The Rants And Moans Of Negative Nancy

Började dagen med något så charmerande som en allergisk reaktion på mitt läppbalsam. Underläppen svullnade upp och blev mörkröd runtom. Då jag har ganska stora läppar från början och svullnaden dessutom överlag lade sig på ena sidan av läppen kände jag mig väldigt pepp och glad inför skoldagen. Idag var det dags för introduktion till min nya temakurs som ska mynna ut i en uppsats (till!) och läraren är av den härliga varianten: sträng men rättvis. Hon påpekade att hon kommer piska oss inför uppsatspm:et och ingen skrattade åt ordvalet och trodde blint på hennes uttalande. Är dock ganska förtjust i henne, hon verkar otroligt kunnig och blev bara lite (ha!) irriterad idag när jag klankade in tio minuter försenad med min missbildade underläpp. Kröp ihop i ett hörn på den absolut sista stolen i den minsta salen någonsin och undvek hennes blick den första halvtimmen. Naturligtvis är jag så stressad av min andra uppsats att jag inte tänkt ut något ämne och detta fick jag gott och snällt meddela i helklass när hon prickade av oss på listan. Naturligtvis hade alla andra riktigt pretentiösa ämnen som de förmedlade med högfärdiga miner. (Det är klart jag överdriver).

Är ett jävla gissel. Fick ett brev idag om att jag måste betala tillbaka hela bostadsbidraget som jag mottog under ett halvår 2005. Men visst, ca 6000 spänn är kaffepengar, det har jag i bakfickan - eller inte. Hela dagen har varit fylld av ångest: över uppsatsen, inför handledningsmötet nästa måndag, allmän ångest över hur lite tid jag kommer ha för något annat är skolan framöver och så nu detta. Kändes som ett stort knytnävsslag i ansiktet. Visst, jag kan ta alla mina sparpengar som jag lagt undan men då blir det ingen diskmaskin och ingen resa till London i maj. Och det är surt som satan då 6000 kr är är många förjävliga timmar på mitt extrajobb.

Alltså, jag vägrar att flytta. Aldrig i hela mitt liv kommer jag orka att flyttstäda hela den här lägenheten. Det finns inte på kartan överhuvudtaget. Ledsen, sorry, det är mitt öde att dö i förorten: uppe på tredje våningen kommer jag tyna bort lyssnandes till barnskrik från dagiset som ligger utanför mitt fönster. Troligtvis kommer minst en tredjedel av min stackars kropp bli ett rått mellanmål till alla katter som kommer husera i lägenheten. Yep. 

Den här veckan har varit lagom underhållande. På något vis har jag knappt sett röken av gamla skolkamrater, gamla vänner och gamla strul innan men helt plötsligt bestämde sig en bunt av ovanstående att göra diverse framträdande this week. Vissa framgångsrika, andra inte så lyckade. Vissa med utbildningsmål och andra med missbruksproblem. Jag är dock väldigt intresserad av vad folk pysslar med nu och hur de har utvecklats. Därmed inte sagt att det per automatik innebär att jag är intresserad personen ifråga - bara lite detaljer som byggs på i skallen och skapar ett sammanhang. Vad är det som gör oss till vad vi är?

Öppnade inboxen imorse där en av användarna på Tradera hade mailat mig och frågat om en av de skor som jag säljer var äkta skinn och jag mailade tillbaka och sade nej, det var det inte. Har dessutom inte skrivit någonstans i auktionen att det är äkta skinn men men... Nu, en halvtimma innan auktionen går ut, har jag fått ett mail där det står att personen ifråga inte vill ha dem och hade tydligen lagt ett bud innan hon mailade mig. Skitroligt för min del. Visserligen är bud bindande enligt Traderas regler men personen ifråga kommer ju knappast betala bara för att reglerna säger det. Blir så trött. Kommer ju inte hinna få budet tillbakadraget av supporten innan auktionen går ut och det kommer bara sluta med att jag får lägga upp stövlarna igen. Jävla skit. Blir så trött på människor.

M har laddat ner alla Metallica-skivor på min begäran. Har tröttnat på musiken som jag hade innan på datorn så färskt blod är välkommet. De få skivor jag faktiskt införskaffade med Metallica när jag fortfarande köpte skivor regelbundet var för repiga för att lägga in på datorn. Jag är allätare när det kommer till detta band - både Load, Reload och St. Anger slinker ner utan problem tillsammans med resten. Annars brukar ju dessa skivor få hardcore-fansen att skrika sellouts lite extra högljutt. Nema problema. Jag har t.o.m förlåtit dem för Napster, som jag för övrigt älskade.
... Låten som spelas om och om igen idag medan flyttstädningen fortgår:


Metallica - Mama said

Best ever:

Nya kursen börjar idag men arbetet med uppsatsen fortskrider. Har pratat med ytterligare en deltagare idag och fått skicka iväg ursäkts-mail för delar av min inbox har blivit raderade (?). Och jag kommer inte ihåg på rak arm med vilka jag har mailat och vilken information som kommit iväg. Svettas över att jag glömt bort någon. 

Två saker slog mig när jag vandrade hemåt imorse, från jobbet, fem över sju efter precis ha missat bussen:

Här skulle jag egentligen vilja rapa upp hela min natt i detalj. Något jag naturligtvis inte kan göra på grund av tystnadsplikt. Jag får nöja mig med att säga att it was hell. Det var längesedan en natt var såpass mentalt krävande. Mitt konstanta extrajobbande i vården vid sidan av mina studier har gjort mig stresstålig, psykiskt stark och lite mer ekonomiskt tätt. Men ibland kommer de där stunderna som är nära att knäcka en och man vandrar hårfint på sammanbrottets gräns. Yeah, så skulle jag beskriva denna natten i ett nötskal.

Nattjobb inatt. Ser inte fram emot det. Har ca tre timmar på mig att sova mig till toppform. Lägenheten ser även ut som ett kaosområde - jag och M tillbringade hela gårdagen med att rensa förrådet, kasta massor, panta, tvätt, gå med glasflaskor till återvinningen och flytta runt möbler i lägenheten. Struntade i att träna med gott samvete då jag sprang upp och ner i trappan (bor tre trappor upp utan hiss) och lyfte tillräckligt för att ha träningsvärk idag. Ta ta.

... Nästan. (Börjar tre)

Theme: Queen(-ies). 

För ett tag sedan, ja, minst ett och ett halvt år sedan, investerade jag i en mörkhårig peruk för att hindra mig själv i de värsta hårnyckerna som poppar upp i mitt huvud konstant. Jag gick från att ha lååångt (men skabbigt) hår från högstadiet hela vägen genom gymnasiet till att klippa lugg, till att bleka det och sedan har det varit som min 2 cm kort och oftast hinner jag tröttna på mellanfrisyren (som uppstår när man odlar ut en kort frisyr) och klipper av det igen. Men för att åtminstone förhindra mig att färga det mörk, köpte jag en lång fin mörkhårig peruk som jag kan använda de dagar då jag känner för att smeta in svart färg i mina stackars hårstrån. För det tog mig ett år att bleka mitt svarta hår till blont och det tog ännu längre att få håret att bli hår igen, inte en vit ihopsmetad bomullsmassa.

Har precis tittat på Extreme - deadskinny celebrities som är en dokumentär om size zero-trenden i Hollywood. Flera personer kommenterar och flera av argumenten och diskussionerna fastnar i huvudet. En av de "stora" frågorna är om fotomodellerna som kändisarna försöker efterlikna är naturligt smala eller har ätstörningar. En av pro-argumenten är (löjligt nog?!) att många av modellerna är unga tjejer som har hög ämnesomsättning och ännu inte blivit gamla eller fått barn. (Dock är detta en dokumentär som är negativ till size zero-idealet).

Är ett jävla skitgöra ibland och tycks reta upp kreti och pleti i högre grad än om jag exempelvis skulle rosta nyfödda kattungar på ett grillgaller ute på vischan, sådär i min ensamhet, sådär härligt njutandes av andras lidande. (Effektfullt äcklande för att påvisa grymt generaliserande poäng - check!)

Fönstershoppar, online. Det är ett underhållande tidsfördriv. Jag blir kär om och om igen. Att få äga vissa godbitar blir plötsligt lika med att andas. 

Comfortmusic:

Skrev lååångt fint inlägg som moraliserade och diskuterade direkt världsomvälvande ämnen men blogg.se loggade ut mig när jag skulle spara. Crap.

Fick läsa igenom en klasskamrats färdiga uppsats i helgen och ge feedback inför inlämningen den nionde (som jag hoppar över pga min egna uppsats ständigt ökande omfattning). Fick dock lust att skriva igen. Riktigt brännande kliande lust. Då jag satt uppe och läste uppsatsen vid två på natten med en väldigt trött pojkvän som bara ville somna in framför tv:n blev det sömn framför skapande. Men det känns bra att jag vill skriva igen.

Påbörjade the neverending mission med att röja ur klädkammaren. Sortera, slänga, vika - begrava igen. Rensar hämningslöst, till viss del iallafall. Fyra stora lådor står undanstoppade längst in. Kan inte med att slänga mina gamla ihopkok av sammet, sidenband och volangärmar. Saker som jag aldrig kommer sätta på mig igen men som trots allt, är en stark del av min historia. Och jag har alltid sörjt att min mor inte hade någon stor gömma som jag kunde rota runt i. Not thats 80s was ever really my style. Och jag har ju faktiskt inga tankar (alls!) på barn. Så vem ska rota i min klädgömma om 20, 30, 40 år?!

Idag gjorde jag mig själv en otjänst och tankade ner pdf:n "Mansförtryck och kvinnovälde" med Pär Ström. Enda bra med detta var att den var gratis. Nackdelen är att jag kommer förbruka min värdefulla tid med att sitta och läsa skitsnack. Men duktiga flickor underbygger duktigt sina argument genom att ha koll på och läsa fiendens manifest. (Framtida eventuell sågning och argumentgenomgång kommer publiceras på bloggen). Läste inledningen snabbt och redan den rubriken får mig att haja till: Män - underordnat kön.

Förutom att göra det själv så har Smådjursakuten reducerat pris på kastrering av han-och honkatter just nu. Upptäckte annonsen för deras kattkampanj i GP igår. Brukar inte göra reklam helt ohämmat för företag men det är en bra kampanj som kanske får folk att kastrera sina katter istället för att låta de springa runt och para sig hejvilt och sedan dumpar kattungarna på något övergivet industriområde.

Jag hade seriös ångest inför tanken på att öppna min inbox idag. Värsta emo-ångesten. Att skriva uppsats är inte roligt längre och att få nej tack-mail är frustrerande. Att börja skolan igen är inte heller med på topp tre-listan. Jag behöver uppenbarligen massor med choklad och en stor (mental) spark i röven.

Var förresten helt fab hemma hos P&A tills mina luftrör lekte evil fuhrer och drog ihop sig. Övergav skeppet (läs festen) vid ett-tiden och åkte hem helt skakig pga för mycket medicin och för lite luft. 

Satt och diskuterade på jobbet efter dokumentären/ programmet "Den nakna sanningen" om Victoria Beckham. Vad många som man känner/ känner till som har problem med maten. Antingen för mycket eller för lite. Det är sjukt hur central roll maten spelar i våra liv. Och man kan aldrig bli av med problematiken ("på riktigt") för man måste ju äta. Varje dag. Flera gånger om dagen.