The Rants And Moans Of Negative Nancy

Hur inkonsekvent det än är, I love this song.

Alltså, pga. mitt arbetes natur kan jag nästan aldrig egentligen prata om det då vi inom vården har tystnadsplikt. Jag kan prata om arbetet ur en orkessynpunkt: "Idag var det riktigt jobbigt". Men jag kan aldrig diskutera varför. Hursomhelst, idag fick jag veta att el chefo har hittat en lag som säger att personal som lagar mat inte ska ha piercing. Hur denna diskussion kom upp från första början kan jag naturligtvis inte prata om. Men, to the point - om hon skulle göra något av det, dvs. kräva att vi piercade skulle ta ut piercingarna var ingen riktigt säker på jag som tror fullt och fast på att vara beredd i krislägen (jag skulle aldrig ta ut piercingarna på mitt jobb, principsak, men jag behöver behålla mitt sommarjobb ergo krisläge pour moi). Så till skillnad från kreti och pleti på jobbet vars plan var att "vägra ta ut dem" om krav skulle dyka upp ringde jag min kära far för att be om råd (efter extensiva men resultatlösa googlingar).

Så jag spenderade ca en halvtimma och gjorde jobbet som någon på jobbet skulle ha gjort från första början:
- Jag vände mig till facket som (inte är kommunal) men som ändå rimligtvis skulle kunna ge mig råd. Först pratade jag med regionkontoret och blev refererad till lokalavdelningen. Gubben var fruktansvärt trevlig (!) och gav mig numret till miljöförvaltningen. Där refererades jag dock vidare till en kvinna som inte var inne för tillfället.
- Facket-gubben hade dock tipsat om Jämo så jag ringde en av deras jurister, hon kände inte tills någonting annat än lagarna som reglerar livsmedelshantering och refererade mig till Livsmedelsverket.
- På Livsmedelsverket fick jag prata med en annan väldigt trevlig (!) kvinna som guidade mig runt på deras hemsida till olika PDF:er med hygienförordningar och EU:s livsmedelslag. Det enda som behandlade personlig hygien var två avsnitt i förordning 852, kap 8. Piercingar uttrycks inte explicit i texten. Dock kan tydligen termen "hudinfektioner" ibland tolkas av andra som piercingar för att legitimera urtagande. Kopplingen mellan att jag lagar mat för fem gäster i ett litet kök kändes dock väldigt löst kopplat till regler för livsmedelshantering. Och har chefen planer på att försöka applicera detta på vår verksamhet (hur långsökt det än är) så kan hon ju inte axa ut vilka regler hon vill utan måste då rimligen även applicera de andra föreskrifterna kring hygien i vårt kök (ha!).

Den stora frågan (snarare frågorna) är naturligtvis:
Hade chefen missuppfattat lagen? Hade hon kollat upp det ordentligt?
Tänkte hon bluffa välmedveten om att ingen av de andra på jobbet skulle kolla upp det ordentligt?
Har hon vidlyftiga planer på att försöka hota personalen till urtagande?
God, I wish I knew.

... Anyway,
jag ringde till jobbet, meddelade vad jag kommit fram till och gick och lagade lunch. Någonstans efter lunch och efter tuppluren men innan klockan sex förvärvade jag en huvudvärk, inte av denna värld, och var tvungen att meddela syster att jag inte kunde äta middag med henne. Dock var det en olycka på spåret ut hit och vagnarna stod still så jag hade ändå inte kunnat ta mig in till stan. En mycket irriterad sambo upplyste mig om detta när det tagit honom över två timmar att ta sig hem. Att jag ändå gick på föreläsningen imorse gör det lite bättre - dagen är alltså inte helt bortslösad. Hep! Dags att ta något att äta, utöver Ipren dvs.

Det värsta är att när jag väl kommer igång med bokjäveln visar den sig vara otroligt BRA! Vem hade kunnat ana det?
Karma igen, uppenbarligen. Har ju boken i elektroniskt format och well, 57 kapitel framför datorn är ingen barnlek så jag beställde den från bokus i en billig Penguinupplaga med kommentarer till. Något jag naturligtvis borde ha gjort för längesedan men gud, den här boken är BRA! (Mysteries of Udolpho av Ann Radcliffe)
... Och det känns ungefär lika roligt att erkänna och basunera ut det som när jag försöker förklara varför jag läst om Madame Bovary för många gånger för mitt egna bästa för folk som bara minns tvångsmatningen av franska författare i gymnasiet. Sooo good!

Hep, nu ska jag för övrigt trotsa mina inneboende bakterier och vädret för att möta upp M och kvällshandla lite mat för vårt kylskåp är pinsamt tomt, as is my tummy.

Jag är snörvlig och snuvig och gnällig men tänker ändå gå på föreläsningen imorgon för vi har viktiga saker att gå igenom. Men naturligtvis orkar jag inte läsa den 57 kapitel långa boken vi ska ha läst tills imorgon. Jag orkar bara inte. Men gud vad jag tänker göra mitt bästa imorgon för att krympa ihop i hörnet imorgon när läraren fäster sin blick på en. Genomborrande blick som genast kommer se igenom mig och håna mig inombords men jag MÅSTE gå imorgon. Damn.

Drömde jag eller ingick repliken "och för feminister att uppröra sig över" (eller bli arga över...liknande formulering) i radioreklamen som promotar deras nya nummer? Que?
...Jag lyssnade på radio idag i mobilen men huvudvärken kan ha påverkat mitt omdöme och sinnesnärvaro...

Är när jag halvt om halvt hånar pojkvännen men också halvt om halvt tycker synd om honom när han är sjuk och sedan högljudd sprider min triumf över att inte själv ha blivit sjuk bara för att sedan insjukna själv ett par dagar sedan. Poetisk rättvisa tycks också vara ett passande begrepp.

Alltså, detta är ingen modeblogg och gudarna ska veta att jag är på tok för intresserad av skor och smink (girlie-alert) för att känna mig hemma i något annat än en svart basgarderob. I mitt tycke dvs, jag har dock lärt mig att vad jag upplever som "bas" eller "diskret" är ljusår från gängse uppfattning av dessa ord. Hursomhelst, jag har letat efter en jacka hur länge som helst, som jag vill ha i fejk-skinn (och har kompensationsköpt liknande modeller i andra material) för alla tycks tycka att svinnappa är det enda acceptabla materialet och hittade den - the jacket of my dreams:






(forever21.com.)

Happy-pappy tänkte jag lägga in en beställning efter jag betalt räkningar för månaden och lagt pengar i matkassan men tji fick jag: plötsligt utgick alla storlekar och den enda som fanns kvar var small. Och jag är ingen small. Absolut inte, inte ens insmetad med vaselin och ett hoppfullt leende är jag en small och jackan skulle spricka spontant vid min åsyn. Bittert?
Mailade kundtjänsten, (hoppet lämnar en sist?) och fick veta att de sällan "re-stock-ar" vissa varor men jag var välkommen till min lokala affär/ återförsäljare. Om detta var omöjligt skulle jag hålla utkik på hemsidan i framtiden, who knows?!
... Alltså, hur jävla svårt ska det vara att hitta en sådan här jacka i fejkskinn och som inte kommer ruinera mig?

Var en personlig favorit förr, men främst projektet Pain då inte Hypocrisy (även om en liten del fungerar där med) eller hans korta tid i Bloodbath. Läste idag att han hade blivit överfallen och misshandlad i Leipzig (jäkla tyskar!)
...Har dock inte spelat Pain på länge och var naturligtvis tvungen att sätta ihop en playlist som ackompanjemang (nu när jag spyr ur mig blogginlägg på löpande band). I övrigt har alltid Pain varit tusen gånger bättre på scen!
Den enda gången jag blivit besviken var när jag gick på en konsert (där pain var förband? minns inte) och Peter kommer ut avsides och står och kollar in det andra bandet som spelar och jag inser att grabben är en tvärhand hög. Hot yes (I luv skabbiga hårdrockare) men liten.

Tour blog!

Första videon/ låten jag såg/ hörde med honom:


...Förutom det uppenbara avsugningstemat (lyrics here) är låten ganska bra.

EDIT: Blev också naturligtvis gruvligt besviken när han klippte av sig det långa håret.

I jämlikhetens namn borde värnplikten göras obligatorisk!
Alltså, jag ser det inte som en feministisk konspiration (vad än en viss herre påstår) att värnplikten bara är obligatorisk för killar när militären inte styrs av/ kontrolleras av ett pack manshatande feminister som tycker om att se småpojkar lida?
Ett par frågor är relevanta för att avfärda den tanken på en konspiration:
1) Hur kom den obligatoriska värnplikten till?
2) Varför exkluderades kvinnor?

Såvida inte dessa feminister inte har en tidsmaskin tillbaka till whatever årtal då den obligatoriska värnplikten instiftades och kvinnor exkluderades på grund av deras svaghet och "uppenbara" plats i hemmet framför spisen så kan vi lätt avfärda konspirationen.

Men för att återgå till dagen: obligatorisk värnplikt för alla?
Jag är dock av åsikten att värnplikten borde vara frivillig för alla. Och så länge feminister inte retroaktivt kan ta hämnd på männen sedan tidernas begynnelse ser jag det som viktigare att försöka få detta till stånd innan vi börjar fixa in tjejerna också så att de får genomlida "den största förändringen i en mans liv".

I övrigt: dags att inkludera Lottorna kanske?
För det är ju bluff och båg att de enda kvinnor som engagerar sig och som kan vara till gagn för Sverige i krig (and so on) är kvinnorna som gör lumpen frivilligt.

Expressen skriver om en mamma som fått veta att hennes foster har ett hjärtfel och om hur hon väljer att ta beslutet att behålla barnet ändå. Tillsammans med denna artikel finns även en annan om en mamma som valde att avsluta graviditeten på grund att hennes barn hade andra hjärtskador.

Man skulle tro att mitt jobb med handikappade ungdomar och vuxna skulle göra mig mer positiv till att behålla foster med skador eller handikapp. Innan jag började jobba med detta var jag halvt om halvt övertygad om att jag personligen aldrig skulle behålla ett barn med skador (vilket iförsig är ett lönlöst ställningstagande då jag har noll planer på att skaffa barn, ever). Men om jag var på något sätt osäker innan (allt under 100 % bombsäker) har alla tvivel försvunnit.

En av de första sakerna man lär sig (inom vården) är att inte jämföra handikappade individers liv med sitt egna. Det är naturligtvis sant att man inte ska göra det men det är även samtidigt oundvikligt. Ens liv är ju ens permanenta referenspunkt?

Och det finns underbara familjer som är fantastiska stöd till sina barn och det finns handikappade med egen lägenhet, jobb och partners i sitt liv. Det finns också handikappade som måste medicineras dagligen för att orka och som har ständiga/ stora smärtor. Folk som inte kan meddela sig med omvärlden och lever i skal som ger upp för tidigt.
Som vanligt är allting en graderingsfråga. Hur sjukt är för sjukt?

Vad jag ser som allra största problem med dessa avslöjanden (jfr Icas köttskandal) är att vederbörande inte har några som helst planer på att sluta men ber snabbt om ursäkt och lovar förändring när någon kommer på dem.
Sedan blir man ju allmänt trött också när media avslöjar saker som djurrättsaktivister försökt få fram och vetat om länge. Eller vemsomhelst som har lite sunt förnuft tror väl knappast djurindustrin har glamorösa inhägnader och förstklassig mat när de är ute efter skinn, päls och kött?

Men så länge det inte tas upp av Kalla fakta eller omskrivs i Expressen finns det inte okej?

Är en slogan som jag såg på en tröjan buren av denna kvinna och naturligtvis ville jag genast gå ut och skaffa en likadan innan den tanken kvickt föll i glömska. Hursomhelst, idag blev jag påmind om denna tröja när jag rensade i mitt bildarkiv och bestämde mig för att googla orden. And lo and behold, det visar sig vara slogan för en sida som heter vegporn.com som gör en ploj av porr genom att bara ha veganer som amatörmodeller. Blev naturligtvis nyfiken och letade runt och hittade grundaren som också har en egen amatörsida som heter furrygirl.com och via hennes bio (som jag bara var tvungen att läsa) blev jag tipsad om att googla "erotic red". Att nyfikenheten skulle få mig att fara med fingrarna över tangenterna är ganska självklart så off I went: och erotic red visar sig vara en sida med kvinnor som gör bilder och klipp där de utför sexuella aktiviteter under sin menstruation.

Citerat på deras framsida finns:
"In an industry where photos of women being throat-fucked and pissed on are commonplace portrayals of human sexuality, women enjoying themselves on their periods are viewed by most pornographers as horrifyingly obscene. Before Erotic Red even opened, adult industry types were quick to be repulsed at the "entire concept" of the site, and referred to it as "very disturbing", "unacceptable", "offensive", and simply too "dangerous". Even well-meaning friends said that we live in too repressive a political climate to try anything edgy and different right now.
Did a pack of horny sex-positive feminists really create the most offensive adult site ever made? How could this be?"

Och det roliga är allt perverst som min bisarra nyfikenhet har fått mig att läsa och studera genom åren uppfattar jag detta som oerhört uppseendeväckande. Och det ironiska är väl att dessa flickor absolut är softcore i den bemärkelsen att det enda ovanliga de pysslar med är att de gör mjukpornografiska klipp och bilder under sin menstruation. Bara vetskapen om varifrån blodet kommer ifrån gör det alltså till något äckligt, bisarrt och fascinerande. Mest av allt är jag förvånad över min egen reaktion vilket var att luta mig tillbaka i soffan med laptopen i knäet och med uppspärrade ögon informera pojkvännen om att min nyfikenhet lett mig in på helt nya omvägar.

När bekantskapskretsar brakar samman blir alla i mitten och utkanten av formationen knepiga och den som brutit med någon av kretsens deltagare blir paranoid (med rätta). Tydligen tolkar folk detta som om att två vänner som inte direkt är vänner med varandra måste hållas omedvetna om varandras existens och lögner tar form.

Jag har som princip att inte vara vän med folk som bara tar och tar utan att bidra med någonting och tyvärr träffar man på en hel del sådana personer. Det är lugnt. Att genomskåda folk direkt leder bara till att jag inte slösar min tid. Men vad som svider är när gamla vänner förvandlas till något som gör vänskapen ohållbar. Jag är en dålig människa som har svårt för detta. Visst, man har dåliga perioder i sitt liv och thats fine. Jag har haft positiva och negativa perioder i mitt liv och accepterar att mina vänner har det med. Ja, vad vill jag ha sagt egentligen?
Ingenting och allting. Blev påmind om en gammal fräsande och underliggande konflikt som bara lett till lögner och annat trevligt. Och att när jag avvecklar bekantskaper får jag fan se till att skaffa nya!

... Men det är så jäkla svårt, vad hände med alla vettiga människor?!

Fick en lunta hemskickad som de (företag) gärna vill ha ifylld. Sniken som jag är satte jag genast igång (de erbjöd ju presentkort som belöning) men ack vad snabbt jag tröttnade: det var 24 sidor (both front and back) med frågor. Att det skulle vara värt 100 kronor avfärdades ganska snabbt. Naturligtvis överröstes jag med flera brev om hur gärna de ville ha svaren. Och naturligtvis ignorerade jag dem. Men det damp ner ett brev i slutet av denna vecka som fångade mitt intresse: de hade nu dubblat belöningen och saken blev biff!
200 kronor är ju faktiskt godkänt och jag hade ändå fyllt i en del av sidorna redan när jag fick blanketten. Fick dock till en början lite dåligt samvete över att jag skitit i blanketten och att de fick dra till med en sådan uppenbar vädjan till ens girighet då jag själv vet hur jobbigt det är med bortfall i kvantitativa undersökningar. Men tröstar mig med att de har råd och är ett företag med resurser att kontakta oändliga deltagarantal... Men det är som shopping: det lönar sig att vänta (ut rean och i detta fallet en högre belöning!)

Såg förresten på Waynes World igår kväll, jag älskar denna scenen (och låten):



Jimi Hendrix "Foxy Lady" (live) i en väldigt intressant outfit:

Idag är det uppsatsarbete som står på schemat. Tills inlämningen i slutet av mars kommer jag ha pinsamt mycket att göra. Tyvärr. Men vilken frihet när jag väl lämnat in den och kan slappna av (eller åtminstone tills uppsatsen i litteratur ska in). Nu när den jobbiga delen är över så återstår bara skrivandet och att få in svar från alla deltagare.

Av alla momenten när det kommer till uppsatser är förarbetet och skrivandet mina favoriter. Det är att leta deltagare som brukar ta musten ur mig. Det tar sådan tid och även om man träffar på underbart trevliga människor under tiden får man så många nekande svar att man till slut blir galen. När det kommer till uppsatsen får jag väl på sätt och vis skylla mig själv som valde en extra jobbig metod men mitt betyg hänger och dinglar med min förmåga att övertala människor. Jag har en känsla av att min evinnerliga roll som bitchen i klassen har fått folk (inkl min handledare) att tro att jag per automatik är inkapabel till att värva folk. Om dessa människor hade sett mig på mitt jobb hade de blivit förvånande - där är jag så trevlig att jag får ont i huvudet efter varje pass. Men så länge motivationen finns, i detta fall pengar (lön) är jag rätt bra på att vara superdupertrevlig. Betyg är en rätt bra motivation när det kommer till uppsatsen. Att jag inte får gå min tilltänkta kurs till hösten om jag inte får godkänt är en fett stark motivation det med. Lets get to work!

Satt bakom ett par unga tjejer på bussen och satan i gatan att jag inte hörde hela samtalet från början:

*mummel*
- Men gud vad äckligt...*visk visk*
- Ja, alltså, jag skulle aldrig göra det...
*mummel*
- Alltså, *namn*, har ju en film hemma så det är bara att kolla.
- Men vadå, lära sig på egen hand då eller?
- Näe fy fan vad äckligt, jag skulle hellre göra slut med min kille iallafall...
*mummel*
- Asså preeecis.

Analsex? Svinga från lianen? Dra rakblad ur melonsparbössan? VAD???

Min mellersta lilla tragiska kisse som är sprallig och jobbig som få (förutom de andra två i flocken då) är ursprungligen en hittekatt som dumpades på motorvägen i en påse av någon idiot som kattunge. Naturligtvis balanseras allt djävulskap ut när man vaknar upp i sängen omgiven av kurrande varma pälsbollar.

Men angående hittekatter: den lilla kattungen som jag hittade utomhus i slutet av förra sommaren flyttade ju vidare till K, en vän, och blev döpt till Keiko. Hon och min kisse Skrutten är tvillingsjälar - dvs. de är små pansarvagnar i päls som drar över möbler och skosnören som en skock armerade gräshoppor. Var hursomhelst hemma hos Karin igen och hälsade på den numera tjockare och mer välmående Keiko för en uppdatering (och lite umgänge och kladdkaka):







Hon hade iallafall inte tappat sin lekfullhet, min högerhand såg ut som en upphackad skinkbit när jag väl åkte hem. Det är ganska uppenbart att hon fått hela sin tanduppsättning färdigväxt kompletterad med ett gäng rakbladsvassa klor. Men den som ger sig in i leken får leken tåla.

Är behändig ibland. Gillar att man kan klicka i en liten ruta och vips så kan inte kreti och pleti kopiera bilderna rakt av, vilket tyvärr är alltför lätt i bloggen. Jag lurar inte mig själv och tror att mina bilder är heta på svarta marknaden men jag gillar ändå att jag kan hålla fast i dem som jag verkligen vill hålla fast i. Därför är jag sparsam med att lägga ut privata bilder på bloggen och använder BD trots fjortisvarningen. Yep.

Först får jag väl erkänna att jag inte började dagen vid mina sinnens fulla bruk. Jag var rätt uttröttad och balanserade ostadigt på gränsen. Trots detta tog jag mig igenom ett pilatespass, åt frukost och gjorde mig i ordning för att åka till skolan. På vägen till bussen ville jag dock mest av allt bara vända hem. Så när spårvagnen jag sitter på krockar med en bil och jag slår i knäna i sätet framför får jag i princip det tecken jag behövde för att skita i min föreläsning. Efter krocken stod trafiken still ett tag (åt ena hållet) och jag som hade ont i mina ben övergav snabbt planerna på att spatsera upp till Humanisten och in i föreläsningssalen (dessutom försenad). Yep.

Okej, att träna kan vara renande för själen och är i slutändan underbart and all that - men gud är det bara jag som är rastlös deluxe utan en tv-ruta framför crosstrainern?
Det är därför Life och jag (oftast) kommer bra överens. De har två tvapparater i taket framför alla kondismaskiner som står på rad. Men någon logisk jävel idag hade satt på Expressens nöjeskanal/ The Voice som visar dåliga trendiga musikvideos nonstop. Avbrutet endast av reklam och värdelösa sminktips. Känns bra att glutta på en musikkanal när de inte har på ljudet och har annan musik i bakgrunden. Angående musiken, de bröt även mot sina egna regler idag (jävla förorts-Life) - de ska ha lugn musik innan klockan fem och "typisk" gym-musik efter klockan fem. Tja, idag när jag dök upp runt ett blastade de monton house/ trance/ (?)/ skit-musik. Och som vanligt var hörnet med fria vikter fullt av stönande svettiga flexande biffbergswannabees. Behöver ju faktiskt ingen bra musik - det är bara att trampa i takt till deras stönanden.

Har vidlyftiga planer på att flytta bloggen från blogg.se till någon tjänst som är mer mac-vänlig. Gillar dock designen på blogg.se mer än andra, som framstår som aningens klumpiga. Och dessutom är Negativenancy.XXX upptagen. Ganska bittert. Har ju faktiskt ingen lust att byta identitet, I like Nancy and I like being negative.

Ibland undrar jag över hur mycket jag förlorar genom att inte resa runt som många av mina vänner. Sedan tänker jag att det faktiskt var mitt eget val att påbörja universitetsstudier. Denna terminen är nummer tio (fem år sammanlagt) och även om jag hittills inte har ångrat mig och känner mig synnerligen hemma i mina kurser och är till fullo akademifierad...I can't help but wonder. Men jag känner mig själv - jag längtar efter resor som jag egentligen är för kinkig för att genomföra. Såklart.
...Är dock fortfarande sugen på en resa till London i vår. Enkelt och precis lagom spännande.

M är sjuk förresten och kommer antagligen smitta mig. Not good. Jag har inte tid att vara sjuk... Eller att blogga. Men det kanske märks?!

Imorgon ska jag och M skita i våra datorer, skolarbeten och ordentliga kläder. Morgondagen ska tillbringas i sängen, i myskläder och med munnarna fulla av snacks. I can't wait til tomorrow...

Jag är ledsen men jag tror inte att Tito är oskyldig. Sorry. Alltså, det är inte som om svenska domstolar är kända för att döma lättvindigt i våldtäktsfall (vad än Leif Silbersky tror), tvärtom - det finns massor med domslut där de åtalade har friats trots fysiska bevis och dylikt.
Jag upprörs inte heller därför av medias vinkling: "Ojoj, enda bevisningen som fanns var flickans historia". Kreti och pleti kanske upprörs och tror att man kan komma undan med vadsomhelst och att flickan i fråga berättade sin åtta år gamla historia utan några stöd som helst och domaren dömde stackars lilla oskyldiga Tito till fängelse utan några bevis. Inte särskilt troligt.

Jag ser två alternativ:
1) Tito är medveten om att hans karriär är i fara och gör en Clintan: Deny! Deny! DENY!
2) Tito tror faktiskt på vad han säger och förstår inte vad han gjort. Sorgligt.

Jag begär inte mycket (nja...) men det hade varit trevligt att inte behöva slå upp tre ord per sida när man läser romanen som ska studeras innan föreläsningen imorgon. Gamla ord och uttryck är charmiga, men till en viss gräns, och nu har jag en blixtrande huvudvärk efter ha tagit mig igenom Spader Dame. Naturligtvis har jag mer skolarbete kvar trots att jag bara vill krypa in under täcket och inte komma fram på drygt en vecka.

TBA, som visades ikväll, är en dokumentär(serie?) som filmade en grupp tjejer på ett hotell i Venuzuela som erbjuder GFE. Jag som läser på tok för mycket kring/om obskyra ämnen där prostitution naturligtvis ingår vet att det står för: GirlFriend Experience. Hursomhelst, programmet alltså, vet inte om jag ska skratta eller gråta?!
Mina känslolägen växlar mellan äcklan till att jag faktiskt tycker att hela saken tangerar till tragikomiskt. Killarna betalar en viss summa och får välja en av hotellets tjejer som sedan spenderar nästan hela dygnet med honom som hans flickvän. Killarna kan byta tjej varje dag resten av deras vistelse eller behålla en.
Det som är mest löjeväckande är väl när en överviktig 50 årig amerikan står framför raden med tjejer och vill poängtera att han vill tillfredsställa tjejerna tillbaka. Jag trodde nästan att han skojade först...Seriöst?

Det som blir lite tragiskt är dock när vissa kunder hela tiden frågar tjejerna om de tycker om dem och om de är kära och dylikt. För 80 dollar per dygn (deras lön) har ju absolut ingenting med saken att göra.

Crazy indeed. Inte nog med att jag gick med på att börja jobba idag klockan sju nu verkar det även som om blogg.se inte gillar Mac alls för fem öre för jag kan inte förändra texten alls, eller sätta in bilder, för menyn som brukar finnas där har försvunnit?
...Oh well, crappy sunday.

Har blivit svårare och svårare. Även om jag oftast gör allting som jag ska göra nu (och med råge) så har jag trots det en stund varje dag när jag bara vill lägga av. Skita i jobbet, skita i skolan och bara ligga i sängen. Stunderna tycks bara bli längre och längre. Me need something new. Det är dock sjukt att jag känner att jag behöver en förändring när jag precis flyttat ihop med M. Men det känns inte så. I slutändan var det bara ett väldigt bra beslut och jag kände mig hur säker som helst. Ingenting kan få mig att ångra mig. Vad jag däremot ÄR sugen på är en resa att se fram emot, en överraskning av något slag eller att få dränka mitt stackars lilla hår i någon ny färg (jag är trött på att vara blond men är samtidigt medveten om att jag skulle ångra mig som satan om jag färgade det nu). Vilket i-landsproblem.

Har noterat på sistone att en i uppgången har klistrat upp ett "Support your local Bandidos club"-märke på sin ytterdörr. Vet inte alls riktigt hur man ska reagera på det...?!

Har drabbat mig. Även om jag tekniskt sett fick sova ut inatt och hann med massor med vettigt igår känns det som om jag vill krypa tillbaka under täcket och sova i ett år. Det är inget fel på mig fysiskt sett men jag orkar bara inte. Det retar mig dock för jag har inget vettigt skäl att inte orka med någonting. Förutom gnällandet då. Jag kommer kunna gnälla på dödsbädden ända in i mitt sista andetag. Vanligtvis hade jag tagit en lång promenad med musik i öronen men vädret här uppe på förortens isberg är kallare och jävligare än i resterande av staden. Har ingen lust att bege mig ut bara för att överraskas av en regnskur en halvtimma hemifrån. För jag har inga praktiska kläder att ha på mig och det finns faktiskt jävligt dåliga väder. 

Gillar att böcker som finns med på litteraturlistan till min kurs inte finns någon annanstans för de är slutsålda på förlaget. Dock lyckades H gräva fram ett online-bibliotek där boken fanns i sin helhet. Score!

Lättsamma aktiviteter och myskläder var temat idag. Tur att Lucinda dök upp för ett maratonfika med oändliga koppar blåbärste och småkakor. Småkakor är väldigt goda att doppa men det är ungefär den hippaste fredagsaktiviteten för 70+, inte något för bittra men unga och fräscha tösabitar. Jag har dock tillräckligt med katter (tre), handväskor (oändligt i alla möjliga storlekar) och stora underkläder (girlieboxers is the shit) för att platsa som tant.

Alltså okej, jag är en bitch, men en bitch i recovery - dvs. jag har skött mig oerhört bra på sistone (läs det sista året) men igår hade jag kunnat sprätta upp bebisar med filéknivar utan att blinka, så jävla förbannad var jag till slut. Jag blir så trött på folk att jag spyr. Hursomhelst - night from hell:

Alanis Morisette: You oughta know

Senaste tre idag ska mitt utkast lämnas in till min handledare och planen är att arbeta hårdare idag än trälarna in yorn days, men ganska bildligt talat då jag faktiskt bara sitter framför datorn och knattrar. Har spenderat minst 6 timmar per dag framför datorn hela veckan med skolarbete (utöver föreläsningar och litteraturplugg) och det är naturligtvis ingenting om man jämför med nördarna som bor framför sin burk men jag pallar det iallafall inte. Huvudvärk deluxe vaknade jag med idag också.