vad jag ska göra med mitt liv istället. Vad ska jag fylla tomrummet med när alla andra är upptagna med sina liv?

Överlevde natten inatt på jobbet förresten. Helt okej, lugn som fan och jag satt och drack te och tittade på 'California' mitt i natten. Finns helt klart värre saker att göra och få betalt för. Sitter nu och håller mig vaken för att kunna ringa chefen vid kvart över åtta. Fan vad jag inte vill. Alls. Fan. Skit. Också.

Tittar på Stargate Atlantis. Älskar serien. Är väldigt förtjust i karaktärerna. Favoriter: Dr Mckay och Ronan. Vilket egentligen kan översättas direkt till min sometimes schizofrena killsmak. Intelligens, damn. And those looks, damn. Lyckligtvis är M den perfekta kombinationen och den första pojkvännen som är det. Har väl gått mer på utseendet innan som den ytliga jävel jag kan vara.

The plan:
Lång promenad med M, hämta ut paket (med filter till katternas kattfontän och deras nya kattställning, dels nya fina byxor), äta middag (yum peppar"biff"), baka brownies och fortsätta läsa (nya böcker kom i brevlådan idag YEJ).

Vaknade imorse av mobilens ideliga ringade och en avsevärt piggare Kicki meddelade en mycket trött undertecknad att det vad dags att pallra sig in till stan för att jaga biljetter. Upp ur sängen och ut genom dörren. På väg in till stan visade det sig att sagda biljetter släpps på måndag men inne i stan fikade jag smörgås och drack (världens godaste) kanelte med Kicki och Anette. Sedan vandrade jag runt på stan med musik i öronen och försökte hitta material till en hatt men hittade en tröja och en kjol på dunderrea. Eftersom konsumtion gör alla lyckliga slog jag till med en bok också:



På vägen hem stannade jag till på ICA och köpte ananas, handtvål, tandkräm och ansiktsmask. Eftersom M är borta hos en vän så spenderade jag större delen av eftermiddagen med att läsa, se på tv, surfa, lyssna på musik, halvslumra. Hann också med att prata med farmor en lång stund och äta middag (mikrad lasagne från gårdagens middag. Yej, jag kan äta ordentlig mat igen.) I och med att jag tackat ja till ett nattjobb så behöver jag inte ha ångest över ekonomin och eftersom jag inte är student längre (sista skoldagen igår) behöver jag inte ha ångest över försummat skolarbete. En helledig dag. Underbart. Kommer antagligen klättra på väggarna efter ett par dagar (jobbet börjar inte förrän 1 feb) men den dagen den sorgen.

...går på TV4 och jag har plötsliga problem med att koncentrera mig på att planera inför redovisningen imorgon. En gång i tiden intresserade jag mig extremt mycket för kroppsmodifikation och plöjde alla tillgängliga källor och experimenterade en del på egen hand (och på vänner). Lyckades på "kort" tid (mellan 18-20) förvärva en del scarrings, en branding och en bunt piercingar (majoriteten utförda av professionella yrkemän). Fasligt intressant dokumentär och hade jag inte varit tråkig och fattig kanske jag hade börjat fundera på tatueringar igen.

Intressant (men förutsägbar) dokumentär på kanal 5. Konceptet: testa feta barn med olika läs/skriv/whatever-test och banta ner dem och testa de igen och jämför resultaten. Förhoppningen tycks vara att klargöra samband mellan fetma=dumhet och sämre resultat. Pyttsan.
Det är enkelt, oavsett kroppstorlek, äter man pommes som frukost och muffins som mellanmål 24/7 är kroppen trött, utsvulten på näring och prestationsförmågan låg. Det finns smala människor som lever på ostbågar, skulle dessa prestera bättre eller sämre?
Eller innebär en balanserad och nyttig kost en kropp med mer energi, en kropp som får regelbunden näring och slutligen en kropp med högre prestationsförmåga. Klart som fan att kroppen mår bättre om man äter nyttigt och näringsrikt. Well duh.

Det handlar om kosten och input och output, inte om storleken. Kroppen är som en maskin, en bil tankad på frityrolja går ungefär lika bra som en glassindränkt tioåring räknar matte.
Men hemma sitter kreti och pleti i sina soffor och får alla sina eventuella fördomar om överviktiga människor bekräftade. Det är mer alarmerande än dokumentärens "resultat".

Försöker jobba på skolarbete men blir distraherad. Pretties.

Idag ringde chefen från extrajobbet och erbjöd mig ett vikariat (f.ro.m 1 feb) och löpande heltid i lite över ett halvår. Que?
Här var jag helt inställd på att plugga kursen jag kommit in på (och fått CSN beviljat för) och nu trillar detta ner. Fan. Jag vet inte alls. Jag borde säga ja. Heltid på ett jobb som jag redan kan och där jag känner arbetskamraterna innebär trygghet och månadslön i ett halvår (yej)=inga mer ekonomiska bekymmer=jag slipper jobba varenda jävla helg och ständigt angsta över pengar.

Å andra sidan, shit, efter 5.5 år på GU, är detta vad mitt liv har mynnat ut i? Jag kan inte hjälpa att jag känner mig lite snuvad på konfekten. Men, ett hjärndött jobb innebär mycket fritid och en fritid där jag kan pyssla med massor annat istället för att ligga som en död sil på soffan varje kväll gosandes med macbooken (värme!). Dessutom, det löper bara till augusti (med möjlighet för förlängning), jag har alltså gott om tid att leta efter annat jobb eller arbeta på andra alternativ. Fan. Jag kommer nog tacka ja men fan om jag fastnar inom vården. FAN FAN FAN.

Om jag ska kunna gå ut på fredag och kunna arbeta i helgen får fan min kropp se till att börja tillgodogöra sig mat utan problem. Att leva på bananer is not an option. Så idag tänker jag tvinga den att äta riktig mat och vägra återgå till the kind food.

Meny:
Frukost: Havregrynsgröt med rivet äpple och lite kanel
Lunch: Smoothie (osötad juice, fryst mango, jordgubbar, blåbär)
Middag: ?

Igår, som en uppiggande och oväntad överraskning, kom posten med mitt paket från Asos (Hemleverans in my heart). Spenderade upp julklappspengarna med gott samvete (farmor: men köp DIG själv något, lägg det inte på mat eller på katterna). Hursomhelst, är uttråkad deluxe idag (när jag inte ligger och halvslumrar under två täcken i sängen) och påbörjade projekt: klädkammarutrensning (som går åt helvete) sporrad av att jag har nya fina kläder att hänga in (som för tillfället har problem med att få plats).


Jepp, jag är tacky och älskar leopard i de flesta former. Att tröjan är mjuk som en kölhalad sälunge (utan att faktiskt bestå av skinnet från en sälunge) är bara plus i kanten


Kjolen är UNDERBAR, kommer dock på mig själv med att vilja snäva av den. Hm.


Då jag beställde på rean skrapade jag ihop en del andra saker också men detta är ingen modeblogg så jag skiter i att publicera bilder på dem. Dessa två plagg var förresten huvudattraktionen, de andra bitarna gled med av bara farten och som vanligt myser jag över att ha handlat de flesta sakerna till en grov rabatt (hello 50 %). So there. Jag är sjuk och uttråkad, alltså är det okej att eh publicera bilder på eh fina kläder. Ja.

Hungrig som få. Men det enda som kroppen inte hatar är sojayoghurten och bananerna som M införskaffat till mig. Jag är dock en person som har svårt för att låta bli att äta, att leva på minimalt näringsintag går bara inte, hur folk orkar med pulverdieter kommer jag aldrig att förstå och sojayoghurt och bananer är inte min drömkost precis - ich bin grinig. Dessutom tuggar jag smärtstillande som en cpskadad ekorre och inbillar mig att jag är frisk på toppen av deras underbara verkan och gnäller när tabletten går ur kroppen och jag är tillbaka i min orkeslösa misär.

Både vinterkräksjuka och en mer "softcore" version av magsjuka går på jobbet. Både gäster och personal har problem med att hålla maten nere (och inne). Skulle väldigt gärna ha varit immun men nu verkar även jag ha åkt på en släng. Har ingen energi för kroppen vägrar acceptera mat. Det enda som "fungerar" är vätska, vätskersättning och värktabletter (knappt). Min energinivå är alltså rekordlåg. Underbart. I synnerhet som om jag inte har tid att vara sjuk. Ingen tid alls faktiskt. Men får skylla mig själv som trodde att mitt begynnande illamående i början av helgen var stressrelaterat och gick till jobbet ändå.

Dagsintag hittills: 1 dl vatten (ca) och 1 Alvedon.

Har bakat ytterligare en omgång muffins med "crumble" (smuldegstopping). Idag med hallon och igår med blåbär. Nu finns det alltså resurser i frysen. Kunde dock inte smaka någonting alls för illamåendet har tagit över. Ingen energi överhuvudtaget och fick nöja mig med ett glas Resorb (vätskersättning) istället för muffins och te.


Jaja, cover på INXS gamla låt men denna versionen är bättre.

Idag är det en sådan dag när det känns jobbigt att jag jobbat varenda helg sedan oktober.

Today:
- Jobbat nio timmar.
- Handlat.
- Lagat mat.
- Middag.
- Sovit en stund på soffan.
- Skrivit på projektarbete med brittiska deckare i bakgrunden.
- Sträcklyssnat på "Into the night".
- Tröttnat på det förbaskade projektarbetet.


Jag mår illa också. Visst, min mathållning har inte varit den bästa över jul och nyår (vems har det egentligen?) men det är oroväckande att jag mår illa och får magvärk precis varje kväll trots att maträtterna jag äter ändå är familjära saker som jag alltid ätit. Minsta lilla mjölkprodukt så sväller magen också. Har alltid fuskat av och till med en liten bit fetaost är och en liten klick turkisk yoghurt där (i små mängder) men ingenting fungerar längre. Tittar jag ens på en bit ost börjar magen värka och illamåendet kommer som på posten. Och även om jag skiter i allt vad mjölkprodukter heter mår jag illa. Ligger på kvällarna och klagar på värk i magen och värk i ryggen. Trots att ledigheten har varit underbar känns det som om stunderna då jag har slappnat av till 100 % har varit få.

Är inte bara (vanligtvis) bakisdagen deluxe utan även dagen då jag och M bestämde oss för att hänga ihop är en bra idé. Den idén har fungerat i två år hittills.







Ettårsdagen